• Anonym

    Hur gör ni med "dåliga" vänner?

    I våras blev jag mycket osams med en väninna och i en diskussion framkom att vi har olika åsikter som skiljer sig. Mina är äldre och mer mjuka i inställningen hon är svart och vit, antingen eller. I allafall kunde hon inte acceptera mina åsikter och bröt bekantskapen. Vägrade komma på samma fest som jag (för att jag var där) och vi hade ingen mer kontakt. Jag blev hemskt sårad för jag tyckte mycket om den här personen men deklarerade att jag anser att man kan vara vänner trots att man har olika åsikter. Det accepterade inte hon och så var den sk vänskapen borta. Nu har jag en väninna som sitter mitt i kläm mellan oss och ibland umgås med mig eller henne och nämner inget för någon av oss. Jag tycker allt det här är så jobbigt. Jag mår fortfarande dåligt av att vara "osams" med en person som jag inte tyckte jag blev osams med. Just nu har jag nått så långt att jag anser inte att vänner över huvud taget handlar som hon gjorde och säger upp bekantskapen på ett sånt vis. Det hör inte till vänskap enligt mig. Men likväl är jag olycklig då vi har alldeles för mycket gemensamma bekanta som vi umgåtts med i gäng och tränar på samma ställen.

    Jag vill inte längre bli vän igen med henne eftersom jag då skulle oroa mig för hur hon skulle behandla mig -ifall jag skulle göra något som inte passar. Jag har få vänner som jag umgås med men många bekanta. Ibland så svämmar jag över av ledsemhet för hur jag blivit behandlad men jag tänker inte ta upp kontakten som sagt med anledning av hur hon har betett sig. Dessutom anser jag lätt tar till mer våldsamma metoder än vad som krävs i uppfostran.

    Hur blir man fri den bitterhet som skapas av saknad och sorg efter en person som igenligen inte var värd det. Utan visade sig vara en person som förmodligen är väldigt osäker och därefter gör människor illa. Ibland kan jag känna så att jag önskar henne allt ont hon kan få medans jag realistiskt inser att det bästa för alla är om det går bra för henne, för att önska allt illa till någon är inte snällt och så vuxet. Det är så jobbigt att hantera alla känslor från hat till saknad till avsky och sorg.

    Hur gör ni?

  • Svar på tråden Hur gör ni med "dåliga" vänner?
  • Anonym

    Ts här: Jag anser hon är mer våldsam än vad som krävs...

  • tulipanrosen

    Jaa du inte så lätt att tänka hur man gör själv. Det är ju så i alla fall att man ska försöka vara bättre själv, än den som är "dum". Inte snacka skit om henne, inte låtsas om att det är ngt fel, kanske inte "se" henne. Om ni tränar på samma ställe, träna på och hejja om ni möts och säg och låtsas tänka på hur du tränar. Ödsla ingen energi på henne. För det gör du, aldeles för mycket, hon får dig att må dåligt. Utan att göra ngt nu, hon bara existerar och du tänker. man kan ändra mycket genom att bara tänka positivt, eller strunta i att tänka på vissa. Tänk på ngn som är bra, som du ser upp till och att du vill bli mer så istället. Jag vet inte.Men jag har gjort så och när jag struntat i personen ifråga tillräckligt länge så är liksom saken borta tillslut. Lycka till.

  • starshine

    En sån person klarar du dig bättre utan,verkar det som.
    Måste ha varit nåt allvarligt eftersom hon beter sig så?
    Förstår att du ändå saknar henne,men får hon dig att må dåligt så klarar du dig utan henne.
    Trist,men du kan inte styra hur hon beter sig.

    Ha det fint.
    Kram!!

  • Kagi

    Jag känner inte igen exakt den här situationen, men har varit med om att en vän svikit och liksom visat vara sig en annan än den jag trodde. Vi blev inte heller osams eller så, den här vännen plötsligt bara kapade alla band, och jag fick aldrig veta riktigt varför.

    Jag tror att man måste tillåta sig att sörja den person som man trodde att vännen var. Man blir så grymt besviken, för man trodde att man betydde mycket för vännen, och så visar det sig att hon/han till synes ganska enkelt kan kasta ut en ur sitt liv. Då omvärderar man ganska mycket av det man upplevde i vänskapsrelationen. Det är tråkigt med minnen som plötsligt går från positiva till negativa, och tråkigt att uppleva att man har missförstått en person på det viset, alternativt att man blivit rätt rejält sviken. Detta måste man känna. Det är som att en viktig person i ens liv går bort, och då måste man sörja för att kunna gå vidare.

