Står vid ett vägskäl och vill gärna ha kloka råd..

Jag tycker att ditt inlägg var jätteintressant! Jag jobbar med kundservice inom ett område som jag inte alls är intresserad av. Har en hyfsad lön och bra villkor, men känner INGET för jobbet. Jag känner ofta att jag skulle vilja jobba med nåt som "betyder nåt", alltså hjälpa människor eller jobba med miljön eller hjälparbetare eller nåt...

Själv försöker jag skaffa barn just nu (har inga), och därför tänker jag vara kvar på mitt arbete och hoppas att jag får ett barn och får vara mammaledig. Men när jag fått mitt/mina barn och den biten är "klar" och jag ska tillbaka till jobbet så kommer jag inte tveka en sekund att byta inriktning! Jag ser INTE mig själv på samma arbetsplats om fem år.

Dessutom har jag bestämt mig redan nu för att jag ska vara ledig så länge som man får, och därefter bara jobba 75%. För mig känns det självklart att vara hemma och ägna tiden åt familjen, det är ju inte MÅNGA år man får vara hemma. Småbarnstiden går snabbt över och snart är man tillbaka i ekorrhjulet!

Så mina råd till dig är:

1) Var ledig så mycket du kan med barnen. Ta alla möjligheter att vara mammaledig och att jobba deltid. Du behöver det, du behöver ladda batterierna.
2) Tveka inte att byta inriktning i arbetslivet! Känn det inte som ett nederlag, tvärtom! Se det som UTVECKLING!

Stort tack för ditt inlägg! Du har rätt, jag vet ju det, det är bara så svårt.. Så många års jädra slit rent ut sagt och sedan att bara "ge upp", jag är på väg att ändra, men det är väl en process i sig. Det är viktigt att magen är med, så mycket har jag lärt mig. Är magen inte med, så blir det inte bra i slutändan. Så, jag väntar på rätta magkänslan.

Ja, vi försöker bli med nummer 2 också, vilket väl har spelat in lite. Eftersom första lillkisen blev till på första försöket så tänkte vi att det väl skulle vara en enkel match att få till 2:an. Men icke. Nu har vi försökt i över ett år och det är fortfarande inget syskon i magen. Jag hade annars tänkt som du, barnen får ta sin tid, så kan jag ändra bana sedan. Men det är inte alltid man kan bestämma och jag kan ju inte gå runt och vänta på 2:an för evigt! Det är dags att göra något, barn kommer när det kommer, och det snart hoppas jag!!!!

Jag känner PRECIS som du när det gäller jobbet. Det är svårt att veta åt vilket håll man ska gå bara.

Stoooort lycka till med bebisverkstan, du siktar mot det största äventyret av alla i hela livet!!

Jag ska gå ner i tid. Nu jobbar jag 100, jag kommer att ta ett snack med chefen på måndag..

Hej!

Vill bara säga att min situation är liknande. Har en son på 10 månader och jag har kombinerat arbete med föräldraledighet nästan hela tiden. Nu har jag fått en ny tjänst som innebär en stor utveckling i min karriär och jag känner bara - nej. Det tar stopp.

Idag ansökte jag om föräldrledighet 100 % från och med april.

Helt klart har mina prioriteringar ändrats. Men för min egen del känner jag inte att det gör någonting (fast jag har funderat länge). Arbete och karriär finns kvar sen. Dessutom ska man räcka länge. Yrkeslivet är långt. Ditt barn är fortfarande litet och det kan hända att karriär passar er bättre om några år. Dessutom verkar du ha ett alternativ som lockar.

Jag tycker också att det låter på dig som att du redan vet att du måste göra nåt åt situationen. Tror inta att du egentligen behöver någon livscoach som behöver berätta det för dig. Du måste lita till din egen känsla. Utbrändhet är inget att leka med.

Tycker inte heller att du ska se det som ett nederlag om du väljer att sluta. Du har faktiskt lyssnat till dig själv, dina behov och ditt barns behov (av att inte ha en sönderstressad mamma), du har tagit ett steg i din personliga utveckling och faktiskt varit modig som vågat förändra din situation.

Jaja, det blev lite hattigt men jag ville gärna svara. Hoppas bara att du lyssnar inåt. Den röst du hör har rätt.

Du skriver att när du nådde (jobb)målet du siktat på så infann sig tomhet. Jag vet inte hur länge du jobbade på att komma fram till målet, men det kan hända att målet på vägen förändrades men du såg inte det för att du var så fokuserad på det du bestämt. Ju längre tid du höll på att nå målet desto sannolikare är det att målet egentligen förändrades. Du förändrades ju under färden, fick erfarenheter, blev äldre osv.

