Är det "fult" att inte vilja göra karriär i arbetslivet?
Jag blir så trött av att läsa jobbannonser. Man ska vara driven, initiativrik, engagerad, så ung som möjligt men samtidigt hunnit med så mycket som möjligt, kunna "ta" folk, öppen, idérik, kunna ta konflikter osv i all oändlighet. Jag är medveten om att den människan som har alla dessa egenskaper inte finns, men jag tappar lusten att fortsätta läsa. Även om jobbet låter jättekul.
Jag är en sån som ser jobbet som något man måste ha för att klara sig ekonomiskt. Jag är inte sugen på att göra karriär, eftersom jag värderar min fritid och min frihet att göra vad jag vill mycket högre.
Jag har ett jobb som inte är speciellt krävande och med en lön jag klarar mig bra på.
Jag har utbildat mig på högskolenivå, men jag har i efterhand insett att det tänkta yrket inte var det jag ville. Jobbar därför med något helt annat.
Är inte speciellt intresserad av att byta jobb, jag blir trött av bara tanken på ansökningar och intervjuer där man ska vara så himla positiv och alert. Där man ska i princip vända ut och in på sig för att få en chans att få jobbet.
Vänner och svärföräldrar undrar jämt när jag ska skaffa ett jobb inom det jag är utbildad till. Det är jobbigt.
Jag vill helt enkelt inte! Jag har inte kraften och viljan inom mig. Jag vill inte ha en massa krav på mig från ett jobb där man måste vara engagerad till 110% (och helst lite till).
Tyvärr känns det som om man är konstig som tycker så. Hade gärna haft mina utbildningsår ogjorda, de känns mest som en jobbig last att släpa på då jag inte har nån lust till detta yrke. Har frågat mig själv många gånger varför jag valde att studera, men har inte kommit fram till något riktigt bra svar på det.
Sååå.. jag undrar helt enkelt om jag är så udda och konstig som jag känner mig. Finns det fler som mig eller brinner alla för sina jobb/kämpar mot drömjobbet?
Nån som befinner sig i samma situation?