mitt barn ramla från trappan = värdelös mamma

Lita på läkaren, han borde väl veta mer än du gör?

Visst är man inte sämre mamma för det.
Saker händer. Sen måste man ju se till varför olyckor händer. Ramlar barnet tex ner för en trappa för att man inte har valt att ha grind, då skulle jag ifrågasatt ansvarigheten hos föräldrarna, helt klart. Man får lära sig av olyckorna och komma fram till lösningar så de kanske inte kan hända igen.

Dottern ramlade ner för soffan för 3 månader sen och på sjukhuset visade det sig att armbågsleden gått ur led (men hoppat tillbaka igen) och visst känner man sig dålig

Realisten: Vad menar du med att han borde väl veta mer än du gör, du menar att jag inte kan ta hand om våra barn att jag inte vet något alls, eller det kanske var väl menat vad vet jag!
Ingen annan som har haft barn som ramlat ner från trappan!! Eller barn som sytt.

Var ett riktigt olycksbarn som liten och låg på sjukhus flera gånger för observation efter hjärnskakning. Är också sydd; på hakan. Körde stortån i cykelhjulet så jag bröt den. Flådde hela tungan på iskallt balkongräcke. Bet nästan av tungan när jag ramlade nedför trappan hemma. Slog ut båda framtänderna... Listan är hur lång som helst.

Min äldste son har också ramlat från bland annat trappan och även från skötbordet en gång. Inga ärr, dock.

Min poäng är väl att det händer alla någon gång och man är ingen dålig förälder för att det gör det. Barn kan vara så otroligt snabba och har ingen impulskontroll och då blir det tokigt ibland.

Vad gäller förskolan så måste du känna efter. Jag tror säkert det går bra om du informerar personalen men vill du hellre ha henne hemma ett tag, så ha det.

Och du. Var inte så hård mot dig själv. Olyckor händer och du var ju snabb att agera. Mer kan man inte begära. Kram.

Min dotter ramlade visserligen inte ner för trappan, men hon satte en karamell i halsen och höll på att kvävas. Själv var jag så chockad att jag bara stod och inte kunde göra nåt alls. Hade tur att det fanns alerta människor runt omkring som ringde 112. En gullig farbror slet tag i min dotter och lyckades få karamellen att lossna. Åkte ambulans till lasarettet, men allt var lugnt. Kände mig som världens sämsta mamma. Nu när det gått två år och jag har hunnit fundera mycket över situationen, så har jag insett att man är ingen supermänniska. Vi kan inte vakta på våra barns varje steg. Det skulle inte vara bra varken för de eller oss. I mitt fall hade min dotter fått tag på karamellen i en klädaffär vi var i som hade nåt jubileum och bjöd på godis. Vi kan inte se allt, men visst har man dåligt samvete ändå. Det är en del av att vara förälder.

Olyckor händer, men man får ju alltid försöka se till så de inte händer igen. Det kan ju vara bra med grind även fast man har lite äldre barn.
Angående dagis så vet jag faktiskt inte hur jag hade gjort. Ni kan väl avvakta och se lite hur det verkar i morgon? Verkar hon som vanligt är det väl ingen fara...

Vill bara tillägga att jag håller med Novus. Det är ju bra om man kollar upp om det finns något man kan göra, rent praktiskt, för att undvika liknande tillbud framöver. Men att skaffa ögon i nacken och vara överallt samtidigt, är det ingen som klarar.

Barn ramlar o slår sig du är inte en dålig mamma för det

Tack Novus, vi har grind både uppe och nere. Vi går alltid bredvid dem eller bakom dom. I det här fallet så gick jag precis bredvid henne men hann inte reagera, jag försökte ta emot henne. Hon ramla från tre eller fjärde trappsteget då hon var på väg upp, och ramla så olyckligt att hon troligtvis slog i grinden. Så hade vi inte haft grind utan madrass under kanske det hade gått bra. Men hon är så otroligt vild av sig att vi vågar nog aldrig ta bort grinden!