En sak med mål är just att man är på väg dit hela tiden. Så när du nått ett mål, måste du hitta ett nytt att sikta på osv.

Om du nu känner att detta blev fel så tycker jag att du absolut ska byta bana. Håller med Musslan's råd; var hemma så mycket du kan, tveka inte att byta inriktning i arbetslivet - du ska ju jobba 30 år till.

Det där låter jättebra! Och du, glöm inte att alla års slit inte alls varit förgäves, du har ju lärt dig massor som du kan ha nytta av när du söker andra jobb! Med den erfarenheten du har idag kan du få fler intressanta jobb än om du INTE hade haft den erfarenheten!

Och det är ju inte alls en nackdel att ha jobbat i lite olika branscher, det är ju en form av personlig utveckling. Det är inte ett nederlag att byta bransch! Det är utvecklande! Vad är det som säger att man måste jobba inom samma område hela livet, bara för att man råkade välja den inriktningen när man var ung?

LYCKA TILL!!!

Man ska alltid följa sitt hjärta, då går det aldrig åt helvete, det tror man bara.

Livanto;
Tack. Du har nog rätt, jag försöker hela tiden få andra i min närhet att ta beslutet åt mig, hur ska jag göra? Vad är rätt? När ingen svarar blir jag sur. Innerst inne vet jag ju redan vad jag måste göra. Det gäller att få arslet ur! Jag hoppas att jag snart blir modig nog att lyssna inåt.

Bra att du har tagit full mammaledighet! NJUT! Det går så attans snabbt! Jag är HELT övertygad att det är just så, att karriären finns kvar, om man vill ha den.

Maria40;
Tack även till dig! Rätt. Nya mål behövs att sikta på när man uppnått de gamla. Rätt även när det gäller att de kan ändras på vägen utan att man ser det.. Sedan krävs även en liten dos med mod..

Musslan: Tack för lycka till!

Eisa: Ja, och jag hyser stor respekt för dem som följer sitt hjärta, för jag tycker att det är modigt. Tack för orden!

Vi verkar vara många i samma situation. Jag ska börja jobba 50% den 21 januari och min yngsta son är då 13 månader. När jag fick mitt första barn för drygt 8 år sen var jag så ivrig att börja jobba och plugga igen så jag varvade ledighet med jobb från att han var 5 månader. Nu känner jag inte alls den ivern, och vi håller på att försöka med ett tredje barn. Även om jag starkt känner att det är rätt att vara hemma med barnen så mycket som möjligt så gnager min ständiga "vara alla till lags" när jag tänker på hur min arbetsgivare ska reagera om vi lyckas med trean. Om/när vi lyckas så vill jag verkligen om inte byta branch så i alla fall byta arbetsgivare. Jag tror det är ganska naturligt att ända inriktning på livet och/eller arbetet efter vi har fått barn. Barnen är bara små ett litet tag och det skulle vara trist att se tillbaka och ångra sig.

Lycka till med dina val!

Hejsan nathana1 !

Till viss del kunde det varit jag som skrivit, åtminstone en del av det.

Vi har inga barn än men försöker och samtidigt hänger jag kvar på mitt "gamla" jobb, av praktiska och ekonomiska skäl, support via telefon. Suveräna kollegor, mixade grupper men arbetsuppgifterna börjar kännas väl enformiga.
Innan arbetade jag på en fakturaavdelning med ett gäng kvinnor och trivdes bra men blev sjukskriven under drygt ett år (utmattningsdepression) och gick sen tillbaka med varierande resultat. När jag hittat tillbaka mer till mig själv, skulle precis gå upp till heltid så backade jag och lämnade in en blankett "Tjänstledigt för studier" och började helt enkelt gå komvuxkurser 25% under vårarna och det kändes jätteskönt att avvika lite från jobbet och läsa.

Håller med musslan, ta mer ledigt och umgås med familjen och tveka inte längre att söka något annat. Du har mycket erfarenheter att ta med dig. Genom Sif har vi möjlighet att få ett litet bidrag till studielitteratur, annars kanske det går att ta bidragsdel via Csn för att hålla ekonomin mer i balans.

Jag kommer ta riktig fart när och om vi lyckas få barn och sluta på jobbet jag har nu.
Nu kommer jag först ta tjänstledigt 25% ett tag igen efter att ha arbetat heltid igen ett år och faktiskt gå en skrivkurs och börja på en dröm; Skriva en bok.

Neolotta; Dina ord i din presentationen sätter lite huvudet på spiken, när du skriver något i stil med att du vill leva ett liv som du trivs med och som du är stolt över. Det vill jag med! Jag har försökt att sopa det lite under mattan med tanken att vi ju vill ha fler barn = skjuta lite på problemet medans man är mammaledig ett tag framöver. Nu blev det inte fler barn så snabbt som jag ville och då blir det ohållbart. Många kloka ord på din sida, jag känner igen mig.

