• Anonym

    Känner ni till solskenshistorier om par som gift sig för att få uppehållstillstånd?

    Konstig fråga kanske men jag känner en kvinna som blivit upp över öronen kär i en kille som slussats mellan olika länder och dom har gift sig enligt hans tradition och så fort alla papper är färdiga så gifter dom sig enligt svensk lag.
    Man har ju hört många historier där det vart helt underbart först och sen så blir det bara skit sen när uppehållstillståndet är färdigt.
    Jag kanske är fördomsfull eller har lyssnat för mycket på historier men undrar om det ändå inte måste finnas många som faktiskt blir riktigt kära och håller ihop sen.
    Hoppas ingen missuppfattar mig, undrar bara om det är många liknande historier som slutat lyckligt.
    Någon som kanske vart med om det och vet, när kärleken slår till då finns det ju inte mycket att göra och ingen vet ju hur det går oavsett om man har uppehållstillstånd eller levt i Sverige hela sitt liv.
    Tänkte att det vore roligt att höra alla solskenshistorier!
    Sköt om er allihop, tacksam för svar och inga påhopp tack.

  • Svar på tråden Känner ni till solskenshistorier om par som gift sig för att få uppehållstillstånd?
  • Hani A

    Gifte dom sig bara för att han ska få upphållstillstånd?

    Jag träffade min man när han inte hade upphållstillstånd men vi gifte oss några år efter han fått det.
    Men om vi hade gift oss innan så hade det ju säkert gått lika bra som nu.
    Men det finns ju säkert en del som utnyttjar giftemål bara för att få uppehållstillstånd.

    Men om man bara vill gifta sig för uppehållstillstånd så borde det ju inte gå så bra efteråt.

  • Anonym

    Ts här, vet ju inte motivet men hon älskar honom och dom bor i ihop och har känt varann i några månader och så fort alla papper är klara så gifter dom sig. Han kan nästintill ingen svenska, så hon håller på att lära sig arabiska vilket är toppen att hon gör, nytt och spännande liksom. Undrar ändå om kan vara så att en del uttnyttjar giftemål för att få uppehållstillstånd och vad händer sen?

  • E l l a

    Alltså, jag har ju hört (känner) en del främst kvinnor som gjort så, alltså gift sig med en svensk medborgare för att få stanna men jag tror att det hört till minoriteten... Bland annat så gifte min pappas kompis sig med en relativt ung tjej (det var värsta kärleken efter ETT brev). Han åkte ner till hennes land (här i Europa) och hon kom sedan hit, fick med sin 9-årige son också. Precis när 2 års gränsen gått så tog hon ut skilsmässa pga av diverse skäl. Givetvis får hon och sonen stanna kvar, hon bor nu i eget boende och både jobbar och studerar...

    Själv kom min sambo hit och fick UP, det har gått två år nu så nu kan han fritt lämna mig och ändå få stanna kvar...

    Jag har själv blivit erbjuden att gifta mig mot betalning för att personen ifråga ska få UP här i Sverige.
    Det är inte så lätt att fejka sig igenom något sådant, det kan jag lova dej. Det man får gå igenom i processen med Migrationsverket är verkligen inget att leka med. Att annars vara försörjningspliktig gentemot en annan person i två år, det är också nåt man får räkna med och alla är inte lika villiga på den fronten...

    Jag vet inte om du fick något svar av mitt klafs här eller...

  • E l l a

    Aha, ville bara tillägga att i mitt fall, med min sambo som kom hit alltså, så har vi inga planer på att gå skilda vägar, snarare tvärtom...

  • Anonym

    Är anonym för jag vill inte lämna ut min släkt.

    Min mans bror har träffat en utländsk tjej men det är inte alls säkert att hon får stanna bara för att de gifter sig. Just nu söker de uppehållstillstånd och hon far mellan Sverige och hemlandet. När vi har släktmiddagar så tar de mycket kort så att myndigheterna ser att hon faktiskt är medlem av vår familj.

    Jag tror inte att det är så längre, att ett giftemål räcker för att personen skall få stanna. Men jag kan ha fel, men isf så undrar jag varför inte svärbror har gjort det... de har ju förlovat sig och köpt hus.

