Hej. Har just haft n ågra helt vidriga veckor, med mkt bära , fixa dona, flytta, tidiga mornar, ingen vila. Har nog gråtit av utmattning varje dag. Men nu börjar det lugna ner sig lite.
Hur klarar sig mitt barn i magen tror ni? Är i vecka 25. Tar dom det dom behöver eller tar dom också stryk av yttre omständigheter.
Tacksam för svar.
När jag var gravid så mådde jag oxå dåligt, i stort sett hela graviditeten! Min pappa var döende i cancer, och sen mådde jag dåligt pga lite annat oxå! Men min dotter är 2½ år idag och verkar må helt bra och verkar vara helt normal! 
Men det är bra om du försöker ta det lugnare framöver, fostret påverkas av hur man mår säger dom! Jag var t ex sjukskriven större delen av graviditeten, dels pga sammandragningar!
Så fortsätter du stressa och må dåligt kan förlossningen starta för tidigt, och det vill du nog inte!
Så ta det lugnt framöver, och berätta för din barnmorska så kanske hon kan hjälpa dig!
Lycka till med bebben! 
Jag har hort (nu ar jag inte lakare iofs men fick det forklarat av lakare) att den farliga stressen ar 'stora' kriser, typ dodsfall eller uppslitande skilsmassa under graviditeten. Da kan mammans stresshormon oka och det *kan* paverka bebben. Vanlig 'vardagsstress' ar inte farlig, typ att springa till bussen eller ha lite extra mycket pa jobbet, det ar mer om det ar kroniskt, hander varje dag i flera manader och man aldrig far en chans att aterhamta sig.
En annan sak som spelar in ar ju hur man sjalv reagerar pa stressen. Att man sjalv lamnar sin skurk till karl kan ju tex vara mindre uppslitande an att utan forvarning bli lamnad, om du forstar hur jag menar. Sa ens egen reaktion spelar stor roll. Jag tycker att det ar kul att ha mycket att gora pa jobbet, och blir alltsa inte stressad, en annan person kanske hatar sitt jobb och blir darfor mer stressad av exakt samma arbetsborda.
Sa jag tror inte du behover vara orolig om det ar tillfalliga saker som hant den senaste veckan. Men forsok hitta pauser i livet. Bara att lagga upp fotterna och blunda och djupandas i fem minuter sanker pulsen och darmed stresshormonerna. Eller las ett par sidor i en kul bok om du orkar, innan du somnar.
Kan du fa hjalp med flytten (?) och fa en sovmorgon da och da? Forsok ta hand om dig sjalv mitt i alltihopa. Det ar inte livsviktigt att packa upp alla kartonger forsta veckan (det later som om du har flyttat - forlat om jag har fel), det ar viktigt att ta sig tid och kolla pa en rolig film ocksa. Gardinerna hinner nog upp sa smaningom ocksa.
Jag tror din bebbe klarar sig bra där inne ändå. Klart det inte är bra med massa stress. Men jag tror det mest är du som tar stryk.
Jag känner som du.
Är i v 18 idag, och har stress runt omkring mig. Min pappa är sjuk i cancer och har troligtvis inte långt kvar, mycket på jobbet så här innan jul, flyttar till hus om ett par veckor och håller på med körkortet. Har dessutom en son på två år som är väldigt aktiv, så det är verkligen full fart.
Jag försöker att gå och lägga mig i tid på kvällarna, och ta små pauser under dagen, men det är svårt. Vet att det lugnar ner sig efter flytt och då körkortet är klart, och det hjälper till att ge lite styrka.
Min bebis i magen verkar väldigt lugn, känner inte mycket till sparkar, eller så hinner jag inte känna efter. 
Men jag hoppas att allt är bra därinne.
Jag blev sjukskriven när jag skulle gå in i månad 8 pga av sammandragningar som mest troligt kom pga av stress på jobbet. Sen kom den lilla fröken 2½ vecka för tidigt....
