• Alva2

    3 mån flicka som undviker ögonkontakt - autism?

    Vår lilla älskning undviker ögonkontakt när man kommer för nära henne, hon tittar åt sidan som det var obehagligt. Jag får ingen riktig kontakt med henne när hon tex ligger på skötbordet. Sin mobil tittar hon gärna på och skrattar. Däremot tittar hon gärna på oss om man är en liten bit i från en, då skattar hon och jollrar hela tiden.
    Hon är glad och snäll, äter och sover bra, vill gärna bli buren och vill helst vara med hela tiden.
    Hon är med motoriskt och använder sin händer hela tiden till att gripa, är stark i nacken osv.
    Det är just det här med ögonen som gör mig så ledsen, vad kan det vara för något? Ni som har efarenhet av autism, känner ni igen det här med att hon skrattar och tar ögonkontakt när man står en halv meter i från men inte om man är 30 cm nära henne?
    Är det vanligt att autistiska barn tycker om att bli burna och är sällskapssjuka?
    Eller är det någon annan som känner igen det här beteendet?

    //Orolig mamma

  • Svar på tråden 3 mån flicka som undviker ögonkontakt - autism?
  • Rebekka

    Jag tror inte att din dotter har autism, autistiska barn brukar inte le och skratta särskilt mycket. Alla människor har sitt revir och ni kommer helt enkelt lite för nära kanske, alla bebisar kan vika undan med blicken och det ska man respektera. Hon gillar väl att bli buren i vanliga fall och vill ha den närheten eller?

  • Alva2

    Hon tycker mycket om närhet, älskar tex att få massage. Det är egenligen bara det där med ögonkontakten som inte stämmer. Sköterskan på BVC reagerade också eftersom hon viker undan med blicken hela tiden. Vi la henne på golvet i stället och då var hon hur glad som helst.
    Sjunger jag för henne så tittar hon någon annanstans, det är lite tråkigt att aldrig inte få den nära kontakten, även om min sångröst inte är den allra bästa så kan hon väl titta på mig :).

  • Mammy4

    Hej Alva2
    Jag har en flicka med ett konstaterat funktionshinder nämligen Downs Syndrom. Hon vek också undan med blicken i början och jag blev jättefrustrerad av att inte få ha ögonkontakt. På Habiliteringscenter och av läkaren på Neo fick vi rådet att aktivt jobba för att få ögonkontakt och det gav resultat. Bla lekte vi "Var är Anna?", Vi frågade och frågade och när vi fick ögonkontakt (ibland genom att vrida hennes ansikte mot vårt) så blev vi översvallande glada osv. Sen lät vi henne vända bort blicken. Vi lekte också mycket med ögonkontakt i spegeln. Och även om det tog lite tid så gav det resultat. Nu kan hon istället iaktta folk så intensivt att det nästan blir komiskt.
    Så ge inte upp, locka och pocka och ge respons när du får hennes blick.

    Du kan också be om råd på BVC, kanske en synkoll kan göras, ser hon kanske sämre på nära håll? Får du ögonkontakt på avstånd?

    Lycka till!

  • Astarte

    Min dotter gjorde oxå så när hon var mindre. Och hon är inte autisktisk. Men hon tyckte förmodligen att det var obehagligt när ett stort ansikte kom för nära.
    Det växer bort ska du se!

  • Astarte

    Och förresten, har jobbat med en autist. Och han tittade aldrig på en. Så jag tror absolut inte att du behöver oroa dig, inte om hon tittar på er och ler när ni är en bit ifrån!

  • after eight

    Min dotter gjorde också så för några veckor sedan, men nu har det blivit bättre. Hon är snart 4 månader. I vårt fall tror jag att det berodde på att hon började bli så nyfiken på omvärlden och tyckte inte att mamma och pappa var lika spännande längre.

    Det är säkert ingen fara med din lilla tjej.

  • Alvi

    Hejsan!
    Din dotter låter precis som min i den åldern...
    Vi har autismliknande sjukdom i släkten o därför var vi väldigt oroliga.
    Dock har vi även synfel, så vi fick remiss till ögonläkare.
    När hon var 6 månader fick hon glasögon - kan det vara det??

    Log hon sent?

  • HeyMama

    Hon är nog alldeles för liten för att kunna säga något nu. Förmodligen är hon mer intresserad av annat just nu

    Har själv en lillebror som snart fyller 3. Han har ganska nyligen fått diagnosen autism efter 2års utredning. Detta pga hjärnhinneinflammation och nära döden när han var 1.
    Han är ALLTID glad och skrattar väldigt mycket vilket han gjort hela tiden. Hans problem är att han inte vet hur man ska göra för att lära sig saker. Han kan tex inte kommunicera utan "pratar" bara ut i luften. Så nu ska han gå i terapi 30timmar/vecka för att lära sig att lära så att säga.

    Som sagt, jag tror knappast att ditt barn är autistisk. Är ju så liten ännu så det kommer nog snart det där med ögonkontakten!
    Fråga på bvc om du fortfarande känner dig ängslig.

    Kramar//Jennie

  • tjoho

    Min son var likadan när hn var liten. Jag tror att det är vanligt att de har lite svårt att fokusera om man kommer för nära. De har ju inget begrepp om sig själva och yttervärlden, var gränsen går om man säger så. Min son tittade aldrig på den som höll i honom, jag tror han upplevde denna person som en del av honom själv. u behöver nog inte vara nervös....säger jag nu. Men jag vet själv hjur jag höll på och letade upp en massa infom om autism m.m. Men nu är min son 7,5 månader, och jag är inte alls orolig. Nu är han mycket kontaktsökande...otroligt glad och social...

  • mamma puh

    Hej!

    Min son var också så och kan fortfarande undvika ögonkontakt om vi inte säger åt honom att titta på oss (alltså när vi är väldigt nära honom). Han är förövrigt helt normal (tror jag i varje fall *S*)

    Man kan inte säga om någon är autistisk eller inte vid 3 månaders ålder. Vi funderade ofta på om vår son såg dåligt på nära håll för när han var lite längre ifrån oss fick vi bra ögonkontakt!

Svar på tråden 3 mån flicka som undviker ögonkontakt - autism?