• Anonym (frustrerad)

    Svårt att hantera konflikter - regression??

    Hej, jag har idag varit på familjerådgivning därför att jag under en längre tid (ca 2 år éller mer) haft problem när jag och min man har bråkat. Bråken har liksom inte blivit vanliga bråk utan de blir så stora - det blir liksom kaos. Detta har jag aldrig upplevt med någon annan och jag upplever att han är "starkare" än vad jag är. Han har en förmåga att vända det jag säger till sin egen fördel. Bråken slutar nästan alltid med att jag gråter och är jätteuppriven. Numera drar jag mig för att säga vad jag tycker för jag vet att det blir ett sånt ståhej om jag har en åsikt. Detta är jobbigt och i perioder vet jag inte hur jag ska orka.

    Nu har jag äntligen fått min man att följa med på familjerådgivning och jag var jätteglad att vi kom dit. Men väl där kändes det som om rådgivaren inte riktigt tog mitt problem på allvar. Han tittade på mig som satt där med min lilla bebis i famnen och sa:

    - Det kan vara så att du regrederar nu när du har varit gravid och har en bebis.

    Jag sa att detta har ju varit även innan jag blev gravid och att detta inte händer med NÅGON annan. Han stod på sig och sa att "jag inte ville se sanningen" och att han nog har rätt iallafall.

    Känner mig så frustrerad! Jag kom ju dit för att få hjälp och råd med hur vi ska hantera våra konflikter på ett bättre sätt så att vi inte hamnar i den här onda spiralen som vi är inne i nu.

    Någon som har erfarenhet om detta? Kan det vara så att jag blir apatisk som ett spädbarn när vi bråkar bara för att jag nu har en bebis? Låter jätteskruvat tycker jag , men så kanske det är?!!???

  • Svar på tråden Svårt att hantera konflikter - regression??
  • Anonym (frustrerad)

    puffar

  • NadiaMi

    Fel av rådgivaren.

    Det verkar som att han såg barnet, drog en slutsats och bestämde sig för att det var hormonerna som var problemet.

    Nog för att man kan förändras, bli mer känslig, reagera annorlunda mm under en graviditet och när man fått barn, men om det varit så redan innan barnet så borde rådgivaren iallafall vara villig att utforska andra möjligheter.

    Om inte annat så för att utesluta dem om han nu är så övertygad om att barnet är anledningen till de jobbiga bråken.

  • Anonym (terapeut)

    Jag är terapeut och du ska aldrig ta till dig någon "rådgivares" åsikt om du inte tycker den verkar riktig. De kan tycka och tänka olika saker men det är alltid till sist du som måste avgöra om det stämmer eller ej.

    När det gäller ditt problem så håller jag inte med den här rådgivaren utan tycker snarare det låter som att din sambo inte kan låta dig ha din syn på saker utan på något sätt genom sitt sätt att argumentera till slut får dig att bli sådär upprörd. Det låter som att du känner dig maktlös och helt överkörd eller något ditåt och till slut inte vet alls vad du ska säga.

    Det låter som att det är mer din sambos problem än ditt i mina öron.

  • Anonym (frustrerad)

    Min rådgivare sa när jag protesterade att du kan köpa min teori eller inte men det är upp till dig. Sen undrade han om jag kände likadan (känslan av maktlöshet) även när jag pratade med honom. Kändes som om han hade bestämt sig angående mig: jag var en hormonstinn kvinna som inte orkar kämpa, dvs blir apatisk som ett spädbarn. Jag undrar om han tänkt likadant om vi inte hade varit tvugna att ta med oss sonen?

    Jag var så frustrerad efter samtalet igår. Jag var riktigt upprörd och kände mig nästan kränkt som inte blev tagen på allvar när jag väl sökt hjälp och tom lyckats få med mig min man som varit så skeptisk mot familjerådgivning.

    Kanske ska jag be att få byta rådgivare...

  • NadiaMi

    Ja, du bör absolut byta rådgivare.

    Inte konstigt att man känner sig maktlös när en person som ska kunna lyssna och hjälpa en reda ut situationen bestämmer sig på ett ögonblick för vad det är och sedan försöker övertyga en om att h*n har rätt istället för att ställa frågor och verkligen komma underfund med vad som ligger bakom.

    Skulle du å andra sidan prata med fem olika rådgivare och alla säger samma sak så kanske du kan börja fundera på om du har rätt, men även om de känner att de har hittat orsaken till problemet måste de ju kunna utforska andra alternativ också för att verkligen belysa hela problembilden.

  • Anonym (frustrerad)

    Ja jo om det är fler som skulle säga samma sak så skulle jag väl ge mig, men jag har ju haft samma känsla/upplevelse långt inna jag blev gravid. Regrederade jag då med?

    Är det så ovanligt med en stark person och en svagare person i ett förhållande? Jag brukar känna mig som en stark kvinna i vanliga fall och brukar ha skinn på näsan. Jag har rent av kallats bitch på gott och ont . Men i den här relationen känner jag mig nertryckt i skorna och det har jag sagt till min man också och då blir han ledsen och vill ju inte att det ska vara så. Men när det kommer till praktiken så är vi där igen: kommer jag med en synpunkt som inte han håller med om blir det världens liv och långa argumentationer. Han har en kuslig förmåga att vända allt till sin egen fördel och vända saker emot mig. Han har varit försäljare så jag förstår verkligen att han var en skicklig sådan...

    Jag älskar ju honom och vill att det här förhållandet ska hålla, särskilt då vi nu har ett gemensamt barn....

  • NadiaMi

    Bara den "lilla detaljen" att du kände samma sak redan innan du blev gravid talar för att barnet eller hormonerna inte är grundorsaken. Kanske har de gjort dig ännu lite mer känslig för det, men det fanns ju redan innan och då finns det ingen anledning att fastna vid resonemanget att "det nog beror på att hon blivit mamma".

    Dags att byta rådgivare helt klart, eller ge honom en chans till genom att skriva ett brev där du berättar om allt som du kände att han inte lyssnade på.

    Fördelen är ju att eftersom han sade som han sade så kan din sambo vara villig att följa med på ett nytt besök, istället för att du ska försöka övertala honom att försöka igen med ytterligare en.

Svar på tråden Svårt att hantera konflikter - regression??