Jag vet inte hur fostret påverkas, det enda jag vet är att min BM sa åt mig på skarpen ang att jag INTE får stressa då jag berättade om hur jag har det på mitt jobb på inskrivningen.
Nu var min stress väldigt långt gången om man säger så... Tre dagar senare vart jag sjukskriven på heltid av företagsläkaren pga stressreaktionen.
Tack snälla ni för all omtanke. jag ska försöka ta pauser uinder dagen om jag kan och bara andas i 5 min. Tanken på att jag inte gjort det förens nu, är lite skrämmande, jag menar mkt har ju redan skett med barnets utveckling. Men bättre sent än aldrig.
kram alla.
Det är märkligt, för olika barnmorskor verkar säga olika saker. Jag har hört andra säga att deras BM sagt ifrån om för mycket stress på jobbet osv (precis som nämns här ovan). Har själv haft enormt stressigt på jobbet nu och mått dåligt över det. Blir ju inte bättre för att man oroar sig för hur bebisen ska må av det heller... Men min BM sa när jag frågade henne att det är inte alls farligt för bebisen, trots att jag varit så slutkörd och stressad. Det är "bara" jag själv som mår dåligt isåfall och det är klart att det är bra att ta det lugnare, men inget farligt.
Man vet ju inte vad man ska tro, för när man själv känner att det inte är bra så brukar det ju inte heller vara det. Men hon är ju tänkt att vara experten på området och ge råd så jag får väl lita på vad hon säger...
Om du är stressad så är bebisen stressad! När du blir stressad så badar din kropp i stresshormoner, och de förs över till bebisen via moderkakan, alltså blir oxå bebisen stressad!
Om man är stressad varje dag så är dte klart att det påverkar bebisen väldigt negativt! är det bara någon enstaka händelse är det nog ingen större fara!
Jag diskuterade stress med en läkare innan sommaren och hon menade på att om bebisar inte klarade av att mamman var stressad så skulle det ju inte bli några barn i krigshärjade områden t ex. Självklart ska vi försöka undvika stress, men bebisar/foster är tåliga.
Är i början av vecka 26 och är fortfarande heltids arbetande på McDonalds.. Stress 24/7 :( Men enligt min barnmorska är det inge fara bara jag får i mig mat :/ Sen så tyckte tydligen inte försäkringskassan det var så farligt för de ville inte ge nån ersättning ifall jag vill gå ner i timmar i framtiden. Så alla bm säger verkligen olika men får väl lita på försäkringskassans utslag.
Jag har en pojke som blir tre i februari, en tjej på 14 månader och är gravid i v. 32. Dessutom har jag högt bltr. Men av allt att dömma (tillväxt-UL var fjärde vecka) mår lillebror i magen toppen!
Min BM är liksom "mammor oroar sig för mycket, slappna av, graviditeter är INTE sköra! Ni tror det blir missfall bara ni lyfter en matkasse eller är stressade, men så är det inte, för då skulle det inte bli så många barn i världen som det blir"
Har panikångest och har pratat med massor av läkare, både på mvc och inom psykiatrin om hur bebisen mår av mammans stresshormon. Alla säger samma sak: väääldigt lite går över till bebisen! Det är en modern myt att om mamman mår dåligt så gör barnet det. Det är väl mer om man slarvar med mat, sömn och andra basgrejor under lång tid som det kan bli problem.
Det har gjorts en stor studie nyligen vid Umeå Universitet (ledande inom prematur och spädbarnsvård) som visar att barnet inte påverkas, inte kommer för tidigt, eller får skador senare i livet om mamman är stressad, deprimerad eller tom psykiskt sjuk.
Så du kan vara lugn. =)
De ligger skyddade, har mycket sitt eget lilla liv där inne.
Men tänk på dig själv, på att vila och äta ordentligt, försök ta hjälp av andra till jobbiga saker.