12 åring som sover med mamma

Min 12-åriga tjej är mer eller mindre självgående, hon är hemma själv flera timmar utan problem, hon åker kommunalt till stallet och andra ställen helt själv utan problem.

Pojkens problem låter inte helt normalt för ett barn i hans ålder.

Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!!

Det låter som att han inte har något sjävförtroende och e osäker. Stackarn, man måste nog peppa honom till tusen så han blir av med dessa "panikkänslor"

Att sova med sin mamma är en sak att vara osäker på sig själv är en annan. Jag känner en tjej på 13 år som fortfarande helst sover hos sina föräldrar. Hon är mycket självsäker o klarar sig galant i det vanliga livet.

Att jobba med pojkens självförtroende är att rekomendera. Att ge ansvarsbitar som skall fullföljas osv. Är det någon som frågat pojken varför han inte kan vara ensam hemma? Frågat om det kanske är nåt de kan göra för att underlätta osv?

Han verkar ju bli behandlad som en femåring!

Låter otroligt märkligt. Hur gör ni när han kommer hem från skolan och ni jobbar? Måste pappa komma hem då?

Nej, ni måste träna honom i självständighet. Det låter inte särskilt normalt. Jag skulle kunna tänka mig att han har en enorm osäkerhet i sig, och dessutom dålig självkänsla. Vad som gäller är att uppmuntra honom, berömma honom, peppa honom. Han måste förstå att han börjar bli stor.

Låter som att killen är väldigt otrygg av någon anledning och det låter som att man borde få hjälp med detta.
Finns det någon anledning till att han är såhär? Hänt något?

Var själv lite likadan förutom att jag inte sov med mina föräldrar,men var livrädd att bli lämnad,att mamma och pappa skulle försvinna och ville ha full koll på när mina föräldrar åkte,vart och exakt hur lång tid de kunde tänkas vara borta annars fick jag panik.

Tror man behöver reda ut från grunden varför pojken reagerar såhär och sedan kanske med hjälp av någon utbildad hjälpa pojken i små steg att bli mer självständig.

Jag har en son som fyller 13 år i vår. Han sover ibland hos mig och min man. Men det har med om vad som har hänt i skolan eller om han är sjuk. Men min son har lindrig utvecklingsstörning och språkstörning så han behöver mera tillsyn. När han mår bra och allt har gått bra för honom sover han i eget rum. Detta händer kanske 1 gång i månaden pga detta. Så har han sömnsvårigheter i perioder, då sover han i vårat rum för annars somnar han aldrig.

Föräldrarna separerade för tre år sedan. Men han var tydligen likadan även före det. Jag tycker ju också att dom bör vara lite mer "hårda" mot pojken och tex ge honom lite mer ansvar.Han behöver inte göra något hemma, tex hjälpa till med städning och så.Och som sagt, inte alltid stå på tå för sonens vilja.. Sonen brukar bara behöva vara ensam hemma runt en timme innan pappan kommer hem från jobbet. Sonen bor var annan vecka.Jag och min kille bor inte ihop än, men kommer att flytta ihop under nästa år.Det är ju lite oroligt hur det kommer att bli då. Jag är ju av den inställningen att alla i hushållet ska hjälpa till i hemmet.Efter varje persons förmåga. Men jag kan nästan lova att om någon skulle säga åt pojken att dammsuga, så skulle han börja grina.
Om jag och hans pappa sitter och pratar så måste sonen veta vad vi pratar om, vem vi pratar om osv.Han avbryter hela tiden. Säger vi åt honom att vänta lite blir han sur och börjar grina. Så fort han inte får göra som han vill så blir han sur och börjar grina. Men jag tror att det handlar till stor del om att föräldrarna skämt bort honom. Men sen är han ju otroligt osäker som person också.

Som du skriver låter det ju mer som om pojken är bortkämd ock osäker.

Fast min son har handikapp så kan han vara hemma själv 1-3 timmar efter skolan. Vi har ändå ett bra nätverk runt honom ifall vi behöver tillsyn på honom. Så det bör ju vanligt barn kunna vara också.

jag var i en liknande situation när jag var i den åldern. Dock sov jag inte med mina föräldrar.

Jag led och lider ännu av tvångsyndrom och fobier. Det märktes inte utåt, så folk trodde nog bara jag var bortskämd. Men det var otroligt ångestladdande för mig i många situationer när det gällde mina föräldrar om de skulle iväg eller liknande.

Först när jag var 19 år så fick jag hjälp för mina problem. INGEN såg att det var en sjukdom. Inte skolan, inte familjen, INGEN.... Men läkarna på psyk förstod.

Så man ska nog inte ropa bortskämd innan man vet vad det riktiga problemet är.

Verkar som om han har någon slags störning, det låter ju inte helt normalt hans beteende. Men det verkar ju som om föräldrarna har "hjälpt" hnm att bli på detta sätt. Mina barn som är 6 o 8 sover aldrig i vår säng, om de "natträdda" får de lägga sig på madrass på golvet i vårt rum. Åttaåringen kan va hemma en timme själv, fast det händer sällan. HUR ska det gå för pojken i framtiden?!

Ja jag är också orolig för hur det ska gå för honom. Det måste ju vara jättejobbigt att gå runt med den stressen av att alltid ha koll på föräldrarna. Och nästa år börjar han ju 7:an och en ny skola. Jag är orolig att han kommer att bli mobbad om han fortsätter vara så här..
Jag tycker att föräldrarna gjort honom en björntjänst genom att skämma bort honom och fått honom att tro att det är bara HANS vilja som räknas.

Ts: Läste du inlägg 10?
Ta kontakt med skolans kuratorn eller psykolog.

Skämma bort?

Min lillebror, som är tio år går inte på fritids längre så han är ibland hemma själv 3-4 timmar på eftermiddagen och klarar det galant...
Men det är klart vissa barn är ju mer rädda för att vara ensamma och så, svårt att säga...

Helt sjukt att sova hos mamma, liknar misshandel. Ett barn i den åldern borde klara flera timmar hemma på egen hand.

Min sambos brorson sov ofta inne hos sina föräldrar i den åldern, men han drömde mardrömmar varje natt och hade svårt att somna om igen..

Det kan vara så att han har problem med att smälta allt som har med vardagen att göra, hur går det för honom i skolan??

Har han kompisar som han umgås med regelbundet??

Innan man säger att barnet blir bortskämt så måste man kolla upp hur det är i skolan, hur kompisar är, hur skolarbetet fungerar i allmänhet.

Om det är så att alla faktorer runt om fungerar då måste man ta tag i att öva självständighet med pojken.