Asperger och sexualitet

Lyckogrisen....detta kanske inte är samma direkt, men min bonusdotter är autistisk ( 17 år ) och klappar och kramar sker alltid på hennes villkor. Det kanske är så med din sambo, att när han känner för att "gosa" med sina barn, ja då gör han det. Detta med magen, kanske inte ingår i hans känslomässiga värld ? Jag vet inte hur det är med asperger med när det gäller min bonusdotter och autism, så finns liksom inte de känslor, som vi många gånger tar för naturliga.
/tomcar1

Han säger att han har alla de känslor som jag ibland tvivlar på att han har. Men, på något sätt "låser" det sig för honom och han kan inte visa det för mig.

Vi försöker vara väldigt öppna i våra diskussioner om Asperger så inget är tabu och det är skönt.
Det svåra är när jag talar om mina behov och vad jag behöver och han säger att han vet men sedan sker inget.
Samtidigt vill man ju inte sätta press på honom.

Någon som vet om det finns stödgrupper för dem som lever med en partner som har Asperger. De flesta stödgrupper verkar vara för föräldrar till barn med Asperger.

hejsan. jag vet inte hur mycket du har läst på om aspergers, jag är verkligen ingen expert, men jag var tillsammans med en kille förut som hade aspergers, han fick hemhjälp av assistenter och grejjer, för han klarade inte av att "tänka" liksom. eller klart han gjorde men saker som är självklara för oss fattade inte hans hjärna att koppla. till exempel om jag skulle säga att någon är ful, då skulle ju jag fatta att den personen i fråga blir ledsen, hans hjärna fattar inte att koppla det. men han visste ju att det var fel, men inte skuldkänslorna, han hade fått lära sig att det var fel liksom. Om jag var ledsen över något, ta vad som hellst, då kanske man hade behövt en kram, men han satt framför datorn i stället, för hans hjärna åter igen kopplade inte. men han var mycket kramig och gosig när han ville det. så är väl så kanske med din mage just nu, hans hjärna kopplar inte att han ska pussa och smeka på den, du kanske får säga till honom att "Nu vill bebis ha en puss faktiskt" han kommer självklart gilla det men han har nog bara inte tänkt på det.
men som sagt jag är ingen expert men du kanske ska låna böcker om aspergers så att du och han för den delen, kan komma in och förstå sig på det lite.

Jag har jobbat med barn och asberger. Men är ingen expert. Men det som jag upptäck är att alla (jag träffat) har haft svårt att visa känslor, sätta sig in i andras situationer, läsa den sociala koden (som vi tycker är självklar)och oviljan till närhet.

Det fínns massor av föräläsningar och information om asberger. Kanske kan ni gå på något gemmensamt?

Jag upplever som att det har blivt värre. Eller att hans "perioder" kommer oftare och är längre.

Han klarar sig jättebra annars.
Är mycket intelligent och sköter jobb, hem, räkningar samt är en fantastisk pappa.
Han är noga med att skriva saker i sin kalender annars "faller de bort" ur hans medvetande.

Han säger själv att han hade svårare för vissa saker när han var yngre. Det är som hans hjärna har lärt sig kompensera för funktionshindret i de flesta situationer.
Och det verkar som det är den känslomässiga biten som är svår för honom att uttrycka.

Jag blir bara så trött ibland på att vara förstående jämt, stå tillbaka och inte få mina egna behov tillgodosedda.
Samtidigt får jag dåligt samvete för han har så många fina sidor och då känner jag mig som en egoistisk kärring ;o)

För även om han har ett funktionshinder och har svårt att visa sina känslor så är han allt annat än egoistisk. Han sätter alltid alla andra främst.

Usch, ibland känns det bara tungt.
Ni får ursäkta om jag är gnällig. Det finns dem som har mycket svårare funktionshinder och vi är egentligen lyckligt lottade.

Lyckogrisen....du kan gå in på www.autism.se och läsa mer om asperger. Jag hoppas att du kan finna någon lösning och att du hittar någon du kan prata med.
/tomcar1

lyckogrisen: detta kanske är OT, men många män oavsett eventuella funktionshinder har svårt att relatera till "magen" och mysa med den. Samlivet under en en graviditet blir också förändrat många gånger.

Jag tycker inte att du är egoistisk! Du har ju dina behov och känslor oavsett om han kan tillfredsställa dem eller inte.

Hoppas det löser sig för er!

Måste hålla med svalan, det med magen har förmodligen inte alls med asbergers att göra. Speciellt i början av graviditeten är de flesta killar precis som din man är, det är jättevanligt.
Med första barnet dröjde det nog iallafall till v. 25 innan min sambo började gosa lite och engagera sig.

Tack för ert stöd.
Samlivet har varit lite upp och ned och jag vet att yttre stress påverkar honom mycket.

Man får försöka fokusera på allt det fina man har och inte bara på det man saknar.

De flesta med Asperger har svårt med förändringar av vad som är normalt för dem. Att vänta bebis är en stor omställning för honom, vare sig han själv känner det eller inte. Det är en ny rutin, och även om han har barn förut så är det nytt och annorlunda, jämfört med hur livet är just nu eller precis varit. Då kommer "symptomen" på Asperger ofta fram mer. Om det är så att han blir deprimerad när förändringar sker vanligtvis så är det inte märkligt att han blir det nu.
Min son med AS tycker mycket om överraskningar och när mycket saker händer, men han hanterar det inte alltid så bra. Nu är ju han liten, men man kan lära sig i alla fall av barns reaktioner.
Händer något oväntat i skolan, tex att lärarna säger att de ska arbeta ute istället för inne, utan att han blivit varnad, så tycker han det ska bli kul, men han blir stressad och trött, ganska vild och svårkontaktbar ibland. Han har också svårt för att klara av att vänta på saker, visst så är ju alla barn men vi pratar extremfall här, och får han reda på att något ska hända så ska det ske bums!
Alla med Asperger reagerar olika på när saker ändrar sig, din man kanske bara reagerar på och försöker anpassa sig till omställningen som nu har hänt och kommer att hända. Har han dessutom inte vetat om att han har AS så har han ju mycket att lära sig ännu om sig själv och sina reaktioner på saker och ting.
Blev han deprimerad när han fick de andra barnen också, eller när de var på gång?