Depression ?? hjärtproblem ??

hej!det låter som du har en inre stress inom dej,du är orolig kanske?jag har problem med ångest och en hel del oro,är rädd för sjukdomar m.m.och har problem med hjärtklappningar väldigt ofta!!Har gått till läkaren flera gånger och kolla detta och t o m gjort ett ultraljud på mitt hjärta och det har inte visats nåt fel alls!utan detta beror på en inre stress/oro som sitter i huvudet,man tänker för mkt helt enkelt.Jag går hos en kurator för detta och det har hjälpt mej en del men nu har jag kommit i en ny svacka med mer oro,sömnbrist m.m.äter inga tabletter för detta utan vill klara detta ändå!

Du har nog rätt jag stressar nå enormt, varje morgonen vaknar jag med krav på mig själv. Jag ska hinna tvätta, diska, bada bebisen, gå ut en promenad och självklart hinna spendera tid med min 5åring. Sen ska man hinna laga middag etc etc.

sen innan kl 5 då min sambo kommer hem från jobbet måste jag ha hunnit städa upp alla leksaker så han inte ska gnälla.
Så egentligen är det nog ren ångest jag har, stressar upp mig för saker jag egentligen inte ska stressa upp mig för.

jag har funderat på att gå till en kurator, som du vill jag inte börja äta några "lyckopiller" för mig känns det bara som att lägga locket på problemen.
Kanske att jag skulle försöka få med mig sambon till kuraton så han får en bättre förståelse för vad jag går igenom.

just nu tror han mest att jag är en hypokondriker.

jag känner så igen mig på din beskrivning.

Min son är nu 2,5 månader och jag har sådan ångest. Det började med att hjärat slog några extra slag varje kväll. Har varit på utredning, väntar ännu på svar från 24-timmars EKG. Men knappast hittas nåt fel... Det sitter mellan öronen och jag vet det. Men hur komma ur det?

Jag har förlossningsdepression... Jag mår jättedåligt... Jag går i terapi, men överväger att börja med medicin. Jag orkar inte längre lyssna till kroppens alla möjliga signaler.

En läkare sa åt mig att jag har motsatt placebo. Allt jag läser om tror jag att jag har. Dessutom vågar jag inte ta någon medicin, jag tror att jag skall få alla biverkningar, speciellt de "svårare".

Detta har varit en riktig blää dag... usch då..

Trots att jag fått svar på alla mina frågor så sitter jag ofta och känner efter om hjärtat slår onormalt eller inte. Jag håller på att bli knäpp jag kan inte släppa tanken på att det är nåt fel, men nog är det väl ändå så att dom skulle ha sett på EKG och blodproven om det verkligen hade varit nåt fel eller ??

Men då för att oroa mig själv lite extra så intalar jag mig att dom kanske missade nåt eller att det blivit problem nu. Jag kanske skulle gå till en kurator eftersom det mest troligt sitter i skallen på mig, jag kan stressa upp mig så jag tillslut håller på att svimma. Svinjobbigt.

Hej

Jag har extakt samma problem eller rättare sagt krav på mig själv, jag har 4 barn och de tre sista fick jag i rask takt. Med följden att jag fick sån ångest för jag hann inte med allt man skulle tänkas behöva göra hemma. Och jag hade samma symtomer som du på pricken. Men jag har fått hjälp kommunen har satt in extra hjälp i hemmet och att mina barn får vara längre på dagis. Det viktiga nu för dig är att få hjälp. Du måste ta till kurator det har hjälpt mig och så medicinerar jag då jag känner ångesten komma. Hoppas du blir hjälpt och tveka inte om du vill prata jag finns här. Sköt om dig.

Hjärtat är det som blir mest påverkat av stress. Man behöver inte ens tycka att man är särskilt stressad fast kroppen känner det ändå, och hjärtklappning är då en jättevanlig följd.

Det är en ond cirkel där här, att sluta tänka på att hjärtat slår.

Antingen går det över av sig själv efter en period. Eller så kan man behöva prata med någon.

Viktigt är att man förstår att det är 100% ofarligt.

Jag har också hjärtklappningar,mest när jag ska sova! Hemskt obehagligt! De hittade inget fel på mig heller..

Hej! Jag vet precis hur du känner. Jag skrev ju tidigare om mina problem. Nu har jag börjat äta ångestdämpande medicin och det lättar så otroligt. Jag går inte längre och lyssnar till mitt hjärta... Det är så skönt!!

på torsdag får jag veta vad Holter EKG visade, men som jag tidigare skrev så hittades knappast något på det.

Det är längesen jag hade så att hjärtat slog hårt och snabbt, så nu tycker jag det känns som om det slår dubbelt hela tiden, typ som att jag skulle ha två hjärtan. Nu när jag skriver det här så ser jag ju att det är helt sjukt att tänka såhär men jag kan inte släppa det.

Jag kan inte läsa på om hjärtsjukdomar eftersom jag då får för mig att jag har alla symtomer. Tidigare har jag kunnat prata om alla mina problem men nu börjar folk mest sucka när jag säger att hjärtat känns konstigt eftersom jag redan varit till läkare och fått svart på vitt att allt är ok.

Kan säkert vara så att jag lider av sömnbrist, för lite frisk luft etc etc. Fan jag bryter hellre benet än ha det så jobbigt i knoppen....man kan verkligen intala sig själv vad som helst.

jag känner så igen mig på vad du skriver. Det enda jag önskar är att få MIN kropp tillbaka...

det positiva för mig är att medicinen hjälper mig med mina nojor. Ja kan lägga det åt sidan och fortsätta, trots att jag känner att min kropp är full med olika symptom. Jag är fullständig hypokondriker. Känner symptom som knappast finns. Men ångesten är borta och det är skönt. Nu är det bara att ta itu med resten...

Mitt hjärta slår extra slag för att jag är stressad. Men vem är inte stressade med två små barn hemma? Förlossningsdepressionen gör det inte bättre...

Ja det är verkligen svin jobbigt att gå omkring och nästan hitta på sjukdomar. Ibland får jag nästan skratta åt mig själv, om det inte klappar hårt och snabbt så slår det lugnt då tror jag också att det är nåt fel....spelar ingen roll hur det slår ingenting lugnar mig.
Idga har det varit jättejobbigt bara gråtit hemsk ångest, men alla jag pratar med säger att det sitter i huvudet och det gör det säkert men tyvärr lugnar inte det mig.
Jag ska nog börja prata med en kurator måste få ett slut på det här mina barn förtjänar väl ändå en mamma som mår bra och orkar göra saker med dom.

Om du vill skulle vi kunna prata på msn eller liknande men det är lite svårt kanske då vi båda är anonyma :(