  • Anonym

    Ts här
    Ok, det är väl lite komplicerat, dom träffades och blev kära men han har ingen familj och inget uppehållstillstånd och dom är nära 50 båda två och han har som sagt slussats runt mellan olika länder verkar det som.
    I mina öron ringde 211 varningsklockor men det behöver ju inte vara illa. Blir skeptisk och ser framför mig att det är som bäddat för att bli sårad men det kan man ju iof alltid bli. Hon är ganska så blåögd men i såna här situationer hade hon backat direkt förr. Ja ingen vet men det gick ju bra för er, hur träffades ni?

  • Anonym

    Ts här igen
    Är det mycket utfrågningar och så från migrationsverket?
    Jag menar inte att vara fördomsfull och elak men i en del kulturer så är mannen husets överhuvud, är det många som släpper sin kultur tror ni iom. att dom flyttar till Sverige eller andra länder med?

  • Anonym

    Från Migrationsverket

    "Den som vill bosätta sig tillsammans med en nära anhörig i Sverige måste ha ett uppehållstillstånd. Det gäller till exempel den som är gift eller sambo, eller som ska gifta sig eller bli sambo, med någon som bor i Sverige. Det gäller också ogifta barn under 18 år."

    Alltså, även om de gifter sig så får han inte automatiskt stanna här... De måste skicka in en ansökan och ansökningarna kan bli avslagna.

    /Anonym 2874994

  • Anonym

    Ts här igen, till anonym med brorsan:

    Där ser man, det kanske inte räcker, vad kul att dom är lyckliga och förlovade och allt!
    Kvinnan jag pratar om vet tydligen inte så mycket om honom och han pratar varken engelska eller knappt svenska men hon älskar honom, kärleken är väl blind, vet ju själv hur det kan vara.

  • E l l a

    Om du menar mig, så träffades vi när jag var på semester där, hade ett distansförhållande i 1,5 år innan han kom hit. Vi kände ej varandra tidigare men hade gemensamma bekanta.

    Kan ju tillägga att min familj var klart emot att han skulle komma hit, ansåg just att han bara skulle utnuttja mig... men som sagt, vi lever ihop, är lyckliga osv, ska gifta oss nästa år. Jag vet att tom om vi hade gjort slut nu eller senare så skulle han ej vilja stanna kvar, han hade åkt "hem"...

    Men ovanstående anonym har rätt, man får ju inte UP bara för att man är gift, det är ju samma kontroll oavsett om man vill ingå samboskap eller om man redan är gift... Vi behövde ej visa några kort, men däremot fick jag visa passtämplar osv för att verkligen bevisa att vi träffats där nere och att jag verkligen varit där ofta.

  • Anonym

    Mycket utfrågningar, många intervjuer, vill se foton av olika händelser osv... Svärbror åkte till hennes hemland och hälsade på hennes familj osv. Så det är mycket hit och dit. Tror att de har hållt på i ett år nu, men det verkar som att de är i slutfasen nu, får vi hoppas iaf!

    /Anonym 2874994

  • Anonym

    TS, hoppas verkligen att det löser sig för henne och att hon inte blir lurad till något! Hoppas att det blir en solskenshistoria som man blir alldeles rörd av!! Vi behöver sånt i denna grymma värld...

    /Anonym 2874994

  • Anonym

    Verkar inte vara lätt att få uppehållstillstånd då. Min tanke var väl att när det väl är klart med giftermål och så så kanske han visar en annan sida av sig själv det var väl så jag tänkte och jag hoppas ju att det inte är så och det är ju en hel del här som har hittat sin livskamrat och är lyckliga!

  • Anonym

    Hoppas att de vet om att giftermålet inte garanterar att man får stanna här. För om de vet det så tror jag att kärleken är mer äkta och de är beredda att kämpa.

    /Anonym 2874994

  • E l l a

    Det är mycket utfrågningar från Migrationsverkets sida, i alla fall var det så i vårt fall. Först, i och med att vi ansökte, så fick min sambo göra en intervju på svenska ambassaden i sitt hemland. Sedan fick jag intervjuas och de frågade mig exakt samma saker som han fick frågor om tex vad heter hans mormor, hur många tvappareter har de hemma osv, ibland rent löjliga frågor. Sen fick vi fylla i en 4-6 sidig blankett med en massa frågor till, sen fick han ett tillfälligt 1-årigt UP. Efter ett år i Sverige fick vi åka på intervju igen till Migrationsverket, återigen samma intervju, ett 1-årigt tillfälligt UP igen, och nu sist en ytterligare intervju innan han fick sitt permanenta UP.