Jag känner också igen att vilja vara alla till lags. Jag vill inte "svika" min arbetsgivare jag heller, därför tänkte jag först vänta med fler barn (men tog tack och lov mitt förnuft till fånga) och får dåligt samvete för att jag känner som jag gör. Som om de skulle bry sig va? Det är ju inte precis så att man är oumbärlig..

Ibland blir det för mycket av det där med att vara till lags, det känns ibland som om någon alltid ska ha något av mig. Jag går upp 05.00 och åker till jobbet till 06. Där börjar det, på mailen, rapporter, beslut, svar efterfrågas. Klockan 07.30 kommer alla kollegor, hängandes i dörren eller i fikarummet, vill ha något. Tar bilen till dagis med telefonen i örat, någon vill ha svar, diskutera, bestuta. Kommer till dagis 15.30, fullt fokus på lillskrutt som behöver uppmärksamhet och mamma till ca 19.30, mannen nattar ofta (kommer hem ca 19.30), sedan vill även han ha något.. Ibland känner jag bara för att skrika till alla människor i min omgivining: LÅT MIG VARA FÖR H-E!! Det är så jag upplever det ibland, för det inte alls sagt att det är så det faktiskt ÄR.

Love4cats; Helt underbart att du gör det du drömmer om att göra! Himla kul att läsa om männsikor som vågar - det inspirerar!!

Man kämpar mot olika mål vid olika tillfällen i livet. Nu har jag kämpat färdigt med karriären och passar på att ta tag i det som känns mer viktigt här och nu

Jag jobbade heltid under en period och mådde verkligen uselt. Både som mamma, fru och arbetskollega. Det var ju med mitt barn jag ville vara. Inte att någon annan skulle uppfostra henne eller tillbringa mest tid med henne.
Jag jobbar nu "hemifrån" och bestämmer själv hur mycket. Lite på dagtid och några kvällar i veckan och det fungerar jättebra.
Slipper att vara sönderstressad för att hinna med allt, är dessutom glad och nöjd i alla mina "roller" och mår toppen!

Jag känner igen mig i varenda ord du skriver. När jag uppnådde det där som jag alltid hade drömt om så ville jag ha något helt annat. Jag har funderat många gånger på att plugga igen. 

Tror att man måste gå igenom vissa saker för att slutligen kunna välja "rätt"

Tycker absolut du ska satsa på detta nya som kallar på dig istället!

Tror du ska lyssna på din magkänsla och göra det som känns bra för dig! = både du och folk i din närhet kommer må mkt bättre det finns en mening med allt tror jag så det du hittils kämpat med har säkert av stor betydelse för din framtid idag, dina val hittills hade kanske inte annars gjort att du känt såhär idag

Lycka till låter spännande detta för dig tycker jag bar å kämpa på
 
Kram från en som nyss avslutat en utbildning men som snart ska börja en annan  känns jättebra och spännande  

om de tror att nr två kommer inom kort så väljer de säkert någon annan. konkurrensen på arbetsmarknaden är ju stor. men det beror förstås på vilket sorts jobb man söker också.

cora; ja, kanske, samtidigt fick jag mitt jobb idag direkt efter mammaledighet och det i sig måste ju innebära en risk att 2:an kommer, de flesta har ju fler barn.. Så det är ju inte säkert..

Jollboll och hoopa.. Tack! Härligt att läsa om människor som kämpar på för att hitta rätt! Det stämmer väldigt bra också, att de val jag gjort har gjort sin nytta, det vill jag inte vara utan, tvärt om, jag ser också att det var fullkomligt nödvändigt att ta mig hit! Annars hade jag förmodligen alltid undrat..

Jag ska börja med att gå ner i tid. Sedan får vi se. Jag är dessutom så attans TRÖTT just nu att jag har svårt att kunna genomföra förändring, nästan lite handlingsförlamad.

Jag känner också igen mig i det du och de andra skriver. Det är så många som skriver så bra så jag ska försöka fatta mig kort. Jag går hos en professionell coach som jag rekommenderar alla att göra om man har råd. Det är förhållandevis dyrt men det kostar mycket att utbilda sig "fel" också, i både tid och pengar. Nu får jag hjälp med att se den röda tråden för mig, vad vill JAG - egentligen. Det är roligt, spännande, utmamande, jobbigt och helt underbart. Jag skickar namn och nummer till min coach i din inbox nathana1. Kram och lycka till! Du vet ju redan att du är på rätt spår! Hejja!!