Hej !
Jag och min man kommer aldrig att få ett gemensamt barn. Det är fakta och inga lösa antaganden. Det bara är så. Hur i all sina dar ska jag klara av att acdeptera detta faktum ? Kommer jag att göra det ? För mig känns det som en fruktansvärd sorg, som alltid kommer att göra sig påmind när någon annan glatt berättar att de är gravida. Hur sk man orka ? Finns det någon mer här på FL som förblev barnlös ?
/tomcar1
Vi kommer heller aldrig att få några bio barn. Men vi valde att adoptera istället 
.
Det kanske skulle vara ett alternativ för er?.
Ja du, jag vet allvarligt talat inte.
Vi fick beskedet i fredags att min karl aldrig kan bli biologisk far, han är steril. Nu ska vi prova med donator, men om inte det fungerar, ja då vet jag inte. Vi har inga barn sen tidigare.
Eftersom vi är två tjejer kommer vi heller aldrig att kunna få biologiska barn tillsammans... Det är ju tyvärr ingen tröst för er. Men kanske ska man inte lägga för mycket tyngd på huruvida barnet är ens biologiska. Ni kommer ju ändå att bli barnets föräldrar, oavsett om ni inseminerar, adopterar eller hur ni nu löser det. Ett barn behöver föräldrar som ger det trygghet och en bra uppväxt, oavsett om föräldrarna är biologiska eller inte.
Jag känner så starkt för dig och din man även om jag inte riktigt kan sätta mig in i hur det känns. Vi har kämpat på en stund med IVF och jag fasar för att vi en dag vara tvugna att ge upp och säga att nej, det här fungerar inte. Men då har vi förmånen att vara unga och friska och borde rimligtvis inte ha några problem med att få adoptera även om det tar tid och är ett svårt beslut. Om någon rycker undan den mattan så förstår jag att livet rasar ihop i alla fall för stunden.
Jag hoppas att du får kontakt med andra i er situation som du kan dela tankar, sorg och ilska med. Och jag hoppas att ni har fått stöd av vården i det ni går igenom. Så att ni kan leva ett lyckligt liv tillsammans även om det blir utan barn.
Kram
Hej igen !
Vi bryr oss inte heller om, om barnet inte skulle vara biologiskt. Vi skulle gladeligen adoptera, men vi får ju inte det heller !!! Se min presentation, så förstår ni lite lättare, kanske. Vi kommer ingen vart pga min jädra sjukdom, så är det !
/tomcar1
Hej!
Vi står inför vår sista ivf i januari & min känsla är att det faktiskt inte kommer att bli några barn(min sambo har haft cancer...) även om läkaren säger att det krävs 3 ivf för vissa par. Jag arbetar hela tiden med tanken att vi kanske kommer att förbli barnlösa. Jag känner med dig! Hoppas att du hittar ngn som är i samma sits som du kan prata med. Jag tror att det på sidan "villhabarn" finns en samtalsgrp som heter "vi som förblev barnlösa".
Carrie...tack, jo jag vet om den webbsidan, men tycker att det inriktar sig lite mer på de som ännu försöker. Har inte sett någon som skrivt där som förblev barnlös.
/tomcar1
Kram på er. Hoppas att donationen lyckas 
Skickar en massa kramar till er!!
Jag kan inte riktigt sätta mig in i er situation än men säga att oron finns där om än att vi inte testat allt än + att jag puffar upp tråden.
En signatur RamonaFransson skriver väldigt fina råd och tips i "Svårt-att-få-barn"-trådar. Kanske du kan prata lite med henne.
Jag har kikat in hos dig tidigare och jag hoppas innerligt att ni hittar styrka att fortsätta tillsammans och njuta av livet tillsammans och att ni får det stöd ni behöver för att bearbeta allt som hänt.
Kram
Love4cats...ett stort tack, Det måste ju gå på något vis. Det är bara så.
/tomcar1
Jag har skrivit en bok om detta. Boken kommer den 20 januari och berättar om min resa som jag trodde mycket om, men som inte resulterade i några barn. Inte heller adoption. Jag hoppas innerligt att boken ska bli till hjälp inom många av de områden som innefattar ofrivillig barnlöshet. Jag lyckades ta mig till resans slut, det var inte enkelt, men det gick.
Hej Ramona !
Vad glad jag blir att se, att jag inte är ensam. Hur har du orkat inse detta faktum ? Att det inte blir några barn ? När kommer boken ? Kan man beställa den ? Jag ska absolut köpa den. Behöver läsa om andra för att försöka bearbeta detta .
Mvh tomcar1
Tack Ramona Fransson, du är ett ljus i mörkret just nu : )
Den 20 januari har alla bokhandlare i Sverige, tillhörande kedjan Ugglan, boken, samt alla nätbokhandlare och även Wettergrens i Göteborg, alla andra bokhandlare beställer och får boken dagen därpå.
Tack för alla vänliga ord och ni ska veta att jag håller tummarna för er alla!
Det finns möjlighet med äggdonation och spermie donation ingen 100% garanti, det ligger mellan 20-80% i chans, beror ju på förutsättningar.
Är ni under 40 år så finns möjlighet att adoptera. För mig som är 49 år så har jag bara några halmstrån kvar för att få barn.
pantern2...ja, du om det fanns chans för vår del, så skulle jag inte ha startat denna tråd.
/tomcar1
Skickar några styrekramar till dig,
har också varit i botten några gånger som de flesta när de inser att det inte blir några biologiska barn, men när vi sörjt färdigt den biten öppnades en annan möjlighet som vi först inte alls tänkt på, konstigt nog nämligen att adoptera, så visst hade vi en annan utväg som ni inte har. Vi har två barn nu. Däremot har jag många väninnor som inte har några barn och aldrig kommer att skaffa några barn heller. De har underbara liv och har valt att leva barnlösa för att kunna få ut andra delar av livet som inte vi kan som har barn, att resa, att göra karriär, att leva för dagen, inte ha så många måsten. Vi har ibland haft långa samtal och mina väninnor vill inte försaka den livstil de har, så även om jag har svårt att fatta hur de tänker ibland, så måste det finnas något annat där ute som gör att man kan ha ett fullkomligt komplett och lyckligt liv utan barn och vem vet? De där söta barnen idag kanske struntar helt i sina gamla föräldrar när man mest behöver dem på sin ålderdom, eller blir kriminella eller börjar missbruka, blir sjuka och dör innan en själv....att ha barn är ingen garanti för ett lyckligt liv, tvärt om är det en garanti att man för resten av livet kommer att oroa sig över att något skall hända dem, ha konstant dåligt samvete att man inte kan spendera mer tid än man kan med dem. Har man ändå barnlängtan kan an kanske ta ett ryskt sommarbarn, bli stödfamilj, bli reserv mamma och pappa åt sina vnners barn. Fördelen med det är ju att man bara har dem när det passar en själv.
Hoppas att ni båda skall finna glädjen i ert liv med eller utan barn.
meimei....sakta går tankarna åt det mer och mer positiva hållet vad gäller ett liv utan barn, men det tar tid och det måste både jag och min man få låta det ta. Vi är godkända som stödfamilj i vår kommun och inriktar oss på det, den dagen vi får ett uppdrag. Fosterfamilj känns inte riktigt okej att vara, då jag är rädd att jag inte skulle klara av om barnet helt plötsligt kan återgå till sin biologiska familj och försvinner från oss. Jag försöker också inrikta mig mer på barn i min omgivning. Erbjuda mig att vara barnvakt m.m
/tomcar1