Ni som har/haft kk

Hade en kk i 7 år, det började väl med att vi föll för varandra, men ingen var egntligen ute efter ett förhållande. Jag var kär i honom, men inte "på riktigt" jag visste att han träffade andra, det gjorde jag med, men såg det mer som en del i spelet vem som skulle vinna honom för kvällen eller vad man ska säga.

Det som varit viktigast hela tiden är total öppenhet men vad man känner, jag älskar honom som en vän. Jag är gift nu men vi har fortfarande en platonisk kontakt, vi kom varandra så nära så det finns inga alternativ liksom... Vissa dagar var det bara sex som gällde (de flesta...) men ibland behövde någon av oss lite kärlek, en vän att lita på, och då visste vi att vi hade den relationen också. När han var min kk kunde han göra vad f#n han ville med mina känslor, men sa jag att nu behöver jag en vän, då kunde han köra 50 mil för att ta sig till mig.
Alla i vår närhet visste om denna relationen, vissa förstod, andra inte.

Det är jättekul så länge man inte vill ha ett förhållande med den andre, jag kan inte tänka mig, eller kunde inte då heller, att ha en vardag med denne mannen, men han var min mr Big om man säger så. Han betyder fortfarande oerhört mycket och jag skulle komma om han behövde mig. Men det är min man jag älskar och skulle göra allt för...

Goda minnen =)

Det med känslor går inte att styra utan det för mig har det fungerat då vi varit öppna och ärliga mot varandra.
Under denna tid i mitt liv ville jag inte vara uppbunden och därmed var jag inte tillgänglig på det sättet.

Gällande regler så har det varit lite si och så. Jag träffade en kille som var ett "hett byte" på orten där vi bodde. Vi träffades i smyg och ingen visste något om det, träffades vi ute vilket vi gjorde nästan varje helg så hejade vi på varandra men inget annat.

Det där med andra på sidan av, ja ok om man själv känner det. Dock väldigt viktigt med skydd, kan ju kännas lite löjligt men man vet aldrig. Har alltid haft överenskommelsen att om någon av oss träffar någon annan de har sex med så berättar man det så den andra kan ta ställning till om man vill fortsätta.

Så länge ni är ärliga mot varandra kan ingen av er bli sårade.

Jag har haft samma KK i 3 år.

Vi träffar andra, elr iaf jag och det vet han om och grymtade väl lite i början. Men han ville inte ha förhållande då, och jag ville inte vänta.
I början kunde vi åka och fika ihop, kolla på gardiner och sånt karlar behöver hjälp med, men nu är det endast sex.

Min erfarenhet är att så länge man är ärlig så funkar det utmärkt.

Själv har jag väldig svårt att bli kär så den risken är minimal. Annars så var vi ärliga från dejt 1, så man visste vad man skulle ställa sig in på.

usch i längden så fungerar det inte till slut man växer ifrån varann mer eller mindre och hittar sig ett riktigt förhållande så kk e ingen rekomenation från min sida

Jag och min KK kom överrens om att vi skulle vara ärliga med varandra. Vi skulle säga till om vi ville avsluta det hela och då skulle den andra helt enkelt få acceptera det. Dessutom skulle vi ju självklart vara ärliga med att säga vad vi tyckte om/inte tyckte om. Och ingen av oss skulle låta det hela komma ut, allt skulle stanna mellan oss. Han är den bästa jag haft sex med! Jag fick känslor för honom och jag tror att han fick lite känslor för mig också, men pga omständigheter runt omkring oss så valde vi att avsluta det hela. Jag känner att det var rätt beslut, men jag kan fortfarande sakna honom ibland. Trots att jag hade känslor för honom så skulle jag nog aldriga ha kunnat inleda ett förhållande med honom, det var nog det att allt var hemligt som var en av dom bästa sakerna med det hela.

Träffade en kille på puben för några år sedan som jag blev otroligt attraherad av och han kände likadant... vi hade grymt sex, det bästa man kan uppleva... ingen av oss ville ha något förhållande (han levde ungkarlsliv med en hel del festande som han var nöjd med och jag hade just tagit mig ur ett jobbigt förhållande med en missbrukare) så vi bestämde oss för att vara kk och bara ha härligt sex tillsammans. Efter ca två veckor förstod vi att vi var helt fel ute och att vi hade hittat vår själsfrände, vi hade då båda fått väldigt starka känslor för varandra och upptäckt att vi passade så jävla bra ihop... Idag är vi sambos, förlovade och har en söt liten dotter ihop... Så vi var alltså kk i ca 2 veckor innan vi "gav upp" och blev ett par istället
Detta var kanske inte direkt svar på dina frågor men kände bara för att dela med mig av vad mitt tänkta kk-förhållande blev istället!

Jag blev så jävla förbannad, tex efter krogen kunde jag se fram emot och ligga med honom men jag fattade att han bara följde med mig om han inte hittade ngt bättre... och då sket jag i det!!
Då kom jag på att jag hade nog fått ngn sorts känsla för honom i alla fall.... men men...

Har haft KK förhållanden och visst har det blivit problem ibland med svartsjuka etc trots att båda var med på det från början.. Är nu gift sedan ett antal år tillbaka med en kk där relationen utvecklades från båda håll.

puff