    Frågorna är verkligen konstiga och detaljerade, tex fick vi hur många rum vi har, hur de ligger, på vilken våning, hur många Tv och hur många av dem som funkar, vad han gör på fritiden vad jag gör, mer intima grejer... ja riktigt svettigt var det fast man inte hade något att dölja...

    Apropå solskenshistorier så kom jag på att jag har fler...nästan alla mina vänner är gifta med folk som kommit hit och fått UP pga förhållandet, och faktiskt verkar det inte vara några problem hos någon av dem.

  • Anonym

    Ts här
    Jag bröt kontakten med min mamma pga. att hon missbrukat i många år och sen gick vidare till tabletter. Hade inte pratat med henne på 6 mån och så ringde jag för att säga grattis på födelsedagen och då tackade hon mig för att jag bröt så hon såg andra vägar i sitt liv och började ändra sig och mitt i detta så träffade hon en man på bussen och så sa hon att hon började ägna sig åt honom istället.
    Tänker ju att om allt skiter sig så kommer hon stå där igen, sårad och jävlig men det är ju hennes liv och hon måste ju klara ut det själv men hon sa att det blev så att hon var tvungen att hitta en annan väg och det blev han.
    Hon har ju haft killar innan som vart helt underbara och så har dom slagit henne och allt möjligt. Kan inte gå in i hennes liv igen, det var därför jag bröt men det är klart jag önskar henne all lycka i världen och att hon hittar någon som verkligen älskar henne.
    Det satte såklart igång lite tankar när jag pratade med henne men nu vet jag att jag har gjort rätt i alla fall. Hoppas någon förstår

  • Anonym

    Ts igen, hehe lite tjatigt kanske, hoppas hon får en solskenshistoria min mamma!

  • E l l a

    Jahaaa, jag men då hoppas jag att allt går bra för din mamma... Det ordnar sig säkert till det bästa!

  • Anonym

    Ts här, skulle bara säga att jag tycker det är jätteroligt för alla er som hittat era livskamrater och tack för att så många svarat, fortsätt gärna att skriva om någon vill

  • Anonym

    Hej

    Är anonym pga. av ett inlägget handlar inte bara om mig utan ett par som jag känner också.

    Jag är en av de som träffade min man utomlands och vi gifte oss redan där för att snabba på ärende.
    Jag blev verkligen kär i honom vid första ögonkastet,jag viste inte ens att han var från Sverige.
    Vi träffades i ett land som inte är med i EU i alla fall.
    Allt gick bra,nu 6 år efteråt bor vi tillsammans,gifta har bil och två barn.
    Så min historia är verkligen baserat på sanningen och kärlek.
    Jag har blivit också svenskt medborgare för några mån. sen.

    Men jag känner ett par också som var gifta bara pga. uppehålltillståndet.
    Han fick tom. lite betalt för det.
    När de skulle till migrationsverket spelade de sambos och allt var helt underbart.
    Efter tre år så fick hon permanent tillstånd och behövde inte honom mer,de skildes och han träffar ny tjej som han flyttar ihopp med och får barn.Allting var likosm bra för båda.
    Han tjenade lite pengar och hon fick tillstånd.

    Ett år efter får hon brev från migrationsverket där det står att hennes tillstånd blev indragen efterssom den grundades på felaktiga uppgifter.
    Och killen kan inte göra något mer efterssom han bor med en annan tjej och har barn.
    Nu väntar hon på utvisning,om hon inte träffar någon ny offer så klart som ska fixa ett nytt tillstånd.

    Såna mäniskor sabbar för oss oskyldiga tyvärr.

    Angående din kompis,så vet inte jag vad jag ska säga.
    Det är bara hon som kan märka om någon försöker utnyttja hene,
    fast det är kanske svårt om hon är kär

Svar på tråden Känner ni till solskenshistorier om par som gift sig för att få uppehållstillstånd?