Planerat gravid - men vill inte ha barnet

Det är en läskigt tanke till att börja med att vara gravid, det tyckte jag med, men ack så härligt det är när den lille väl kommit! Vår son är snart ett och ett halvt och helt superduper mysig! Visst finns det fortfarande stunder då man blir irriterad och så men allt det härliga väger upp!! Vad är det som gör att du får panik?

Är vl rädd för att jag inte ska tycka om barnet eller bli en god mor.

Om du kan leva med en lögn så gör en abort i smyg och sen säger du att du fått missfall..

Missfall är ju jättevanligt.

Ta kontakt med en kurator eller likande, du kan säkert få kontakt via mödravården, även om du är tidigt i graviditeten. Viktigt att få prata om alla känslor, inte bara de man trodde att man skulle ha, och hur man tror att det ska vara, inte minst.

Det pratas inte så mycket om just det problemet du har, men det är rätt vanligt! Och det är jätemånga som först känner så som sedan blir hur bra föräldrar som helst! Kolla runt på FL så hittar du fler trådar i samma ämne!

Anonym (skäms) skrev 2008-01-02 21:54:30 följande:

Såna tankar får nog väldigt många, och jag tror att det är nog något naturligt. Jag fick en dotter för en vecka sen. I mellan åt kände jag att nej vad har jag gjort. Jag ville hellt plötsligt inte ha fler barn, men jag har varit jätte ledsen i många år för jag ville ha fler, men jag har varit sjuk och det har inte passat att skaffa fler. jag har två sen tidigare som nu är väldigt stora, själv är jag endast 27år men det kändes väldigt jobbigt att börja om igen. Och jag funderade många gånger på att jag borde gjort en abort i stället. I dag är jag så glad att jag inte gjorde det. Många gånger så kan man nog vara väldigt rädd och må dårligt. Det är mycket känslor i kroppen när man är gravid. Det bästa är nog att prata om det med andra.

har funderat på att göra en abort i smyg, men frågan är om man kan leva med det...

Det tror jag inte att du behöver oroa dig för!! När barnet väl kommer infinner sig känslorna med, det är helt otroligt! Visste inte att man kunde älska nåt så mycket innan jag fick sonen! visst finns det tillfällen när man inte kan ta till sig ett barn med men det är enstaka undantag om man ser till det stora hela! Att inte vara en bra mamma sen; så länge man älskar sitt barn tror jag att man gör sitt allra bästa och det är precis vad barnet behöver. Tyvärr finns det så mycket krav där ute på hur man ska vara men det snarare stjälper än hjälper i många lägen tror jag. Lyssna på dig själv idet, tror att man har det mer eller mindre inbyggt i sig! men som jag sa innan så är det naturligtvis inte alltid en dans på rosor att vara mamma...

Tack så mkt för att du delar med dig. Ja, tack alla ni andra också! Jag sitter här och gråter av lycka för att det finns fler än jag som tänker "onormalt".
Anonym (mamma) skrev 2008-01-02 22:01:59 följande:

Anonym (skäms) skrev 2008-01-02 22:13:05 följande:

Själv så mådde jag bättre ju fler veckor jag gick. Och nu känner jag en enorm lycka när hon ligger här brevid mig och sover. Jag trodde inte jag kunde älska ett till barn lika mycket som mina andra barn.. men det gick... nu är jag så kär.. det är helt galet vad mycket man kan älska någon annan. Men det tog nog ett par dagar innan jag började känna den riktiga mamma lyckan. Men jag kan fortfarande känna till någon av mina stora barn som är 8år och 6år att jag kanske inte är någon bra mamma. Att jag kanske gör allt fel... Men det är nog många som är rädd för det. Jag mina tre barn... dom är helt underbar alla tre. Och idag är jag så lycklig att jag har alla mina tre ögonstenar.

Det är helt normalt att ha såna här känslor. Och det är helt normalt att vara rädd att man inte ska älska sitt barn eller bli en bra mamma. Men gör ingen abort utan din mans vetenskap. Det är bara dumt att bära på en sån stor hemlighet själv.