Svar på #6
Jag tror också att det är så, smurfette. Det verkar inte vara ett alltför ovanligt ord. Som vi sett finns det ju i gammalengelskan, i isländskan och i svenskan. Den enklaste slutsatsen av det är att ordet har funnits med från början i dessa språk. Något mer som skvallrar om att det kan vara så är att det existerar i andra uttryck i svenskan, som t. ex. utsaga, för ett inlånat ord borde inte ha gett upphov till några andra konstruktioner.
Att man under medeltiden inte finner så många exempel på svenska beror då troligen på att det inte finns så mycket material bevarat.
Här är ändå citat från en etymologisk ordbok av Elof Hellquist som kanske betyder att ordet dog ut. Inte för att jag riktigt begriper vad människan menar
"I da. liksom delvis
i sv. (om isländska »sagor» o. d.) har
ordet upptagits från fornspr."
Och här är en länk till hela artikeln.
runeberg.org/svetym/0773.html
Som man kan se där, och det är väl vad som sägs i saob också, gissar författarna på att ordet fanns redan i urgermanskan. Hellquists germ. är i vilket fall en förkortning som hänvisar till urgermanskan :)
Så, ett någorlunda riktigt svar blir att ordet kommer från urgermanskan, och förekommer naturligt i flera germanska språk, men att det i vissa fall har lånats in från isländskan under nyare tid.
(Gud, där lyckades jag skriva en riktigt torr saga

)