Vad kan man kräva att barn (mellan 11 och 13 år) gör för sin veckopeng på 100:-/vecka?
Är det rimligt att kräva:
Bädda sängen
kasta tvätten i tvättkorgen
städa rummet 1g/vecka
plocka undan sin disk?
Hur gör ni? Kul att få höra hur andra gör och löser det hela 
Nu är ju inte min son riktigt så stor ännu men när jag var i den åldern så fick jag göra allt det som du skrev + tvätta min egna tvätt. Ville jag ha 30 kr extra så kunde jag dammsuga lägenheten också.
Men det du skrev tycker jag låter väldigt rimligt!
dom sakerna ska barnen göra utan att dom ska ha nått för det,
däremot, om våra barn ska få sin veckopeng/månadspeng så är det enda vi kräver att dom uppför sig, inte bråkar,slåss,skriker, är uppkäfftiga etc.
oj 100kr i veckan e ju mkt pengar för dem sakerna..de skulle man nog kunna kräva mer!
fast de de rimligt för er så är de ju rimligt..de är ju inte för mkt dem behöver göra iallafall!
:)
Mina är dock äldre, men de bäddar idag och plockar efter sig efter en massa tjat. MEN de pluggar stenhårt och de sköter sig, så det uppväger resten tycker jag i alla fall!
De sakerna gör vår åttaåring helt frånkopplat från veckopengen. Det är normala sysslor tycker jag.
Vi vill inte koppla veckopengen till villkor. Vi har vissa saker som ingår i veckopengen istället, som att han betalar sitt eget godis och om han vill köpa lego eller andra leksaker mellan födelsedagar och dylikt är det veckopengen som gäller. Han får 30 kronor/vecka.
Sofi 79 skrev 2007-12-02 16:31:20 följande:
Ja. Men att inte hjälpa till är liksom inget alternativ. Sängen ska bäddas, kläderna ska i smutsen, bordet ska dukas av, rummet ska städas. Vi säger till och det blir gjort. Även om vi måste säga till varje gång med en del saker.
Någon gång när han haft krisperiod och testat gränser har vi sagt att han inte får leka med sina kompisar nästa dag om han inte kan uppföra sig hemma. Det biter hårdare...
Veckopengen ser vi som en del i uppfostran, att han lär sig pengars värde och att spara för att få saker.
Ibland "jobbar" han åt oss och då får han lön
Ser att de flesta tycker som jag...Dock bäddas sängarna aldrig, tvätten kastas aldrig i tvättkorgen(förutom när jag tröttnat och letar reda på all tvätt i barnens rum). Det diskas en gån i veckan och oftast tar dom bort sin egen disk...Jag har påpekat ett flertal ggr för sambon(barnens far) men han verkar tycka jag är för hård och har för mycket krav...Men det börjar gå mig rejält på nerverna att alltid behöva vara den som ska plocka å röja undan efter dom...Men igår städade dom sina rum...första gången på tre månader! WOW!!!
Skönt att det finns flera som tänker som jag
Du har helt rätt!
Jag tycker att du ska kalla till familjeråd där ni tillsammans kommer överens om vad som ska göras. Prata med sambon först så att ni tycker lika.
Säg att du vill att barnen ska ta undan efter sig själva (dvs duka av, lägga i tvätten, bädda sängen och städa sina rum) och att de inte kommer att må bra när de blir större om de inte lär sig från början. För det måste ju vara mer elakt att de vaknar upp en dag när de är 13 och helt plötsligt får massor med uppgifter lagda på sig.
Sen vid familjerådet berättar ni vad ni vill ska göras och hör med barnen vad de tycker att det kan bli för konsekvenser om det inte fungerar. Säg att ni så klart hjälper till att påminna. Det får ju inte bli ilska runt det hela, utan det ska bara bli en naturlig del av vardagen.
Men ge aldrig efter. Sängen ska bäddas varje morgon, egna tallriken in i diskmaskinen efter varje måltid etc.
Jag är sååå präktig
När jag bodde hemma var vi tre syskon på övervåningen. Var sitt rum och ett tv rum och en toalett. Var tredje vecka fick vi städa vårt rum samt toalett och tv-rum. De andra veckorna städade vi våra rum. Självklart hjälpte vi till med att plocka undan disk och liknande också. Detta gjorde vi från att vi var 12 år till dess vi flyttade hemifrån.