Hej, jag håller precis på att läsa Jesper Juul bok ditt kompetenta barn. Jag måste erkänna att den väcker många tankar hos mig. Den får mig att reflektera och fundera över hur jag är och bör vara som förälder. Min prins är fortfarande liten men han växer ju snabbt...
Nu undrar jag över vad ni andra tycker om boken och om ni också har fått några aha-upplevelser som faktiskrt jag lite överraskande har fått?
Jodå - men också många instämmande nickar och bekräftelser på att det jag känt är rätt. Sedan tycker jag också att han är lite väl invecklad ibland, just ditt kompetenta barn kände jag att jag fick läsa i små portioner 
här är jag... -boken tyckte jag var lite mer lätt-tillgänglig.
Det fanns en "jesper juul"-tråd förut... men den dog nog 
Ja, visst skriver han lite invecklat...men intressant. Jag har gjort många "hundöron" i boken vid stycken som jag vill läsa igen. Jag kan tänka mig att jag kommer att återkomma till boken många gånger och framförallt läsa valda delar om och om igen.
Känner också att jag känt rätt och att jag här får förklaringen till varför det är rätt. Sedan har jag tänkt tokigt om andra saker och får här upp ögonen för hur man kan tänka annorlunda.
jag har läst boken som fortbildning i mitt arbete men läste den igen nu när jag blivit mamma, tycker den har många kloka tankar som man kan behöva bli påminnd om. Nu har jag gett den till min sambo som lovat att läsa den när han ska på arbetsresa en månad.
Ditt kompetenta barn öppnade många dörrar inom mig.
Dels om mig själv; Helt plötsligt fick jag en stor del av förklaringen till mitt eget destruktiva betéende under uppväxten. Älskad och omhuldad i en trygg miljö, men någonstans ändå olycklig och osäker. Jag har hela tiden menat att det måste vara mig det är fel på, jag har haft allt, men ändå inte varit nöjd. I och med Jesper Juuls böcker, och framförallt nämnda bok, så har jag insett mycket VARFÖR jag kände som jag gjorde.
Mig som förälder; Man fick många tankeställare. Och förklaringar. Började se mig själv och min relation till familjen på ett annat sätt, och har tagit till mig mycket.
Jag ska ärligt säga att J J har fått mig att känna vad harmoni i familjen är.
Igenkännande; Man fick såklart mycket bekräftelse på att det magkänslan alltid sagt är rätt! Och jag har även med hjälp av böckerna lyckats sätta ord på saker som jag alltid vetat men inte kunnat definiera.
Många "Aha, jag visste det!" eller "Det är ju det jag alltid har sagt" har dykt upp.
På många sätt känns Juuls böcker som en bekräftelse att det inte är helt fel att alltid vara kärringen mot strömmen. 
jag har läst alla, sen gör jag rätt, men så glömmer jag allt och är tillbaka i gamla spår igen..
Jag har precis börjat läsa den, känns rätt än så länge. Vår plutt är inte heller så stor, men det skadar ju inte att läsa och fundera och prata om hur man vill göra innan de blir lite större
läste alla vböckerna när sonen var bebis, kändes som de satte ord på mina tankar exakt, själv hade jag aldrig foprmulerat hur jag såg på barn. vi är nog väldigt juul-iga här hemma,kanske ffa för att jag insåg att min egen mor (som är min stora förebild) är en sån juul-ig mamma/mormor.
Har läst den och Här är jag. Tycker allt känns väldigt vettigt, men jag har svårt att avgöra hur lätt eller svårt det är att omsätta till praktik. Min dotter är bara 5 mån. Det ska bli väldigt spännade att se.
Men precis som Tonx skriver så väckte det väldigt många tankar och insikter om min egen uppväxt och hur det är möjligt att må rätt kasst i en kärleksfull omgivning som många avundas dig.
Jag läser den med jämna mellanrum fast nu var det ett tag sen. Jag läste också när min son var väldigt liten, men nu är han 3 år och jag börjar uppleva de "riktiga" prövningarna känns det som. Ofta känner jag bara "GIV MIG STYRKA" med min trotsiga son, och jag tänker tillbaka på Juul och känner att han FÖRENKLAR en del saker något otroligt!
Det fattas lite i hans resonemang ibland. Minns just ett ställe där han beskriver en liten bebis som sover dåligt. När föräldrarna sen slutar bråka högljutt varenda kväll så sover bebisen hur bra som helst. Jag säger å det...om det ändå vore så lätt liksom?
Jag läser och läser och känner mig nästan frälst. Visst är verkligheten lite mer komplex än i hans exempel, precis som du skriver SolarSister, men det finns ändå så mycket att ta till sig. Både när det gäller hur man själv är med barn, och som ledtrådar till min egen barndom. Spännande tycker jag!
min blugg --