    Ibland kan jag undra hur det hade blivit om jag hade konfronterat personen. Men när det begav sig var jag bara så arg och ledsen att jag inte riktigt klarade av det. Jag tog upp det lite försiktigt vid något tillfälle, men fick ingen respons, så jag la ner det. Jag förstod ju signalerna tydligt ändå...

    Du måste ju själv bedöma om det kan leda någonvart att prata ut om det som har hänt. Om du tror det, så är mitt råd att göra det nu, så att du slipper undra även i framtiden.

    I övrigt så får du, som jag redan skrivit, leva ut känslorna, och så småningom kommer ilskan och bitterheten antagligen att lägga sig. För min del finns inga sådana känslor kvar, men sorgen kan fortfarande dyka upp ibland.

  • Sanna Marie

    När sådan här konflikter uppstår så tror jag att det är något som legat i luften länge.
    Ni är säkert väldigt olika och har olika syn på varför er vänskap tog slut.

    Jag tycker du Kagi beskriver det bra.

    Själv har jag den erfarhenheten att vänskap kan avslutats eftersom man utvecklas åt olika håll. Det finns inget värre att hålla fast vid vänskap som är dålig och som enbart ger dålig energi.
    Försök att inte tänka några dålig tankar om henne, det gör dig själv bara illa. Önska henne gott i ditt hjärta och försök gå vidare.
    Tiden läker alla sår, det tror jag på. När en lång tid gått så känns det kanske inte så laddat mellan er längre och ni kan kanske även prata med varandra om vardagliga ting men inte som vänner.
    Kram och lycka till!

  • Junija

    Jag tycker Kagi skrivit så bra, och Sanna Mari skriver "Försök att inte tänka några dålig tankar om henne, det gör dig själv bara illa. Önska henne gott i ditt hjärta och försök gå vidare." Det tycker jag du kan ha i tankarna. Negativa tankar orsakar bara en negativ tillvaro för dig. Ditt liv är mer värdefullt än så.

  • uniMog

    Usch ja. Jag "råkade ut" för samma sak för cirka 6 år sedan. En vän som betydde mycket för mig bröt totalt med mig och skickade mig ett brev som i stort sett talade om vilken hemsk människa jag är och att vi inte varit vänner på många år. Det gör fortfarnde ont.

    Trots att jag VET att jag mår bättre utan henne kan jag ändå inte låta bli att sakna henne

  • vigdis

    Jag var iofs den som kapade banden i mitt fall, men det handlade då om min bästa vän som jag umgicks med varje dag i flera år. Jag trodde verkligen att jag kände henne utan och innan, men det visade sig bara vara tomt prat - allt vi diskuterat om livssyn, värderingar osv. Hon visade sig i handling vara en helt annan och även om det var jag som avslutade det hela så sörjde jag henne i flera år... Man måste få tillåta sig att vara ledsen över att ha blivit lurad, kanske lurat sig själv. Det fula tankarna om att olycka ska drabba den andre kommer ibland, det behöver man inte skämmas över. I handling och tal kan man ju vara en större människa än hon!

  • Anonym

    TS här:

    Jag har läst era svar och jag tackar för dom. Det är skönt att få andras synvinklar på hur det "igentligen" var och jag tog till mig den förklaringen som sa att vi är fundamentalt olika, det är vi nog. Och konflikten startade nog för länge sedan när jag talade om att jag inte vill att hon uppför sig på ett sätt som jag inte kan acceptera. Nämligen med våld. Efter det blev det sig nog aldrig likt igen.

  • Peztis

    Någon nämde brev, det kanske skulle kunna vara något om du inte vill prata med henne? Skriv ett brev och förklara hur du känner men det får inte vara anklagande! Att skriva ned sina tankar är ju ett välkänd terapi!
    Skriv brevet och sedan får du känna efter om du vill skicka det till henne eller inte. Låt någon annan läsa igenom om du är orolig för att det kan uppfattas på fel sätt, kanske er gemensamma vän?

Svar på tråden Hur gör ni med "dåliga" vänner?