Vad gör man med en arg, sur tik?

Att låta en vuxen hund uppfostra valpen bruakr vara det bästa sättet. Även om vi tycker det ser hemskt ut med morrningar etc så är det hundens sätt att visa att "Nu räcker det". Valpar behöver veta gränser precis som barn och en äldre hund skall inte behöva ta hur mycket som helst. Låt dem hållas men håll lite koll och kela mycket med tiken!

Cinzano,

Ja, jag kan tänka mig det att det ska likna uppfostran. Fast det ser så otäckt ut. Att hon ska hugga mot honom kan väl ändå inte vara riktigt?

Hon sover hos oss nu på nätterna för att hon ska känna hur mycket vi tycker om hennne. Just för att inte bli 'bortglömd'. Vi är mycket noga med det.

Har du erfarenhet av det här? *nyfiken*

Växte upp med två kelpiesar och när endast tiken var kvar skaffade vi en st bernhardsvalp som var en liten pest . Men tiken sade ifrån och var riktigt tuff då och då men det blev jättebra. Valpen var lite "trög" att förstå oss människor men tiken förstod hon mycket väl även om hon testade gränser.

Nu i vintras skaffade vi (visserligen flyttat hemifrån så får väl säga mina föräldrar) en shiba-valp som kom in och skulle styra och ställa i huset. St bernharden är nu fyra, bli fem i år, och var mesig från början men fick snabbt lära sig att morra och nafsa för att kunna säga ifrån. Den det blev problem med var dock en jack russel jag brukar ha hand om som är väldigt mattekär och vakar över mig ordentligt. Han var riktigt sotis från början och jag gjorde precis som Du, försökte skydda valpen innan jag insåg att det var ingen idé. Hon skadades inte för fem öre av att han sade ifrån utan fick veta lite gränser. Fick något tjuvnyp men å andra sidan gav hon honom några också när hon tyckte att "Guuuud vad du är trååååkig" .

Shibavalpen är dessutom en riktig drama queen och så fort man gör något hon inte gillar så skriker hon och det är sååå synd om henne så det är rätt skönt med hjälpen från de äldre vovvarna .

Ang att hugga

Min far som haft hundar hela sitt liv har sagt att en hund som är frisk biter inte hål i en annan hund. Hugga och nafsa så att päls ryker är en sak och blir det rispor som när man leker med hunden är det okay men blir det köttsår så skall man börja fundera över hur det är med hunden egentligen. Oftast ser det ju värre ut än vad det är, som med jack russeln som rök ihop med en annan russelhane idag. Såg ut som de ville slita varandra i stycken men ingen skadades överhuvudtaget.

Håller med Cinzano. Hunden kommer inte att skada valpen, utan det är mer som en markering.

Hon sätter bara honom på hans rättmätiga plats, dvs under henne i rangskalan. Sen hon är tolv år - då behöver hon lugn och ro och är knappast sugen på att leka med en valp. Misstänker att skulle vi ta hem en valp till våran tolvåring skulle hon bete sig precis likadant. Och hon beter sig helt normalt. Hon kan ju inte sätta sig ner och prata med valpen och säga att han ska ta det lugnare. De pratar bara hundspråk och jag tycker inte att du ska fya henne för det. Hon ska vara över honom i rang och fyar du henne blir hon förvirrad och då kan det bli galet.

Jag ni har alldeles rätt. Matte ska låta dem reda ut det ihop! Tiken lekte i förra veckan med en rottis hane och det gick bra trots att han gick på rätt hårt. Hon accepterade det men inte valpens lekar. Så han är nog en pina som ska sättas på plats. Hon vet säkert när det är dags att markera.

Jag ska sluta vara så 'hönsig'!! *garv*

Tack för era svar tjejer!