Om ett barn på ca 1,5 år aldrig vill ligga kvar i sin eller föräldrarnas säng när man lägger barnet på kvällen-är det då fel att ligga och hålla fast barnet under tiden att han/hon skriker och gråter tills han/hon somnar? Vad tycker ni?
JA
ja det tycker jag det skulle jag aldrig kunna göra
Känns inte helt ok tycker jag - sängen ska förknippas med något trevlig, inte tvång.
Försök att aktivera barnet ordentligt innan läggdags, alternativt dra ner på eventuell middagssömn så att barnet är ordentligt trött vid läggdag.
Nä fy vad hemskt, det hade jag inte kunnat göra 
till någon lösning på problemet lär ni aldrig komma med ett sånt agerande... så svaret e JA de e fel....
Jag har behövt göra det med sonen då han inte velat somna tidigare.
Absolut inget kul, men han har aldrig kunnat varva ner, så det var absolut enda sättet att få honom att somna om han inte skulle vara vaken i 24 timmar.
Ja, helt fel och troligen gör det det hela värre. Sängen och sovandet ska ju vara förknippat med något positivt - med fasthållning så blir ju allt bara jättehemskt varje gång man ska gå och lägga sig!
Skulle nog sluta med det illa kvickt, så att man inte får sådana problem att det blir svårt i framtiden med sovandet.
Jag TROR att det är att göra sig själv och barnet en otjänst för jag vet ingen som blir lugnare och mer benägen att somna av att bli fasthållen mot sin vilja.
Vi gjorde så att vi släckte ner rätt mycket i bostaden och den som skulle lägga la sig i barnets säng och låg kvar om barnet gick upp. Den andra föräldern leder konsekvent tillbaka barnet till sängen och säger godnatt igen, men är noga med att inte börja prata eller "leka"-bete dig ointressant bara och säg att nu är det sovdags, vi leker mer i morgon.
Min erfarenhet är att barnet oftast självmant går till sängen efter en stund när det märker att inget spännande händer för övrigt.
När man läser för barnet kan också föräldern i sängen börja läsa saga utan barnet, så lär det sig att om man vill höra hela sagan så måste man vara i sängen också. Visst tjallar det nån kväll ibland men på det hela funkar våra läggningar bra tycker vi (sonen är 3 år nu).
Nja... en 1,5 åring brukar nyss ha lärt sig gå som dom där småttingarna brukar inte stanna där man lägger dom!
Och det gäller även, tyvärr, vid läggdax...
Och det där att skrika/gråta sig till sömns verkar lite onödigt i mina öron :( Det lär ju inte bli bättre i längden lixom!
När man nattar ett litet, oroligt, barn så får man kanske finna tillräckligt intressanta sagor och sjunga tillräckligt många gonattvisor så att det somnar sött & tryggt :)
Även jag har gjort det med min son helt enkelt för att få honom att varva ner. Jag håller aldrig speciellt hårt utan han kan ta sig loss om han bara vill men han är då så pass trött så han bara går på ren vilja och alltså inte "orkar" ta sig loss.
Om jag inte hållt fast honom ibland så blir han som duracell-kaninen som bara går och går för somnar gör han INTE...