Jag har hort (nu ar jag inte lakare iofs men fick det forklarat av lakare) att den farliga stressen ar 'stora' kriser, typ dodsfall eller uppslitande skilsmassa under graviditeten. Da kan mammans stresshormon oka och det *kan* paverka bebben. Vanlig 'vardagsstress' ar inte farlig, typ att springa till bussen eller ha lite extra mycket pa jobbet, det ar mer om det ar kroniskt, hander varje dag i flera manader och man aldrig far en chans att aterhamta sig.
En annan sak som spelar in ar ju hur man sjalv reagerar pa stressen. Att man sjalv lamnar sin skurk till karl kan ju tex vara mindre uppslitande an att utan forvarning bli lamnad, om du forstar hur jag menar. Sa ens egen reaktion spelar stor roll. Jag tycker att det ar kul att ha mycket att gora pa jobbet, och blir alltsa inte stressad, en annan person kanske hatar sitt jobb och blir darfor mer stressad av exakt samma arbetsborda.
Sa jag tror inte du behover vara orolig om det ar tillfalliga saker som hant den senaste veckan. Men forsok hitta pauser i livet. Bara att lagga upp fotterna och blunda och djupandas i fem minuter sanker pulsen och darmed stresshormonerna. Eller las ett par sidor i en kul bok om du orkar, innan du somnar.
Kan du fa hjalp med flytten (?) och fa en sovmorgon da och da? Forsok ta hand om dig sjalv mitt i alltihopa. Det ar inte livsviktigt att packa upp alla kartonger forsta veckan (det later som om du har flyttat - forlat om jag har fel), det ar viktigt att ta sig tid och kolla pa en rolig film ocksa. Gardinerna hinner nog upp sa smaningom ocksa.