Vi bor 30 mil i från varandra. Jobb o pengar gör att vi inte kan ses så ofta. Hur länge kan det fungera att vi är ifrån varann? Vi har vart sambos förut o är vana med närhet. Hur länge kan ett förhållande överleva på skilda håll egentligen? Hur göra?
mitt förra förhållande för distans (40 mils avstånd) förhållande som höll i 3 år innan killen va otrogen. tyvärr men sant skulle aldrig vilja ha ett nytt sådant förhållande har en underbar pojkvän nu vi bodde 1 mil ifrån varandra innan vi flytta ihop när vi fick vår dotter.
Svårt att svara på...
Kan ni se slutet på det? Tror det är lättare om man vet att det är för x antal månader eller liknande då man vet att man kommer bo tillsammans igen.
Hur ofta ses ni? Vad gör i när ni väl ses? Hur ofta pratar ni i telon, msn osv osv. Tror det övriga egna livet också spelar in, vad man gör de veckor man är själv. Fyller man tiden, med saker som gör att man mår bra?
Tillit är viktigt. Sedan är alla olika i hur mkt de vill träffas också.
Men ni får väl prata med varandra och försöka ta ngr beslut om det inte passar er. Kanske ngn av er kan söka jobb hos den andre?
Jag och min nuvarende sambo hade distansförhållande först, det var väl lite mer än ett år tror jag.
fast vi sågs nästan varje helg, båda pluggade.
Och som sagt så är vi sambo, så det funkade bra.
Även om det var jobbigt ibland..
ja du, det är väl upp till varje par. Vad man har för förväntningar, hur ofta man kan ses, hur ofta ni pratar med varandra, hur det är när man ses osv.
Jag har själv ett distansförhållande och det funkar fint. Vi har visserligen inte varit ihop mer än 4 månader men jag är lika kär nu som tidigare. Jag saknar honom jättemycket men jag känner också att det är skönt att ha tid för mig själv eftersom mitt jobb är så intensivt. Men jag planerar att flytta till honom efter sommaren.
Ska tillägga att vi bor i olika länder och måste flyga för att ses, men vi försöker ses varannan helg för mer än så blir för jobbigt.
Hur känns det i ditt förhållande? Känns det bra, eller har du tvivel? Finns det något ni kan göra för att göra det bättre?
Vi hade distansförhållande på 30 mil i först ett halvår, bodde ihop i ett halvår och sen distansförhållande igen i ett halvår. Pga studier. Sen dess har vi inte varit skilda åt en natt. 
Vi lärde oss att lita på varandra och vi var nyförälskade väldigt länge utan några större krav på den andre. Det är nyttigt i början av ett förhållande att känna längtan...annars finns det nog risk att man är lite föör mycket med varandra.
Men till din fråga...ja det beror väl på. Varför har ni långdistans? Har ni planer på att flytta ihop igen osv?
Jag menar att vi försöker ses varannan helg för att det går längre tid än så är för jobbigt. Inte att det är jobbigt att ses =)
Det där med nykär länge kommer jag ihåg!
Han är väl mer positivt inställd att det kommer funka än mig. Men han kan stänga av saknad mer än mig o det är väl inte så bra det heller direkt. Litar på varandra gör vi, nästan otroligt att det inte är ett problem. Fetsra inte så mkt på varsitt håll heller. Hörs varje dag, sms o telefonamtal. Är gulliga mot varann, normalt svartis =)
Nu ska vi ses nästa helg, men då har det gått en månad mellan. Lååångt, alldeles för långt o det krävs nog varannan vecka för att få det att hålla. Så man har nåt att längta efter.
Han kommer nog få flytta till min stad, jag bor i en storstad. Men han måste vara där uppe för attfå erfarenhet o chans på ett bra jobb här. Så vet inte riktigt när det kan bli, det hade ju hjälpt om jag visste att det var till sommaren. Men... Jag klarar nog inte längre än så. Bara vart ifrån varnna nåra månader hittills ju.
jag och min pojkvän har haft ett distansförhållande i 9 år nu (34 mil emellan), vi har träffats så ofta som ekonomin tillåtit...nu är jag på väg att flytta till honom...känns att det är för dyrt att pendla och nog sliter det på ett förhållande efter så läng tid...men vi har full tillit till den andre och vet att den andre aldrig skulle göra något dumt
ni borde prata om hur ni ska göra i framtiden, ev om nån av er är villig att flytta mm
lycka till
Varför kunde inte du följa med honom till hans jobb då?
