Jag och min sambo ska gifta oss i augusti och vår dotter fyller två i november samma år så hon är 21 månader vid bröllopet..
Tror ni att hon skulle klara gå först som brudnäbb i kyrkan eller är hon för liten? Min väns son är samma ålder dem skulle kanske kunna gå hand i hand?
Jag vet att de är olika från barn till barn men vill ändå hon någons uppfattning.
Vi valde att inte ha med våra barn därframme trots att de är äldre, 4 & 7. Vi kände att vår fokus skulle tas från "oss" och att vi istället skulle bli för koncentrerade på barnen. Vi hade tänkt att de skulle bära ringen men när vi var till kyrkan och skulle gå igenom allt med prästen och 4-åringen trots att h*n var pigg rörde allt, snurrade, klättrade under de få minuter vi var där bestämde vi att nä, farmor får ta dem istället... 
Så de satt med farmor och kusinerna och skötte sig utmärkt... 
Vi hade barnen med oss fram till alltaret. Dottern var då 3år gammal och sonen var nästan 7år.
Visst är de svårt för dom att stå stilla så länge och bara se fina ut,man får ju förstå att det börjar krypa i benen och kroppen skruvar sej.
Men jag tyckte iaf att de var jätteduktiga.
Och framförallt så var de så stolta,dottern för att hon fått likadana blommor som mej som hon fick bära själv och sonen för att han fick bära fram våra ringar.
Som du säger är det olika från barn till barn. Och från situation till situation. Min då 2-åriga dotter, finklädd till max, vägrade gå brudnäbb med sin storebror på deras faster och farbrors bröllop. Den idag 2-åriga sonen skulle nog ha gjort det med stolthet om han hade fått chansen.
Det är ju bara ni som vet hur ert barn är men jag skulle föreslå att ni besöker kyrkan några gånger på dagtid så att hon kan titta och känna så att det inte är något nytt när det väl är dags för bröllop. Sen så kan ni ju alltid låta mormor/farmor vara beredd att gå fram och hämta henne om det barkar iväg, ni får väl ha ett hemligt tecken...
Beror nog mkt på hur barnet är skulle jag tro. Petronella var brudnäbb ett par månader innan sin 3 års dag & det gick utmärkt. Hon är ett lungt barn som stod stilla tyst & höll brudtärnan i handen hela tiden.
Min dotter gick in med min tärna (vuxen) de höll handen, under vigslen satt min dotter hos mormor, sedan när hon skulle lämna ringarna följde mormor med en bit upp och sedan följde henne ner igen. Lite på detta viset blev det delvis för det var 5-6 trappsteg upp til altaret ville inte hon skulle gå och ramla... Hon var då 14 månader. Hon kallade på oss några gånger och blev lite ledsen en gång för att hon inte kunde komma till oss, men absolut inget störande eller så.
Hehe, inte en chans att min dotter hade klarat det, hon hade hittat alldeles för mycket annat kul att hitta på. Hon är 2 år och 3 mån och supertrotsig dessutom, så gissningsvis hade hon sprungit storskrattande åt fel håll på pin kiv.
Men så är hon också busigare än de flesta.
Det är nog bara du som vet om det funkar!
Mina systers flickor var brudnäbbar när syrran gifte sig. Alma var då 5 år och skötte sig utmärkt. Nora var 2 år. Hon gick bakom brudparet in i kyrkan och hon vägrade hålla blommor i handen utan skulle bestämt ha sin favvo-elefant. Men det är ju bara charmigt tycker jag o bröllopet blir inte lika stelt utan man kan sitta o småfnissa åt de små. Nora gick fram o tillbaka mellan bruden o hennes morfar. Men för brudparet o gästerna var det bara kul o charmigt.
Nja.... Vi provade med vår 2,5-åring. Det gick ... sådär.
Hon började gråta så att det skvalade när hon såg allt folk i kyrkan - bara tvärvände! 
Men när hon fick gå bredvid och hålla pappa i handen så gick det bättre, men hon vägrade stå därframme med oss.
På vägen ut ville hon först gå med, men sen började hon gråta igen, och ångrade sig.
Inte så romantiska kort... Vi strålar och hon gråter förtvivlat bredvid. 
Det ser lite dumt ut.
Men hon var söt som en bakelse i sin rosa klänning och lilla bukett!
Man kan försöka lite kravlöst? Går det så går det.
Haha, vi hade fyra barn som näbbar i åldrarna 4-10 år. Det gick hur smidigt som helst, ¤åringen började hoppa hage på kyrkgolvets stenplattor. Vi var dock helt fokuserade på prästen... Visst kan du ha en tvååring som näbb så länge du har någon som kan ta hand om henne när hon tröttnar, för det lär en tvååring göra ganska snart.
Jag hittade den hemska bilden och la upp den igen.
www.familjeliv.se/krypin/hallonpaj/gallery/phpnhllm2.jpg
Här sitter hon i vagnen efteråt ute på kyrkbacken och pustar ut.
www.familjeliv.se/krypin/hallonpaj/gallery/phpv33jb4.jpg
Efteråt så sa hon bara när alla frågade om bröllopet, på dagis tex:
"Jag blir ledsen då!"
Ändå hade hon ju haft roligt på festen, lekt med sina kusiner och varit glad.
Vår lilla skulle varit näbb med sina 2 systrar men somnade 10 minuter innan vigseln.
Hon är framåt och ganska orädd. Vi var i kyrkan på gudstjänster ofta innan så man såg hur hon fungerade i kyrkan. Kajsa sjöng och lyssnade på klockorna så det hade nog funkat. Räkna inte med att allt blir perfekt utan det kan bli lite charmiga inslag med en sån liten. Det tycker jag är mysigt.