Sömnbrist och ångest

finns det ingen möjlighet till avlastning så att du kan få sova åtminstone 1 natt/vecka. man kan ju pumpa och låta pappan/mormor/kompis/syskon ge mat. sömnbrist är farligt om man håller på länge att sova dumt.

Min lilla har inte kommit än, sedan lär jag väl förstå vad du menar med sömnbrist... Än så länge är det nattliga toabesök som gör att sömnen inte blir som förut. Ville bara skriva att sömnbrist inte är farligt! Kroppen har ju en otrolig förmåga att anpassa sig och förmodligen går du över i djupsömn fortare än annars. Sen blir ju ångest värre när kroppen inte är utvilad, och lösningen på det är ju inte lätt... Hoppas du hittar ett sätt att få ro! Har du möjlighet att sova med din bebis på dagen? Eller krav på dig själv om att fixa med annat då? Annars kan ju en stunds vila på dagen ta igen massor av det du missat på natten. Lycka till!

Jag har frågat sambon flera gånger om han kan ta en natt. Vi prövade en natt då killen fick ersättning, men det slutade ändå med att han fick tutte och med att jag var klarvaken mellan 02:30 och 06:30.... Därefter har sambon lägligt ignorerat flera försök och jag orkar inte tjata på honom. Han vet hur jag mår och hur lite sömn jag får men ändå erbjuder han sig aldrig att ta honom under natten eller att ens natta honom för kvällen. Det är alltid jag som får lägga lillen, vilket är mysigt iofs men någon gång vore det skönt att kunna drösa i säng utan att behöva spendera kanske timmar med att försöka natta lillen.

Tussens mamma skriver är att sömnbrist är farligt om det håller på länge. Men då skulle väldigt många mammor och pappor leva farligt under en lång småbarnsperiod. Sömnbrist används som ett effektivt tortyrsätt tex, men att inte få sova för att man har en liten bebis är vad jag hört inte farligt. Däremot otroligt jobbigt. Och det är klart att kroppen behöver sömn för att återhämta sig.

din sambo ska ta sitt ansvar precis som du gör. blir så arg när jag läser om kvinnor som tar varje natt. klart barnet kruxar i början med pappan men om man aldrig får lära sig så kan du ju gissa vem som kommer ta ALLA NÄTTER DE NÄRMSTA 18 ÅREN. åk iväg och sov borta. då finns ingen tutte och din sambo måste fixa biffen.

LillaEm: kroppen återhämtar sig när man sover. det är farligt att inte sova.

citerar ur boken Stress av Rolf Ekman: "En rad epidemiologiska tvärsnittsstudier har visat att speciellt depression (och annan psykiskt sjukdom), men även hjärt- kärlsjukdom, tumörsjukdom, muskeloskeletal sjukdom, lungsjukdom med flera är förenade med avsevärd sömnstörning"

www.somnhjalpen.se

Jo jag vet, innan vi fick bebis var jag en benhård feminist... Är fortfarande vill säga, men orkar inte riktigt tjata om det nu. Det som prioriteras är att hålla lillkillen glad och nöjd vilket inte är det lättaste, och att däremellan få lite vila... Trodde faktiskt att min kille skulle erbjuda sig att ställa upp mer, speciellt med tanke på hur jag mått och mår. Han kan inte ens gå och lägga sig samtidigt som oss! Vi lägger oss iofs tidigt vid 9:30-10 på kvällen, men det är ju för att vi skall få så många timmars sömn som möjligt, han vaknar alltid vid runt 5. Min sambo vill då sitta uppe och spela datorspel vilket är ju okej men någon gång kan han väl lägga sig med oss! Jag är ju nu så otroligt lättväckt och vaknar när han kommer och lägger sig senare eller gör sig iordning i badrummet. Väcks jag när jag håller på att somna in är det kört sedan. Har han gått och lagt oss med oss en kväll så tycker han att det räcker för ett bra tag framöver, då har han "uppoffrat" sig tillräckligt för de timmarna på kvällen är ju hans enda riktiga ensamtid... Men min ensamtid då?!

Skriver du till mig nu Tussens mamma? Jag håller med dig helt i allt det där som händer i kroppen när man inte sover och jag skrev här ovanför precis som du att kroppen återhämtar sig under sömn. Men det var väl för att ge TS råd och ev stilla hennes oro som vi svarar på detta inlägget? Inte för att tala om för henne att hon nu kommer drabbas av "depression (och annan psykiskt sjukdom), men även hjärt- kärlsjukdom, tumörsjukdom, muskeloskeletal sjukdom, lungsjukdom med flera" om hon inte genast sover mer på natten. Hon har haft sin lilla kille i 10 veckor och det är ju helt normalt att få lite sömn under den första tiden. Sen sliter det på kroppen, men inte på det sätt att hon behöver vara rädd. I längden är det naturligtvis inte bra, men sovperioderna under småbarnsperioderna brukar ju gå upp och ner eller hur? Tycker du att hon behöver oroa sig för nattsömnen redan? Jag tycker absolut TS att du ska söka hjälp om det blir outhärdligt, och försöka hitta stunder på dagen för sömn.

Tack för läntktipset LillaEm!

De första veckorna tog jag med lillan och gick till ett annat rum och ammade om natten... Varför vet jag inte.

Sedan blev jag lat??? Men efter ett tag så låg jag kvar i sängen och ammade. Var det dags för "bortersta" bröstet så intog jag bara framstupaläge och sov vidare. Vet inte hur många gånger jag ammat under nätterna, men med båda tuttarna lös-släppta varje morgon måste hon ha ätit! Så mitt råd lyder... försök att inte vakna till. Gör allt så enkelt som möjligt!

Själv har jag svårt att sova nu under graviditeten. Jag äter Propavan, när det blir som värst. Då sover jag gott! Vet inte om det funkar vid amning.

självklart vill jag inte oroa ts. vill bara informera om att långvarig sömnbrist faktiskt kan vara farligt...dvs...ännu ett skäl för hennes kille att hjälpa till.

Jag har samma problem som du. Har gått tre månader nu utan att jag fått sova mer än ett par timmar i sträck, och jag börjar som du få svårt att somna när hon väl sover. Har sambon snarkandes på ena sidan och min tjjer på den andra, och så jag storrandes i taket. Min kille har sömnproblem pga snarkning och kan ej vakna på nätterna (låter konstigt, men han har t.om gått på sömnutredning som visar de problemen) så där får jag ju ingen hjälp. Däremot ställer jag krav på honom på dagarna. Han får åka iväg med henne så att jag kan få sova ikapp lite. Pumpar ur och så får han flaska att ta med. Jag vet inte hur du ammar dagtid, men går det ex 3 timmar imellan kan han ju åka direkt efter en amning och komma tillbaks till nästa. Vi har börjat försöka få henne att sova själv nu, och det fungerar rätt bra, nu sover hon 3-5 timmar i sträck till skillnad från en gång i timmen! Men jag försöker vara positiv och tänka att det är endå en relativt kort fas i livet. Men dte är jobbigt, men känner inte igen sig själv, och så är man för trött för att orka med nåt socialt liv. men jag försöker se framåt!! Kram på dig!