Fel att vara lite ledsen å besviken på sin partner??
Jepp, kan inte rå för det. Men lite besviken är jag nog.
Jag trodde, eller var snarare helt övertygad om att vi verkligens kulle leva i den här graviditeten tillsammans men så har det inte varit. Han har förvisso varit med på många BM besök och på UL samt ett tillfälle av föräldrautbildningen. Men för mig känns det som att vi levt detta på varsitt håll. JAg skulle vilja bli lite mer bortskämd. Att han kom på att massera magen med lite kräm själv. Inte att jag först måste ha burken i handen innan han frågar om han ska massera.
Tex. Jag vet att jag låter som en riktig grinkärring men jag e besviken på att vi inte läst mer tillsammans eller över huvud taget levt mer med magen.
Jag vet att han vart orolig för missfall i början och hur min tidigare sjukdom skulle påverka bebis. Och att hant yckt det varit overklige. Det tar jag inte ifrån honom och det accepterar jag. Men ändå. Vi har inte tränat andning ihop och förberett inför förlossningens om bara är två veckor kvar till.
Värsta hormonspöket är jag väl men jag känner mig riktigt besviken faktiskt och jag skrev ett mail till honom häromdagen på jobbet om mina känslor. Hanr ingde upp och sa att han förstod ochv ille prata om det. Sedan har det inte hänt ett dugg.
MORR.
Ska det alltid vara kvinnan som tar tag i sånt. gah.
Var bara tvungen att gnälla lite på min käresta med någon.... :)