Huvud- och bisats. Ser ofta meningar där man inte gör skillnad på dessa.

man kanske. glömmer av allt, sånt med tiden! :)

Ibland undrar man. Jag försöker hela tiden få mina elever uppmärksamma på det när de skriver, men det är svårt. Inför varje större uppsats går jag igenom enkel meningsbyggnad med huvudsats och bisats, styckeindelning och även hur man använder sig av stor och liten bokstav. Trots det så är det många som inte kan ta till sig det när de väl sitter och skriver.

Kommer det inte från grunden så är det svårt att börja tillämpa det när man når gymnasieålder. Det är ännu svårare att tillämpa sig det i vuxen ålder. Själv tycker jag att man fick det inbankat redan i lågstadiet. Det är inte så nuförtiden - tyvärr.

Tja, grammatik lärs ju knappt ut i svenska skolan idag. JAg har en släkting som är svensklärare som blev uppmanad när hon gick lärarhögskolan att _inte_ undervisa i grammatik. (!)

jag håller med. Jag jobbar också som pedagog (ville bara vara lite rolig i mitt inlägg ovan). Det är jättesvårt att få dem att se sånt här. Samma gäller ju när de läser texter. Vissa förstår inte punkt och komma etc. utan kör på och det blir ju mest bara helt fel ju!! Jag jobbar med de lägre åldrarna så jag har inte det avancerade språket och att lära ut sånt men man får ju tala om hur de ska göra med punkt, komma och stor bokstav då de skriver men också då de läser.

Tycker det är samma då de ska skriva och sätter ihop alla ord så man inte ser vad det står. ett lillfinger emellan varje ord brukar vi köra med!

Hon som är svensklärare i min klass ( vi jobbar i våra huvudämnen i varandras klasser) säger att det lärs inte ut så som man gjorde förr. ordklasserna går man igenom bara sen lämnar man den bilten. Sen kan jag känna att jag skriver massor av fel när jag skriver i olika trådar för då har man sååå brådis.

Bokstäver som inte hör dit hoppaer in i ord sedan skriver man förkortningar oxå.

Stor bokstav och punkt är dessutom mindre relevanta i forum.

Alla förkortningar är ju pga msn och sms generationen har tagit vid......

Fast jag menar vuxna människor i min egen ålder. (är 35+)Tycker ofta de inte behärskar detta. Vill inte skryta men tycker nog jag behärskar huvudsats-,bisats och annan grammatik rätt bra. Kanske det beror på att jag hade en väldigt bra lärare i svenska. Bodde utomlands i yngre tonåren och hade svenskalektioner en timme per dag med en väldigt bra lärare.

Kanske beror det på klass och utbildning. Min sambo som bara gått grundskolan+halva gymnasiet är inte så haj på detta.

I min familj, där alla är akademiker, har det alltid varit viktigt att skriva och stava rätt.

JAg förstår vad du menar TS, men det är inte så enkelt egentligen att det finns huvudsatser och bisatser. Jag förstår att du menar att folk borde kunna skilja på TYPISKA huvudsatser och TYPISKA bisatser, men det finns en massa mellanting där man kan argumentera för att de är det ena eller det andra, och DET studerar man aldrig i skolan. Som tur är. (Ursäkta det fristående meningsfragmentet i föregående grafiska mening!)

Tänk dig t ex att du börjat din TS så här:

"Kan inte folk göra skillnad på huvud-och bisats numera, (så) tycker jag att de borde lära sig mera grammatik!"

En helt ok mening, eller hur?

Men tittar du på delen före kommatecknet ser du att den inte följer BIFF-regeln som jag antar att ni lärt er i skolan (i Bisats kommer Inte Före Första verbet). Icke desto mindre är det en bisats enligt den allra mest användbara regeln av alla, dvs att det är en sats som ingår i en överordnad (dvs huvud-)sats.

Så det är inte alltid så enkelt.

(För intresserade kan jag avslöja att satsen ifråga är en s k frågeformad konditionalsats, dvs har samma betydelse som OM folk inte kan... och där ser man ju att det är en bisats även enl BIFF-regeln.)

(Själv älskar jag grammatik och har åtskilliga universitetspoäng i detta underbart intressanta ämne... så jag diskuterar gärna vidare....)

jag hade stenkoll på grammatik under skoltiden... har totalt glömt av allt sånt! Skittråkigt, för det är ju roligt!! Nu för tiden fattar jag nästan inget när någon börjar dela in meningar och förklara grammatik. Så fort man glömmer av sånt här!!

Jag tror att det är en kombination av olika saker. Att man får lära sig grunderna i skolan är nog en förutsättning, men det räcker inte. Språkriktigheten måste underhållas också. Den som läser mycket har ofta ett bra språk, oavsett om han/hon bara gått grundskolan eller är akademiker. Den som däremot inte öppnat en bok sedan skoltiden och aldrig läser annat än kvällstidningarnas skvaller och TV-bilagor tappar snart känslan för vad som är god språkbehandling. Ett annat problem är att många försöker skriva över sin egen förmåga. Den som mycket väl skulle kunna skriva begripligt och trevligt med hjälp av relativt enkla meningar och vanliga ord tappar bort sig i komplicerade grammatiska strukturer och bland svåra ord.

Även jag är lärare och sliter med att få mina elever (högstadiet) att tillämpa skrivregler. Tyvärr har några av dem på låg- och mellanstadiet fått sig itutat att det inte är så noga hur man skriver, huvudsaken är att man har något att förmedla. Alla lärare hos oss försöker undervisa om skrivregler, men många tycker synd om de svagaste eleverna och låter dem slippa. Dessutom är det många svensklärare som anser att den mer teoretiska delen av grammatiken - satsdelar och ordklasser - är onödigt, så det struntar man helt enkelt i. För egen del tycker jag att det blir omöjligt att lära eleverna att skriva fullständiga satser eller förklara skillnaden mellan de och dem om man inte gått igenom satsdelar så att alla förstår.

Sedan har man förstås alltid riktigt duktiga elever också. Så duktiga att de kan "unna sig" att strunta i grammatiken av rent stilistiska skäl, men det är en annan sak. Jag tycker inte att det är så kul med regler att jag i varje läge kräver hela meningar och korrekt kommatering. Den som uppenbart kan reglerna och har utvecklat en egen språkkänsla får laborera lite med språket.

Slutligen gör vi väl alla misstag när vi skriver exempelvis som här på ett forum. Man är lite stressad eller bara alltför inriktad på vad man vill säga och plötsligt har det smugit in en liten groda.

Eh, till och med en mening i TS saknar väl subjekt eller har jag fel?

I övrigt tror jag också att det absolut viktigaste är att man ser till att läsa mycket. Jag för min del kan väldigt få grammatiska regler men har ändå ett hyfsat rikt språk enbart på grund av att jag läste väldigt mycket när jag var liten.