Min dag, en dag för tidigt.

Tänk vad barn kan vara helt underbara.

I morse vaknade jag av att min dotter sms:ade mig och gratulerade mig på födelsedagen, hon frågade om jag tänkte bjuda på födelsedags fika på kvällen.

Först blev jag lite förvånad eftersom tvillingbrorsan är född idag och jag i morgon och vi har infört traditionen att vi firar födelsedagarna på olika dagar.
Han den 12:e och jag den 13:e.

För mig själv, började jag muttra och kände mig inte så himla tänd av iden att ställa till med kalas öht.

Orsaken är den att för 6 år sedan när jag skulle fylla 40 år, bjöd jag in 50 st gäster till en restaurang, med förrätt, varmrätt och efterrätt, vin eller öl och kaffe med valfri likör, congac ingick i kuverten.

Detta skulle kosta mig runt 500 kr/person.  25 st var släkt de resterande 25 st var sk tjejkompisar till mig med sina respektive, vi tävlade för samma klubb.

Alla tackade ja och var sååå vänliga och positiva. När födelsedags festen började närma sig, ringde några vänner och talade om att flera från klubben skulle tacka ja men inte dyka upp.
Anledningen var att dom var förbannade för att jag inte bjudit in hela klubben, dvs 25 st medlemmar till.

Jag förklarade att jag inte hade råd och eftersom jag inte umgicks med dem i normala fall, måste jag ju någonstans dra en gräns.

Jag förklarade även att alla som inte var bjudan till middagen trots allt var mycket välkomna efter middagen och delta med oss övriga vid 20-21 tiden och fram till dess restaurangen stängde.

Men tydligen var detta oförskämt av mig och jag var en otrevlig person.
Därmed ställde jag in mitt födelsedagsfirande och har inte firat min födelsedag öht efter dess.

Så i morse när min dotter Sms:ade mig återkom detta trista minne som satt djupare spår än jag velat inse eller erkänna.

Tog tag i mig själv och började städa, baka och fixa för barnens skull.

Min tvillingbror kom över på dagen och gav mig en trisslott och grattade mig.
Själv kände jag mig urfånig eftersom han skulle ju bara hämta stjärngosse kläder till sin son. 
Vi hade ju bestämt sedan flera år tillbaks att vi inte ska ge varandra presenter.
Detta var ju hans egna förslag från när vi var yngre.

Senare på eftermiddagen var alla hemmavarande barn i full fart med att hjälpa till med tårtstök osv.
Oväntat ringer syrran på dörren och kliver in.
Självklart blir jag ju glad över att hon kom över, trött och hungrig som hon var kom hon direkt från jobbet.
Hennes sambo hade åkt och hämtat barnen på fritids och skola, samt fixade all markservice tills hon skulle komma hem.

Sedan kommer min äldsta dotter hem och vi äter lite plockmat och fikar efteråt.

Jag ser på barnen att nu är det ngt på gång.

Helt plötsligt sliter lilltjejen på 9 år fram ett egenhändigt inslaget paket som innehöll hemmagjorda grytlappar och pärlarmband.

Jag blir jätteglad och rörd och tackar barnen för omtänksamheten och vi alla beundrar det lilltjejen åstadkommit.

Sedan slänger min äldsta dotter fram en oinslagen chokladask och säger.
- här är från morbror.

jag blir väldigt förvånad och svarar
-ja men vad nu, han har ju redan ringt grattat.

Jag och barnen börjar skrattar och skojar gott om det genomskinliga omslagspappret, dvs cellofanet. Vi skojar om att brorsan måste varit blind då han slog in asken i cellofanet.

Ungarna hoppar av glädje och säger, 
- morsan skynda dig och öppna paketet, det kanske är en pyjamas.
Jag skakar på paketet och säger
- hmmm det kan inte vara ngt drickbart för det kluckar inte om paketet.

-Näää morsan säger sonen med glimten i ögat.
 -klart den inte kluckar, det är ju du som är hönan inte paketet.

Vi öppnar chokladasken och låter den gå laget runt.
Sitter och myser och bara njuter av att se alla barnen samlade och glada.

Då slänger min äldsta dotter fram en STOOOOOOOR kasse från Lindex.

Lilltjejen börjar kika in i kassen och jag stoppar henne från att tjyvkika.
Anledningen var för att jag trodde att det var barnens julklappar från stora syster.

Döm om min förvåning då jag hör mina barn säga till mig.
- öhhh morsan det där är inte ungarnas julklapp. Det är din födelsedags present.
Vi är så trötta på att du aldrig har nya fina kläder på dig.
Vi vet att du inte har råd att shoppa kläder åt dig själv,
så nu har vi tagit saken i egna händer.

De förklarar att de anlitat en tjejkompis till min äldst dotter som följt med som smakråd åt oss lite rundare personer. Hon har själv mycket väl erfarenhet av hur det är att dra storlek 44 nertill och 48 upptill. Vad som passar för oss runda och vad som inte passar oss lite runda.

Så alla dessa ungdomar har gått gatlopp en hel dag för att försöka finna kläder som passar en äldre kvinna i min storlek ock ålder.

De köpte ett par underbara blåa mjuka stretch jeans.
Det var nget stretande med svettigt provande med panik i blicken om att hur fan ska jag kunna knäppa knapparn och få plats med sladdermagen.
Inget undrande om hur jag våga eller kunna sitta i dom osv.
Jeansen satt perfekt. Bara att fålla upp några centimetrar.

Därmed trodde jag att allt var över. 

De uppmanar mig att titta igen i kassen. De hade även köpt ett par jätte fina otroligt mjuka och tunna svarta utsvängda sk joggingbyxor som satt precis rätt.

Sedan som om det inte vore mer än tillräckligt så hade mina busungar även köpt en snygg tunika som inte lade sig som ett korvskinn bland mina valkar.
Eventuellt bör jag byta den till en storlek större.

Sedan fick jag ett par ursöta skor inköpta i thailand som hade kunnat passa mig om jag skar av mig hälen, som i askungens prinsess saga.

Alla barn krävde mig att prova alla kläder och sedan stod och dom bedömde resulatet.
Det fick mer än väl godkänt.

Jag blev så otroligt lycklig och hedrad över vad mina barn har gjort.
Började gråta av tacksamhet för alla dessa fina presenter.

Jag går laget runt och gråter samtidigt som jag tackare md kramar och smek över deras ryggar.

Alla blir lite generade över hur otroligt glad och rörd jag blev.
När jag stått och kramat sonen så säger han,,,--------öhhhh morsan nu börjar jag också gråta snart.- men det är faktiskt av en helt annan anledning och tittar menande på sin nytatuerade rygg som inte tål klappar eller kramar.

Jag slpper fort och oroligt mitt greppp om hoom och vi alla börjar skratta åt mitt spontana svar för deras engagemang.
Sedan tog de hand om disken och gav mig en stoooooooor kram