Hände min mamma med min storebror och både han o mamma mår prima idag! Du kan inte ha koll varje sekund! Jag blir impadd av att hon blev lugn så fort- du måste vara världsbäst på att trösta och få dina barn att känna sig trygga hos dig!

barn slår sig hela tiden!!
Lätt för mig att säga, jag skulle nog reagera precis som du...
man älskar juh sina barn, klart att man blir orolig!!

Men det är nog ingen fara med flickan, beter hon sig normalt så kan du nog vara lugn!
Gör som läkaren har sagt, berätta på dagis vad som hänt...
så håller nog dagispersonalen extra koll också, så inget händer eller något annat barn pillar på stripesen....*ler*

*tröstkram till dig*

Tack snälla maggis, jag grät när jag läse ditt fina inlägg! Tack alla ni som har skrivit, det styrker mig, och får mig att må lite bättre. Idag fick storasyster fira sin födelsedag och fick sina älskade paket, hon trodde nog att hon hade födelsedag idag stackarn!
Hon får ju växa upp med det eventuella ärr som kommer att bli så hon vet ju inget annat. Doktor sa att efter 1 1/2 år så ser man hur ärr kommer att se ut. Doktor som var med när de sydde vår dotter var själv brännskadad i hela ansiktet, han var helt underbar mot mig och min dotter. Jag själv trodde att jag skulle tuppa av efter de sytt, så jag fick lägga mig på britsen, medan de tog hand om min dotter. Jag fick nyponsoppa, sedan kunde vi åka hem igen. Medan vi väntade på min man i väntrummet kom den gulliga sjuksköterskan in till oss igen och frågade hur vi mådde!

min dotter ramlade ner från trappen för någon dag sen, jag gick bakom henne som jag alltid gör om hon skulle ramla men på nåt sett så flög hon förbi mig så fort att jag inte han få tag på henne. Jag kände mig som världens idiot när jag ringde sjukvårdsupplysningen men allt gick bra tror jag iallafall, enligt dom kunde det ta några veckor innan man var på den säkra sidan.
Så visst kan det hända fast man har grind o går bakom dom, hur knäppt det än låter.

förstår precis din känsla... jag har fortfarande hemsk ångest över ngt som hände för 5 år sedan till min lille, då 6mån gamla pojke. Jag skulle flyga till min mor som bor i ett annat land och var väldigt stressad på flygplatsen. Ska bara in på toan och byta blöja, lägger bebben på skötbordet och just då slänger han i väg sin nappflaska som han har i handen, så den ramlar på golvet. DUM som jag var tar jag inte ner honom från bordet när jag ska räcka efter flaskan utan lämnar honom på bordet obevakad i typ "2" sekunder och just då svingar han sig på ngt. konstigt sätt så han ramlar ner och slår i bakhuvudet i ett Stengolv. Jag hinner se allt detta (jag kan fortfarande se allt i huvet)innan jag hinner reagera. Den känslan är det mest fruktansvärda känsla jag någonsin har haft. Han skriker hysteriskt...jag tar upp honom och springer ut ur toan. Ropar på hjälp på engelska, det kommer fram en ung kille och jag förklarat så gott det går i CHOCK tillstånd allt. Han tycker att jag ska fortsätta min resa, (skulle med ett vidare flyg) och uppsöka läkare snarast...och det gjorde jag också, han mår bra, har visserligen haft språksvårigheter, och då skuldsätter jag mig själv...

Så jag förstår dig verkligen!

lillsnurpan;

Låter ju som om ni blev väl omhändertagna. Allihop.

Vad gäller är; ärr som sitter dolt brukar oftast inte störa och små barn har i allmänhet gott läkkött. Mitt, som sitter på hakan just där det kurvar sig, syns knappt alls. Och sonen som visst har ett ärr (kom jag på) på läppen efter en smäll mot bordet för några år sedan, syns det inget på om man inte tittar noga efter.

Kan tillägga att sonen ärvt sitt "vilda" sinnelag efter mig och vi brukar vara en
utmaning. Pappa påstår att större delen av hans gråa hår beror på mina påhitt när jag var liten.

Ta nu hand om er allihop och fira lite lördag. Och inget dåligt samvete längre, hör du.