Kopierat från DN:
Fråga: Varifrån kommer uttrycket "skogstokig"?
; Svar: Ordet skogstokig låter som ett arv från bondesamhället, men av allt att döma är det nytt i svenskan. Det äldsta belägg jag har kunnat finna är ett tidningsexempel från 1997, där en polis uttalar sig om en gripen vild och vrålande person. Men polisen som säger "Han var helt skogstokig" har inte själv hittat på ordet. Det var redan känt.
Att bli skogstokig innebär alltså att man är mer eller mindre oregerlig och bär sig åt som om man tappat förståndet.
I en äldre föreställningsvärld kunde både människor och kreatur bli berg- eller skogtagna av onda makter som troll och rån och vittror, och kom man väl ur deras våld var man ändå förändrad och förvildad, för längre eller kortare tid.
Tokig kunde man också bli av att vistas för länge i ensamheten på hyggen eller vid kolmilor.
Det hände också att människor som utsatts för hemskheter löpte till skogs och drev omkring med galen blick.
Det skulle alltså kunna vara så att ordet har funnits i muntligt språk i långliga tider. Kanske någon folklivsforskare vet besked.
Men det kan också vara en nyskapelse, och som sådan är det ytterst livaktig. En Google-sökning visar nästan 17 000 träffar.
Skogstokig är avgjort mer expressivt än hysterisk, vild, galen. Åtminstone än så länge. När folk börjar säger att de blir skogstokiga för att de missat ett sms eller inte hittar sin bussremsa är det slut med uttryckskraften.