• Anonym (Depp mamma)

    Deprimerad 2 barns morsa...

    Hej!
    Behöver skriva av mig lite och hoppas på lite pepp talk från andra som varit i samma sits.
    Det är skamligt att "erkänna" att man tycker att det är skitjobbigt att ha två barn, och att man e ledsen å deppig fast man e överlycklig.
    Jag har väl "allt" jag behöver , en underbar 3 årig dotter ( som för visso är i en hemsk trotsålder nu å bara skriker å slår sin lillebror som e bara 1 månad), jag har en gullig å härligt galen man som älskar oss alla, en fin familj som bryr sig om oss.Pengar så vi klarar oss väl... bra vänner.
    Men jag känner mig så ensam nu. Så ledsen, övergiven.
    Mina bägge förlossningar var rätt jobbiga, både dottern å sonen. Sen har jag lite ångest över att dotern nu känner sig avis på lillebror och hon agerar ut över både honom och oss. Men hon kan också vara helt underbar och är en fin go flicka för övrigt. Jag hinner bara inte med henne nu.
    Ammar, ammar å ammar. Sonen nyss hemkommer med mig från sjukhus p.ga RS virus och nu har jag mer att ha koll på, hans hälsa.
    Han sover OK på natt men e kinkig på dagen, precis som flickan var i hans ålder.
    Jobbigt är liksom bara förnamnet. Och medan mannen kämpar på med tösen har jag honom för " mig själv" 24 /7... hela tiden alltså.
    Jag är ung och klok och välutbildad, som om det nu skulle göra saken bättre, men vet själv ju vad som kan vara fel i min skalle. Mest e det ensamheten nu under vintertider, mörkret å det som deppar mig. Jag känner ibland att jag inte borde skaffa barn, att jag är bara värdelös mamma o kan inte ett skit. Å så blir ju mannen orolig när jag talar så såklart.
    Uach.... vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Deprimerad 2 barns morsa...
  • Jennyrockar

    ÅÅåhhh vännen det där är jag i ett nötskal, första tiden efter att vi fått hem lillebror från BB!!! Jag hade sån ångest för att storebror skulle bli utanför, att inte räcka till å det enda jag kunde göra var att AMMA!!!

    Jag grät å mådde piss, men det BLIR BÄTTRE!!
    Jag lovar!
    Gör det bästa du kan, å framförallt se till å SOVA när lillebror sover.

    Ingen blir gladare av att mamma e trött ( inte ens mamma själv serru!!) å det enda du  faktiskt kan göra en tid framöver är att vila när du kan, så att du kanske har liiite ork när storasyster å pappa komemr hem.

    Jag var oxå inne en vända men lillebror på sjukhs med RS, han var 2 mån å då insåg jag att det var nog första ggn jag verkligen SÅG mitt lilla, nya barn, på riktigt lixom!
    Jag hade fokuserat så på att storebror skulle ha det bra, så jag hann inte verkigen VARA med lillebror.
    Jag blev bättre på det sen, men jag lovar dej, man blir piggare, gladare å saker å ting blir enklare för varje vecka som går.

    Kram på dej, å lycka till!!


    ~Isaac 9/7-05 å Morgan 9/10 -06~
  • Anonym (Depp mamma)

    Tack för det fina svaret, det värmde verkligen. kanske e jag inet så galen som jag känner mig , ha ha.

  • Anonym (förstår)

    Förstår dig mer än väl! För mig hjälpte det att ge lite ersättning då och då så att jag fick tid för övriga familjemedlemmar.

  • THR1972

    Till att börja med så kan jag säga att det är rätt vanligt att man som mamma (förälder) tycker det är jobbigt med sina barn. Det är inte bara guld och gröna skogar med att ha familj.....

    Jag har själv en bakomliggande depression som utvecklats till panikångest och känner igen mig mycket i det du skriver.

    Ser du någonsin till att ta dig egentid? Alltså tid bara för dig själv? Om inte, börja med det...om det så är 5 minuter för dig själv.
    Prata! Prata är oerhört viktigt, både med din man,vänner, här och kanske till och med men någon från bvc? (det gjorde jag)

    Pappan, hittar han på saker utanför hemmet med tösen? Tex åker och badar eller så? Gör du något på egen hand med tösen? Om inte, försök göra det...om så bara ut och fika eller ta en glass eller så...

    Det du känner kommer att vända men befinner man sig i det jobbiga anar man ingen ljuspunkt direkt...men den kommer.

  • Anonym (Depp mamma)

    jo, det kan nog stämma att det gäller att ha lite egentid, även med spädbarn. Så svårt bara nu i början, och så har jag väl inte insett att så är det med spädbarn i början. De vill helst vara m mamma- min son kräver att bli buren nästan hela tiden. Skäms över att vara så otacksam när jag har två vackra å fina barn- allt jag drömt om eg.

  • Anonym (Ledsen)

    Här är en till... Har 2 barn som jag älskar men inte orkar med. Skönt att höra att man inte är ensam, även om man inte öskar någon annan det så klart. Hoppas och tror att det ska bli lite lättare när det blir vår och ljusare. Har rätt så många småbrnsförälrakompisar och det är TUFFT! Jobbigt att aldrig få vara i fred, att inte ens hinna tänka.
    Kämpa på, vi kan stötta varandra i den här tråden.

  • Pip73

    Jag tror att de flesta får såna känslor ibland. Det är en stor omställning att bli mamma och sedan gå från 1 till 2 barn som ska ha uppmärksamhet är inte bara en dans på rosor.

    Jag fick mitt andra barn (familjens tredje) i slutet av oktober när min son var 1 år och 11 månader och bonusen 12 år. Jag har gråtit många gånger och känt mig som en värdelös mamma när barnen bara skriker ikapp samtidigt som man ska hinna alla vardagliga sysslor. Egentid är inte speciellt enkelt att få eftersom vi inte har någon avlastning alls i denna stad och man inte bara kan gå ut på stan och hugga en främling för att få hjälp med barnen.

    Se till att vara lite egoistisk och tänka lite på dig själv också, för barnen mår inte bra av att ha en mamma som mår dåligt. Efter att jag sa till hemma så har jag fått mer egentid och det har gjort underverk även om det bara handlar om att ta en lång varm dusch/bad eller att få sova längre på morgonen. Har även pumpat ur och kunnat åka till stan när min sambo varit hemma. Jag har fått rådet att barnen dör inte av att få ersättning någon gång heller. Mamma måste också få må bra...

    Vissa perioder när allt känns övermäktigt känner man sig ensammast i hela världen, men jag lovar att det går över!!

Svar på tråden Deprimerad 2 barns morsa...