Jag lämnade allt, bostad, fast jobb, vänner och familj för att flytta med när sambon fick jobb i en annan stad.
Och det har funkat perfekt! Vi trivs bra och har inga planer på att flytta till hemstaden trots att vi båda är därifrån!
Jag kan offra allt för min sambos och mitt underbara liv! Inget kan få oss att sära på oss. Nästa gång kanske vi flyttar för mitt jobb....
Jag och min nuvarande sambo träffades för 9 år sedan. Då bodde vi på samma ort, men två månader senare flyttade han 70 mil bort pga studier. Vi höll ihop i ytterligare 4 år med 70 mil mellan oss, träffades ett par gånger per år, plus en massa telefon- och brevkontakt. Under den perioden bodde jag 6 månader utomlands också.
Sedan flyttade jag till honom, också för att plugga och nu har vi bott ihop i fem år, med avbrott på sammanlagt 1 1/2 år (i två olika omgångar) för distansförhållande pga jobb på olika orter.
Jag tror att ett distansförhållande kan funka hur bra som helst så länge man vill, beroende på vad man har för inställning till det.
Min personliga inställning, som de flesta jag pratat med detta om inte håller med om, är att målet är att man ska vara tillsammans för att man älskar varandra. Total trohet var inte ett måste för min del under de 4 år vi hade distansförhållande, innan vi blev sambos. Jag är rätt övertygad om att min kille inte varit totalt trogen, men det rör mig inte i ryggen. Han vill vara med mig och har valt mig, det är det enda som är viktigt. Om han har hånglat med någon annan under perioder där vi inte setts på tre-fyra månader, vad gör det? Det är ju mig han vill ha!
Så resonerar jag, och jag tror det är det som räddat oss från svartsjukedraman och annat som kunnat krascha vår relation.
Vi klarade av distansförhållande ca 5 månader innan vi flyttade ihop. Då hade vi inte varit sambos innan.
Jag har vänner som har varit omväxlande sambo och särbo. Som längst tror jag de hade distansförhållande i 1,5-2 år. Men då visste båda att det gällde för just den här tiden och var inställda på att det skulle funka.
Har en annan vän som inte fixade 1 års "planerat" distansförhållande (pga studier) utan det tog slut efter ett halvår.
Så det är nog väldigt individuellt hur länge det håller. En plan för framtiden tror jag underlättar.
Jag kommer inte flytta till han, har ett jobb som är guld värt o det vet han. Ett jobb med enorma möjligheter o somn gör att jag står ut om dagarna när jag saknar han. Har redan flyttat till han en gång. Vart ihop sedan 2005. Jag skulle inte kunna få nåt bra jobb där han bor nu, vääääldigt liten "stad". Han bor där för att förbättra sina karriärsmöjligheter i min stad. Men känns som jag blir dumpad för hans jobb.
Så ditt jobb betyder mer än erat förhållande?
Ja, då kan det bli svårt att få det att funka. Inte för att ni bor ifrån varandra men för att du värdesätter jobbet mer än honom. Det kanske skulle vara nyttigt för dig att också flytta för ett tag. Ni kan ju alltid flytta tillbaka. Man kan både ta tjänstledigt ett år eller komma tillbaka efter ett tag. Jobbet lär väl inte försvinna. Och annars finns det säkert nåt annat du kan trivas lika bra med!
Bara haft jobbet ett halvår o tar jag tjänstledigt så kan jag inte räkna med samma tjänst när jag kommer tilbaka. Jag har redan lämnat jobb o hem för han en gång. Vilket visade sig vara ett misstag, å det vet han ( mkt tack are han själv. Han skulle inte vilja att jag bröt upp från min trygghet igen. Jobbet betyder inte mer än han, men min trygghet gör det.