Dikt till hundbegravning sökes!

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.

Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.
Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda. Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...

Du har blivit upptäckt, och när du och din speciella vän äntligen möts, kramar ni varandra länge, överlyckliga att återförenas, för att aldrig mer bli skilda åt igen. Ditt ansike blir vått med glädjekyssar; dina händer smeker igen det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på din tillitsfulla vän, som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig frånvarande från ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...

för att aldrig mer skiljas åt.

Kopierat från rainbowsbridge.com (där hittar du fler dikter, dock på engelska)

Denna tycker jag är din....
*kramar*

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord......
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.
Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör,
börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.

Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade
vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat,
vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.

Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka.
De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen,
just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner
de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig.
De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av
dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran......
Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans
kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen,
flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom,
allt snabbare och snabbare......

DU har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts,
kastar ni er om varandra i outsäglig lycka, för att aldrig mer skiljas åt.
Överlycklig slickar han dig över hela ditt ansikte medan din varma hand
åter smeker hans älskade huvud och ännu en gång ser du in i dessa
trogna ögon, som så länge saknats i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro....för att aldrig mer skiljas åt

Oj då, dubbelt...

Men den är såå fiiin.

en fin på engelska

God looked around His garden and found an empty space,
He then looked down upon this earth and saw your tired face.
He put His arms around you and lifted you to rest
God´s garden must be beautiful He onlyn takes the best.
He knew that you were suffering, He knew you were in pain.
He knew you might never get well upon this earth again.
He saw the road was getting rough and the hills were hard to climb.
So He closed your weary eyelids and whispered "Peace be thine"'
It broke Mom´s heart to lose you but you never went alone
for part of her went with you the day God called you home.

Tack, de var jättefina! Finns det fler?

Här en egen...Till alla vars fyrbenta vän är död...

Till en vän vi håller kär,
Allt vi har lärt.

Våran trofasta vän,
Vi har hållt så kär.

Våran glädje och sorg,
Vi har bärt.

våran pälsiga vän,
Som höll oss kär,

Tillbaka tiden vill vrida,
Känna vinden vida.

Vila i frid,
Vi saknar mest av allt,
Din ludna nos....

Den här dikten är så underbar, kort och enkel men säger så mycket.

I vårvindens susning du somnade stilla,
nu kan sjukdom ej göra dig illa.
Skön är vilan som graven ger,
gott att veta du lider ej mer.

Så sakta kom döden, den kom som en vän.
Tog dig i tassen och förde dig hem!