Kan inte sluta gråta

Det måste vara jätte jobbigt och säkert  går andra igenom precis lika
som du gör nu. Men jag tror man måste ha denna tid du går i genom nu för att kunna gå vidare. Du måste få gråta, skrika och ha din tid att få sörja.

Kramar till dig!

jag älskar min första kärlek än idag å då är det ändå 6 år sen det tog slut, men ibland gör det riktigt ont att sakna honom faktiskt....

Usch din stackare...*kramar om*
jag vet precis hur d känns. jag bröt med en kille jag vart tillsammans m i dryga 3 år, vi va både sambo å förlovade å hade kater.
d va otroligt tung.jag grät å grät...å festade å mådde verkligen PISS.
Men trod eller ej nu bryr ja mig int eom honom ett smack. tänker int eens på honom  en gång i månaden.
trots allt vi gått igenom.
är sambo med en annan kille nu sedan snart 4 år å vi ahr två banr ihåp.
d kanske känns långt borta men tro mig...du kommer glömma....iaf komma över.
d gör ont, förbannat ont...lääänge men en dag så går livet vidare.
Kram

Att bryta upp/bli lämnad är ett slags sorgearbete du måste gå igenom. Det är inte lätt och det tar tid.

Lyckan finns för dig på andra sidan även om du inte vill känna så nu.

Lämnade min man för snart 3 år sen fast jag fortf älskade honom, pga orsaker. Idag lever jag sen nästan 2 år tillbaka med en ny kille som jag älskar och som dyrkar marken jag går på.

Trodde att min exman var den enda kärlek för mig men hade som tur var fel.

Det är tillåtet att vara ledsen och sakna, det är tyvärr nödvändigt att gå igenom. Du kommer bli en starkare person när du väl kommit igenom det och är redo att gå vidare.

Kramar!!

Stackare. Det är så hemskt att vara där du är nu och det finns inga tröstande ord. Som du själv säger kommmer du att klara det, du kommer att skratta igen, men det kommer ta tid. Låt det göra det! Tillåt dig själv att känna dig eländig och ledsen. Tillåt dig själv att känna smärta ett tag. Med tiden kommer den bli svagare, men just nu är det ok att gråta, skrika, kasta saker ... Stäng den inte inne, då tar det bara längre tid. Även om du just nu känner att du vill älska honom för evigt, så kommer det en dag då du är redo att inte göra det. I alla fall inte älska honom som mer än en vän. En sak till, ring honom inte. Det blir bara jobbigare. En dag kommer ni att kunna vara vänner, men just nu behöver du en paus från honom.

Kram på dig!

Hej jag vet vad du går igenom de känns en sån sak..
Vet inte vad jag ska säga riktigt de finns inte så mycke som man kan säga heller säger jag att de kommer bli bra att du kommer o glömma honom de vill man bara inte tro i en sån situation.
men hoppas allt löser sig på ett eller annat sätt...
Lider me dig enormt mycke styrke kramar...

Usch, vad jag lider med dej! Vet hur det känns... Min sons far bestämde sej för att flytta ifrån oss när sonen var precis ett år... Och jag var lika dödsförälskad i honom som den dagen vi träffades!

Men.... Tiden läker alla sår. Låter som världens sämsta klyscha, men det är faktiskt sant... Sorgearbetet får ta den tid det tar, men det går över.

Idag är jag gift och har ett barn till... Min sons pappa är också gift. Vi är mycket goda vänner, men dom känslorna jag hade för honom då har jag inte längre.

Håll ut! Det är en jobbig tid nu, men det blir bättre. Försök att göra något som skingrar tankarna. Gräv inte ner dej. Tillåt dej att gråta, men sluta inte leva.

Då var man fru Byrlén...

sörj för allt vad tygen håller! Sedan kommer du få små stunder av lättnad...dessa stunder blir längre och längre så en dag är sorgen borta!
Du kommer träffa en underbar partner och han kommer älska dig lila mycket som du honom..
Det blir bra tillslut och när det förflutit ännu mer tid kommer du inte minnas varför du var galen i honom....Kram

Det blir alltid värre på kvällen. Morgonen och kvällen är värst.
Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. hur överlever man?
jag vill ringa honom, tom åka dit. tigga och be om hans uppmärksamhet.
Det gör så jävla ont. det är outhärdligt och ändå måste man igenom det. Jag kan inte :(
jag vill inte leva mera.

Hej

Jag vet exakt vad du går igenom!! För tio år sedan, visserligen väldigt länge sedan men ändå, råkade jag ut för samma sak. Jag och min dåvarande hade ett underbart förhållande men sen hade vi en liten nergång men allt blev bra igen. Sen en eftermiddag i januari gjorde han bara slut! Min värld rasade samman och jag har nog aldrig i hela mitt liv gråtit så mycket! Han sa att han älskade mig men ville vara fri! Jag kände samma sak som du, ville ringa för att bara höra hans röst, röra vid honom, ja jag längtade så mycket efter honom så jag bara ville dö!Men detta var inte de värsta. Han ringde upp mig efter en vecka då det tog slut och ville desperat träffas. Jag blev arg på honom för jag försökte ju faktisk glömma honom. Han sa att han ville ha tillbaka mig. Vi var väl ihop en vecka då han släppte sin andra bomb. Han klarade inte av ett förhållande. Då var det ett hårsmån ifrån att jag gav han mitt livs första snyting. Sen hatade jag honom och efter två månader började jag komma upp på fötter.

Men jag vill ge dig ett par tröstande ord, du kommer bli glad igen och komma över honom! Du måste bara bestämma dig för att lämna han bakom dig och gå vidare. Jag vet att det låter omöjligt för dig just nu, men det är sant! Du kommer må bättre. Tänk på att det finns någon annan för dig som kommer att göra dig ännu lyckligare! Det är jag helt övertygad om! Jag håller verkligen på dig och önskar dig lycka till!