Är det någon fler än jag som har tappat många av sina tidigare kompisar som ni hade innan ni fick barn?? Känner mig så besviken på många speciellt min bästa vän. Sen jag fick barn så pratar vi sällan. Hon har skaffat nya kompisar och flyttat från stan. Känns som om man inte är något värd längre. Försöker inte tänka på detta men det går inte, känner mig så fruktansvärt besviken. Vad ska jag göra?? Är det någon som känner igen sig??
Kanske inte helt övergiven, men märker att dom tog avstånd många av dom. Dom hör inte av sig som dom gjorde förr, och när man väl träffas så är dom som förändrade mot mig.
Trodde aldrig att de skulle bli så bara för att jag fick barn, trodde att vänner som stod en nära var vänner som skulle följa med livet ut. Men det är nu man märker vilka som är ens riktiga vänner. Dom som inte ändrar sig utan är sig själva ändå.. synd att de inte var så många av vännerna som är en av dom..
lika här!!!
fick min son för drygt 2 år sedan och miste nästan alla gamla vännerna. nu har jag återfått kontakten med två, varav en väntar barn själv och den andra försöker bli gravid!
de var inte på samma ställe i livet när jag fick barn, det är synd men sant, fick ju nya vänner som ahde barn och jaghade mer gemensamt med. man är du inte direkt sugen på att springa på krogen varje helg efter att man fått barn...=)
Vart bor ni någonstans?
Jag finns i Tyresö, Sthlm.
Jag är där nu..Är ledsen på in kompis gör ont i hjärtat..Bjuder alla förutom mig.. Bara för att jag är gravid är jag ingen sjukling. Hon kommer med ursäkter hela tiden.. Hon har inte haft tid att träffas sen början på sep..Vet ej vad jag ska göra.. är ledsen
Det kan inte delvis bero på dig själv?
T.ex att de tycker det är tråkigt om du bara pratar om ditt barn osv. Vilket i längden kan bli ganska tråkigt att höra på för en person som inte har barn.
Här är det tvärtom av någon underlig anledning. Nu när jag har en "gullig liten bebis" är folk väldigt intresserade av att umgås..
Det gäller även släktingar. Nu när vi fått barn dyker det upp släkt som man inte ens visste fanns...
Jag pratar då inte bara barn när ja är me mina vänner som inte har barn, dom bryr sig inte om det så vrför ska ja då prata med dom om de.. Men ändå tar dom då avstånd.. Man vill ju ha kvar dom som det var förr.. Men för mig börja hoppet försvinna om att dom ska "bli sig själva"
Att förlora vänner efter man fått barn har nog oftast båda skuld i. Att inte bjuda en vän som är gravid på fest mm tycker jag är riktigt dålig stil. Men de av mina vänner som har barn har faktiskt ändrat så himla mycket också så det inte bara beror på mig att vi ses mer sällan. Ofta blir man rätt upptagen som mamma och vill mest bara prata om sitt barn. Och ja, jag kan erkänna att jag hade roligare med vissa av mina vänner innan de fick barn. Jag är inte intresserad av barn och det låter ju hemskt att säga men så är det. Vill dom prata om sina barn och mattider och sovtider och sjukdomar så får dom göra det med nån annan som kanske också har barn eller annars är intresserad.
Så jag tror att det är ett medvetet val att den som blivit mamma dras till såna som också har barn och den som inte har barn vill gärna umgås med andra som har samma intressen och nöjen. I mitt gäng är det bara en av tjejerna som har barn och när jag tänker efter så pratar vi knappt aldrig om barnet då vi umgås. Så visst är det synd om man får barn och inte har någon annan vän som är i samma situation! Tror däremot att samtalsämnet i vårt gäng kommer att handla om barn till 90% om nåt år.
För mig är det tvärtom... ingen av mina vänner som fått barn vill umgås med mig längre. De andra träffas jämt på stan med sina barn, pratar bara om sina barn hela tiden och jämför dom med varandra. Bara för att jag inte har barn så vill de tydligen inte umgås med mig.
Ja jag har känt denna tjej sedan vi var 6 år.. umgås jämt,
Men nu ger jag upp, jag har försökt träffas me elle mindre bara prata sen september.. Nu skiter jag i henne för jag blir så hilma ledsen..
att inte bli bjuden eller att man inte har tid att prata i tele idag är taskigt..
hon ringde en dag o frågade om ja kunde köra henne på fest, men inte om ja ville med ändå har vi i stort sätt samma vänner..
Men de är tur att man har andra vänner som man inte har känt lika länge finns vid ens sida.
Jag tycker det e tvärtom.. Mina kompisar som fått barn har helt eller delvis brytit kontakten med mig... Synd tycker jag...
Visst blir man ledsen å besviken...
Ja, det är inte lätt. Kanske är det så att man är i olika faser i livet just nu, men känner mig ändå ledsen. Bara för att jag fått barn så är jag ju samma person. kanske hittar man tillbaka till varandra den dagen man är i samma fas, så att säga.
ho ho!
Försök få till föräldraträffar,antingen här eller någon annanstans...
