• Anonym

    Vi har inga vänner - är vi ovanliga?

    Min man har inga vänner alls. Jag har en väninna som jag umgås nångång ibland. Vi umgås dock inte som par och min man och jag har inga andra gemensamma vänner heller. Min släkt bor long way from here och min man har bara kontakt med sin mamma och pappa (som vi visserligen träffar jätteofta). De är i princip våra enda kontakter (förutom dagispersonal tex)

    Jag saknar inte folk vi kan umgås så ofta men ibland känner jag att vi kanske är lite konstiga?

    Är det fler som har det så här?

  • Svar på tråden Vi har inga vänner - är vi ovanliga?
  • Anonym (ksdjgio)

    Ni är nog inte så konstiga, jag satt nyss i samma sits.
    Men bestämde mig efter flera år att jag måste ut och lära känna folk .
    Nu har vi tjejmiddagar titt som tätt
    Jag började på folkhögskola. (min räddning)
    Annars kanske ni kan börja nån kurs eller utbildning etc.

  • Anonym (s)

    Vi har valt, precis som ni, att inte umgås med massa vänner titt som tätt. För vår del beror det på att vi båda via jobbet har väldigt mycket kontakt med folk och då är det ganska skönt att inte umgås hela tiden på fritiden.

    Skulle vi vilja umgås med vänner så skulle vi kunna göra det, men vi har utan att prata om det valt att inte träffa folk när vi är lediga. Det är klart vi träffas släkt, pratar över staketet med grannar men vi går inte till kompisar och fikar, äter middag, på bio mm.

    Vi tänder brasan i v-rummet och myser istället i soffan

  • Anonym

    Vi lever så som ni och det är jag glad för. Förhållandet har hållt i över 6år och vi bråkar nästan aldrig. Vi har iofs våra syskon som vi umgås med ibland. När vänner visar sig för att inte vara sk vänner så behöver man inga och man lär sig att leva utan eller hålla dem på distans :)

Svar på tråden Vi har inga vänner - är vi ovanliga?