jag hade nevroborrelia som 11 åring.
Jag fick inget märke alls där min fästing suttit. Jag kunde inte ens peka ut för läkaren vart den suttit. När jag upptäckte fästingen va den så himla pytteliten.
Det började med att jag fick hemsk huvudvärk. Jag spydde flera ggr. Den aktiva 11 åring som jag va förvandlades till en sovande 11 åring. Jag SOV mig igenom hela sommarlovet. Mamma och pappa förstod ingenting.
Jag började få hemskt ont i ryggen när jag red. Det kändes som att alla kotorna pressades i hop. Jag fick även ont i nacken som om jag hade fått nackspärr. Jag va aldrig hungrig. Tappade aptiten och kilona rasade ( på min redan så taniga kropp).
En dag när jag hade sovit över hos en kompis vaknade jag och upptäckte att jag inte kunde knipa med ögonen. Inte rynka pannan heller.
Jag cyklade direkt hem och gick in till mamma som är sjuksköterska och visade henne att jag inte kunde göra vissa rörelser med ansiktet.
Jag hade blivit halvsidigt ansiktsförlamad. min vänstra sida av ansiktet bara hängde på mig.
Mamma anade genast oråd och ringde in till sjukvårdsupplysningen. Hon misstänkte redan då att det va borrelia. Men på sjukvårdsupplysningen sa de att så länge jag inte har någon röd ring runt bettet så kan det inte vara borrelia.
Mamma gav sig inte utan ringde direkt till akuten och de ville att jag skulle komma in direkt. Där inne tog de febern på mig (visade nästan 39 graders feber och jag anade ingenting.). Vågen visade på 23 kg dvs. jag hade tappat 7 kg på bara 2 veckor. Mamma fick en chock när hon såg mig utan kläder.
Sen togs blodprov och ryggprov. Om man är "normal" och inte har någon direkt infektion ska man ha ungf, mellan 0-5 vita blodkroppar. Mina prover visade på 568 stycken. Ryggprovet visade även hjärnhinneinflammation. Jag blev inlagd och fick pencillin intravenöst i 10 dagar (i en kanyl i armvecket).
Jag kunde under flera dagar in på behandlingen inte äta eller dricka och inte prata för halva sidan bara hängde.
Men efter några dagar började ansiktsförlamningen gå tillbaka.
Läkaren sa att det hade gått så långt att det inte va säkert att jag skulle bli helt bra i ansiktet igen eftersom det hade gått så långt, men jag tränade och tränade och tränade och nu är jag helt frisk. Dock kan man fortfarande 10 år senare se spår efter min ansiktsförlamning när jag är trött.
Så dessa fästingar är inte att leka med. Det bästa är väl att vaccinera sig. Det tänker jag göra, men tyvärr går inte det i år då jag är gravid.
Det blev lite långt kanske men va observanta om era barn (eller ni) blir trötta,får hemsk huvudvärk,klagar över nackstelhet, även stelhet i andra leder, kräkningar och feber om ni vet att de haft en fästing.
Den "ytliga" borrelian artar sig med en röd ring runt bettet och behandlas med vanlig tablettantibiotika.