Jag upplever omvänt fenomen när inte vi har barn än...Det blev liksom mer intressant att umgås med gravida eller föräldrar och jag kände mig ofta som femte hjulet i allt prat.
Kanske hittar vi tillbaka senare eller så inte. Tror mer på det senaste eftersom jag känt mig väldigt risigt bemött. Denna förväntan att man kan komma hela tiden för att man är parten som inte har barn, fick höra "Suck, kan inte ni få barn oxå" och en massa för mig osmakliga kommentarer. Det kretsade så mycket kring barn så jag tog medvetet och backade ett steg, men då tog flera vänner avstånd helt, bara för att jag behövde mer tid själv. Klyftan växte och nu har jag hittat vänner utan barn som jag trivs väldigt bra med.
Sök svaret hos er själva också. Att få barn kräver sin tid och prioriteringar och du som person kan förändras om än att du inte är medveten om det än...Det är du som fått barnet, vännen står kvar med sina prioriteringar och har kanske hittat andra saker som förgyller vardagen. Man växer ifrån ibland...ibland hittar man tillbaka om det är meningen...
Det är ett fenomen att många sådana här trådar startar där nyblivna mamman känner sig lämnad så...vad är röda tråden?
Jag har aldrig haft det problemet, och jag tror att det beror på mig själv faktiskt, inte på mina vänner.
Mina vänner är såna som jag känt sen jag var fem år (är nu 25) och jag ville verkligen inte mista dom bara för att jag skulle få barn och dom "fortfarande" befann sig på "krogstadiet". För jag har ändå så himla mycket gemensamt ihop med dem och de är de enda människorna i världen som förstår mig och har alltid förstått mig, och har hjälpt mig med så mycket. Så från att jag blev gravid första gången så har jag kämpat för att dom inte ska dra. Och dom har ju inte velat dra heller så det har ju inte varit några problem.
Med "kämpat" menar jag att jag inte bara har pratat om ungarna varje gång vi pratar i telefon eller ses. Jag har inte heller blivit självcentrerad och bara pratat om äckliga saker om mig själv eller om mannen och familjen och såna saker som inte intresserar dom. Jag tror att många barnlösa vänner kan känna sig otroligt uttråkade av att bara få höra om bebisbajs och amningsproblem och avslag och aldrig mer få frågan om hur de har det och hur deras liv går.
Jag har försökt att alltid lämna mig själv och mina problem åt sidan när jag pratat med dom och mer frågat om dem och deras liv, och varit uppriktigt intresserad trots att de inte har barn. För de är ju faktiskt mina bästa vänner så även om de inte har barn så betyder inte det att jag inte ska va intresserad av dem och deras liv längre! Sen har jag börjat prata om mitt om de har frågat och varit intresserade, och det har de ju oftast varit ändå.
Och vidare kan jag ju bara säga att det är likadant för mig, jag är inte alls intresserad av att ha några andra kompisar till exempel sådana som har barn som man träffar i mammagruppen osv. Det kan va ok att träffa dom på öppna förskolan då och då men mer än så är jag inte intresserad av för trots att vi har barnen gemensamt så är det inte mycket mer än så. Då har jag mer gemensamt med mina gamla kompisar ändå och behåller heller dem. Många nyblivna mammor blir säkert överlägsna och tycker att de gamla kompisarna är såå omogna och att man inte har nåt gemensamt med dem bara för att de inte är barn, men så är det inte alls för mig. Vår 20-åriga vänskap betyder mer för mig än vad det skulle betyda att sitta och prata tapetbyte och verandabygge och familjeresor till thailand med några mammor som jag inte alls känner och inte alls har något förtroende för!
Så som sagt så beror det nog inte alls bara på de gamla kompisarna som inte vill höra om bebisbajs utan lika mycket om mammorna som känner att de hellre vill umgås med andra mammor...
Vill man ha sina gamla kompisar kvar så får man väl både ge och ta helt enkelt.
Själv fick jag barn först av alla kompisar så jag kan inte alls relatera till hur det skulle va om jag var barnlös och jag hade en kompis som fick barn... men jag tror inte alls att jag skulle vända mig bort från henne, tvärtom så skulle det väl bara va roligare att träffa henne och höra hur allt går och hur det är att va mamma!
Glömde säga att när jag vill prata bebisbajs och gravidproblem så tar jag till FL istället för att slösa tid på annat folk på tex öppna förskolan som jag inte gillar 
och på så sätt har jag fortfarande kvar mina gamla vänner
Jag känner inte alls speciellt stort behov av att ventilera barnproblem då jag alltid gör det på FL, eller möjligtvis med min svägerska!
Men dock väntar en kompis barn nu och det ska faktiskt bli kul, måste jag erkänna.
Kom på ett annat scenario. Det kan vara så "enkelt" att vännen försökt få barn en längre tid men känner skam och förmår sig att inte berätta hur mycket ni än annars pratar om ALLT. De enda du kan göra då är att fråga försiktigt eller vänta ut henne. Tro mig, det kan sitta långt inne när man ser andras barnlycka.