Ni som har tvillingar av olika kön..

Vi har mycket färguppdelat, dottern har rött, orange och ibland rosa (men också en del brunt), sonen har blått & grönt. Har inte supertjejiga kläder för dottern, men visst är hennes kläder helt klart tjejfärger. Fast ibland när det är ont om kläder har de varandras. Vinteroverallerna som vi ärvt är röda för bägge barnen. Har upptäckt en praktisk sak med att ha det färguppdelat, barnen som nu är 19 månader vet vilka kläder som är deras. Man kan be dem hämta sina tröjor, jackor, långkalsonger etc och de vet precis vilka man menar.

Ja, nu har jag två tjejer och kan inte riktigt svara på din fråga. Men jag kan berätta att innan de kom så var jag fullkomligt på det klara med att "en massa rosa det skulle mina tjejer inte ha i alla fall" inte heller skulle det vara en massa klänningar och kjolar och tyll och spets.
Sen hände det något i min hjärna. Nu älskar jag att klä dom i rosa, kjolar och klänningar, allt som ser flickigt ut. Antagligen knasigt, men annars ser åtminstone den ena ut som en liten kille för hon har inget hår!!! JAg skyller på det i alla fall.

Här är en till.

Rosa är ju traditionellt en tjejfärg och det anses som något negativt av många. Varför det, undrar jag. Vad är det för fel med tjejigt? Blir bara irriterad när folk tycker att man måste klä sina döttrar i neutrala färger som traditionellt anses pojkiga. Varför skulle det pojkiga vara normen?

Jag klär mina som pojke och flicka, och det tycker jag bara är gulligt.

Varför hatar ni rosa?

Bebbe: Absolut inget fel på tjejigt!!! Själv var jag nog bara väldigt påverkad av min omgivning innan bebisarna kom. Det var mycket tal om uppfostran och könsneutralitet och jämställdhet, särskilt från min mamma. Men nu känns det mer som om allt liksom löser sig av sig självt. Ena tjejen bara älskar halsband! Så hon får lite krimskrams och blir överlycklig, varför beröva henne en sådan sak bara för att hon "borde" leka med bilar för jämställdhetens skull. Den andra är mer klättring och inte så intresserad av leksaker.

Lisafisan:

Ja, visst blir man påverkad, och det är ju helt rätt att man ska försöka att tänka könsneutralt, men könsneutralt ska inte heller innebära att det traditionellt pojkiga är normen och att det flickiga är "fel" och skall undvikas.

Våra har ju massor efter storebror och båda bebisarna kläs i allt det. Jag känner som så att om det var fint på honom så är det fint på båda nu, både tjejen och killen. Och det är det faktiskt.

Vi har en del som är mer tjejigt och det kommer väl inte så ofta på killen.
Men mycket handlar om förutfattade meningar upptäcker jag. Igår hade killen på sig en randig body i brunt och ljusrosa och ett par bruna mysbyxor. Det var jättefint och passade honom precis lika bra som systern.

(Jag är väl ingen jättepyntig-rosa person heller. Jag hade en liten period i höstas, men den gick över. Nu köper jag hellre en knallorange klänning med svanar på än en rosa med volanger till tösen typ.)

Om vi ska iväg så klär jag oftast lite mer "könsuppdelat" än så länge. Så slipper jag lite frågor. Men när de blir lite större så tänker jag inte tänka på det mer. Då får folk fatta själva typ.

Men funkar det så att ni slipper frågor?

Folk frågar om kön ändå fast mina är så uppenbart klädda.

Jodå.
- Är det tvillingar.
- Javisst. En flicka och en pojke.
Då gissar de liksom rätt om man klär efter förväntningar.

En gång hade jag den tjejen helt vit och pojken vit med lite rött. Då gissade ju personen fel men jag bara log och höll med.