Kraftiga ögonblinkningar

Det är mycket troligt att ögon blinkningarna är tics.
Har han dessutom mycket runt omkring sig med 6 års, mardrömmar osv som är vanligt i den åldern så brukar ticsen öka.

Jag skulle nog vända mig till vc om det inte blir bättre snart.

Tics kan man ha utan att det är någon fara. Man kan även ha tics om man har tourettes syndrom. Har du läst någonting om det?

Såna tics är väldigt vanligt. Jag är förskollärare, och ser det ofta. Har dessutom en son som har mycket tics... Rådet från psykolog är i stort sett alltid: Ignorera! Tjat och tillsägelser förvärrar beteendet.
Men det är jobbigt. Jag tycker det kan vara fruktansvärt irriterande och det är inte lätt att inte säga nåt... Men låt det vara. I nästan alla fall går det över. Så säg ingenting till honom, utan hoppas på att det lugnar sej om några månader...

Då var man fru Byrlén...

Ingen som har nåt mer råd till en orolig mamma?

Pratade med en kompis som har en sjuåring med väldigt mycket tics... Dom var hos psykolog med honom. Rådet var detsamma: Ignorera! Och han har REJÄLT med tics! Så det är det som gäller. Inte säga till och tjata...

Då var man fru Byrlén...

Min son har tics, han liksom spänner halsen drar fram huvudet snett till höger sen till vänster och så kanske en gång till likadant för att vila en stund och sen igen...

JAg har frågat om han tänker på att han gör så och han sa att han gör det och att han gör det för att det känns konstigt...

Jag sa då att han skulle försöka slappna av när han känner att han måste göra det...Men att det är vanligt bland barn i hans ålder...

Sen har jag gjort allt för att hålla mig från att kommentera, men det är svårt....

Enstaka tics är vanligt hos mindre barn och det kan säkert vara så att stressen över att ha börjat i förskoleklass gör det värre, men det måste inte hänga ihop.
Hur som helst så är det inget att oroa sig över och heller inget som ni behöver försöka göra något åt. Ticsen brukar försvinna av sig självt i skolåldern.

Tack för att ni svarar. Jag håller med dig Sapau, det är verkligen inte lätt att ignorera. Speciellt inte när han själv säger att det är jobbigt.

När jag har frågat honom om varför han blinkar och om han själv känner att han blinkar så med hela ansiktet så säger han att han vet att han blinkar men att han inte kan låta bli. Om han inte blinkar kommer det tårar och då måste han knipa med ögonen säger han. Men han säger också att det känns konstigt när han blinkar, ibland har han kallat det för "vasst". Eftersom jag en gång sa att vi kanske måste kolla upp vad det kan vara så har han hakat upp sig på det och frågar varje dag när vi ska gå till doktorn och kolla ögonen. Jag har försökt att förklara att vi kanske inte behöver gå utan kan vänta ett tag, men då suckar han bara.

Jag ska prata med hans lärare och se vad hon säger, men det känns skönt att du, ThisIsMe, säger att det inte är nåt att oroa sig över, för det har jag verkligen gjort. Oroat mig alltså. Ena stunden tänker jag att det säkert inte är nån fara och kommer gå över av sig själv, och nästa stund klandrar jag mig själv och tänker att det måste bero på nåt jag gjort eller inte gjort som förälder .

Min kille som fyller 7 år i år hade så förra året och det höll i sig i säkert 10 månader. Det svar jag fick av BVC och läkare var att det är jättevanligt att just 6-åringar "får för sig saker de ska göra". Kan vara blinkningar, hosta, banka med handen elr nåt annat.

De råd jag fick va att inte oroa sig (det går med största sannolikhet över) och att inte bry sig (och det var inte lätt, folk tittar ju en del oxå).

Men nu blinkar han inte längre (ja vanliga blinkningar). Så ag skulle faktiskt säga till dig, oroa dig inte och låtsas inte om det, säg även till omgivningen att inte bry sig. Och i det fallet handlar det INTE om Tics. Men sen kan det ju även vara det men det är ju ett senare steg att ta tag i....lev i nuet och hoppas på att det går över....för det gör det i de flesta fall

Min andra son som fyller 5 i år och hade för sig i ca: 5 månader och klia med hela handen under näsan. Men det är oxå borta.....konstigt vad barn kan få för sig.

Hoppas du är lite lugnad....jag vet hur man är, som en hispig hönsmamma

Min son hade precis likadant när han var runt 6 år. Det höll i sig ca 1 år men nu är det nästan helt borta! Vi gick och kollade synen och ögonen men eftersom allt såg bra ut fick vi rådet att strunta i det, och det har som sagt nästan försvunnit helt! Nu är det bara i speciella situationer som han blinkar så.

Jag tror inte alls att du behöver oroa dig utan att det här är rätt vanligt, och går över.

hej på er och tack för era lugnande ord.

Vi har bestämt oss för att gå och kolla hans ögon hos en optiker, bara för att utesluta synfel, och därefter inte bry oss så mycket om hans blinkningar. Det har varit skönt att få prata av sig lite här och jag är jätteglad för era svar.

Nu när min son håller på som han gör så blir jag uppmärksam på hur andra barn gör och har upptäckt att det är flera av hans kompisar som också har tics, eller vad man nu ska kalla det. En petar sig i och runt näsan så mycket så han har sår, och en tvättar sina händer säkert en gång var 10-15 min, så jag har förstått nu att det på nåt sätt hör till åldern och behöver inte bero på nåt speciellt.

Ni vet ju hur det är; man oroar sig för allt och vill att barnens liv ska flyta på utan större motgångar, och när man inser att man inte kan skydda dem mot allting så är det jobbigt.

Kramar

Även om det är vanliga ovaneryckningar eller sk tics så behöver du inte oroa dig för att det är skadligt på ng vis.
Min son har haft "tics" ett par år nu och det går i perioder. Ibland mer ibland mindre och det byter ibland skepnad, dvs det började med blinkningar sedan gick det över till svaga harklingar och ibland rycker han på axlarna. Är han orolig eller stressad över ngt så kan det förekomma flera... Nu går vi iofs hos BUP pga att han under en lång tid varit lite "hyper" överaktiv. Det ända råd jag kan ge dig är det alla andra säger. Säg ingenting, fråga inte, ignorera. Risken finns att Om du säger ngt så gör du "probemet", som han inte visste fanns, till just ett problem både för dig och honom.

En annan fråga till dig: Hur mår han för övrigt? Verkar han vara orolig, svårt att sova, rastlös elle dyl? Du kan alltid ringa och prata med BUP om du undrar ngt, de är super!
Lycka till!