• Anonym

    Hatar att vara i skolan. Mår så dåligt!

    jag vet inte vad jag ska göra.
    Jag mår inte bra när jag är i skolan. Går på lärarutbildningen min andra termin.
    I början kändes allt bra med övriga "kompisar" i klassen men nu känns det inte bra längre. I vår klass är de flesta väldigt unga 18-22. I min klass är de flesta väldigt
    "coola" poch super moderna. Senaste frisyrerna, senaste modet och dö häftiga. Jag känner mig inte riktigt som en sådan.

    Är 28 år, och har familje. Jag har aldrig varit den där super moderna liksom. JAg går i vanliga jeans och vanlig tröja. Det finns olika gäng i klassen. Varje gång det är lunchdags så är det samma sak. JAg vet inte var jag ska ta vägen, var jag ska äta osv. Det är så jobbigt. Jag får alltid hänga på och känner att jag tränger mig på. Ingen tycks komma till mig liksom.

    De kompisar jag hade som jag trivdes med hoppade av. Det gror i magen och jag vill inte vara där men jag vet att jag måste då jag vill bli lärare. FInns det fler som känner sig utanför och som inte mår riktigt bra trots att det är på högskolenivå? Hoppas på att inte vara ensam!

  • Svar på tråden Hatar att vara i skolan. Mår så dåligt!
  • Anonym (jo)

    åh du är inte ensam... jag har samma problem. har inte barn, men är gift och är en till synes "vanlig" tjej.

    Tycker det är bra att du ska bli lärare, du kan uppmärksamma barn och ungdomar som går igenom detta och kommer antagligen bli en hundra gånger bättre lärare än de...

  • MiisPiis

    Usch, det låter jättetråkigt!

    Finns det inte ämnen du kan läsa på distans, tro?

  • arkeologitjejen

    Sånt där löser sig med tiden. Vet att det låter som en klyscha men det är sant. Förstår att du känner dig utanför och om det inte fungerar med dina kurskompisar, kolla om det inte finns folk i din ålder på andra kurser som du kan luncha med? Vet inte vilken inriktning du går (men om du går i Stockholm), men troligen kommer du tillbringa en hel del tid på Frescati förr eller senare. Det är ännu större och mer anonymt än på Konradsberg. Där kommer du samtidigt blandas med folk som inte läser till lärare (om du ska läsa till ämneslärare det vill säga) och då kommer det finnas många fler i din ålder. Jag lovar! Har för mig att medelåldern på SU ligger på ca 30-34 år eller något sådant om jag inte missminner mig. Det kommer bli bättre! Se till att gå på någon tisdagspub (om de har sådana fortfarande på LHS och det är där du går) eller någon annan social verksamhet utanför skolan. Även om du har familjen. Det är egentligen där du lär känna andra.

  • Anonym (samma)

    Jag känner igen mig så mycket. Är föräldraledig just nu och längtar inte tillbaka till Lärarhögskolan i Stockholm där jag går! Har 1½ år kvar...

  • supertvillingmamma

    Usch va jobbigt att inte trivas i klassen. Ett alternativ är ju som nån skrev tidigare att läsa på distans. Ett annat alternativ är att antingen läsa in kurser så att du kan börja läsa med de som går en termin före eller ta uppehåll en termin, fast det är i sig ingenting som garanterar att du trivs bättre. Vet inte hur stor din klass är men har du verkligen anträngt dig för att trivas. När jag började i en ny klass i gymnasiet så vantrivdes jag första terminen för att jag inte kände att det var någon som var min "typ" av person. Men sen upptäckte jag att hela klassen var full av underbara människor, det var bara jag som varit trångsynt. Man kan lätt låsa sig vid att personer är si eller så bara för att de ser ut på ett visst sätt men under ytan kanske ni har massor gemensamt.

    Hoppas det löser sig för dig.

  • Anonym

    Ska dit i morgon igen. Vill inte!

  • Anonym (Lilla jag)

    Du fixar det. Sådär känner jag till och från också. Nu har jag precis börjat en ny kurs och då känns det sådär. Jag känner mig ung och dum för jag är ung och utan barn, de flesta andra är minst 30 och har familj. Jag läser också till lärare.

  • thessires

    Jag tror att det mesta faktiskt hänger på dig och inte på dina kurskamrater. Du måste försöka ta tag i det här problemet nu och inte ens fundera på distanskurser etc.

    Saken är den att detta kommer att förfölja dig in i arbetslivet, människorna som går på lärarhögskolan kommer senare bli dina kollegor (inte just de som du studerar med nu kanske, men du förstår mitt resonemang, hoppas jag..) Som lärare är det viktigt att ha en stor social kompetens. Man ska kunna göra sin röst hörd bland elever, lärare och föräldrar. Jag har sett alltför många tysta, blyga lärare må dåligt i arbetslivet. De känner att de inte kommer in i gemenskapen på skolan och de tycker att det är jobbigt med den täta föräldrakontakt man har som lärare.

    Men det är på inget sätt kört!!! Du har ett problem och det är upp till dig att lösa det!

    Imorgon åker du till skolan och då ska du ha funderat ut vem i din grupp du vill umgås med. Är det ett särskilt gäng eller kanske person? Var glad och framåt, gå med säkra steg mot gruppen/personen du vill fika med på rasten och säg något i stil med -Jag hoppas att det är okej att jag hänger med er och fikar, mina fikakompisar har ju hoppat av så nu är jag ensam kvar... Säg det i en skämtsam ton. När ni sen sitter och fikar så var med i samtalet, sitt inte bara och titta på.

    Jag har svårt att tro att dina studiekamrater skulle tycka att det är besvärligt att du vill hänga med på ett hörn. Var öppen och positiv. Ha inte fördomar mot dina kamrater i klassen, de må vara unga, trendiga, snygga men det spelar ingen roll!!! Ni är där på lika villkor och ni har alla något att tillföra!

    Jag tror på dig och att du fixar detta! Lycka till!

  • emmakatta
    thessires skrev 2008-01-24 13:06:23 följande:
    Jag tror att det mesta faktiskt hänger på dig och inte på dina kurskamrater. Du måste försöka ta tag i det här problemet nu och inte ens fundera på distanskurser etc. Saken är den att detta kommer att förfölja dig in i arbetslivet, människorna som går på lärarhögskolan kommer senare bli dina kollegor (inte just de som du studerar med nu kanske, men du förstår mitt resonemang, hoppas jag..) Som lärare är det viktigt att ha en stor social kompetens. Man ska kunna göra sin röst hörd bland elever, lärare och föräldrar. Jag har sett alltför många tysta, blyga lärare må dåligt i arbetslivet. De känner att de inte kommer in i gemenskapen på skolan och de tycker att det är jobbigt med den täta föräldrakontakt man har som lärare. Men det är på inget sätt kört!!! Du har ett problem och det är upp till dig att lösa det! Imorgon åker du till skolan och då ska du ha funderat ut vem i din grupp du vill umgås med. Är det ett särskilt gäng eller kanske person? Var glad och framåt, gå med säkra steg mot gruppen/personen du vill fika med på rasten och säg något i stil med -Jag hoppas att det är okej att jag hänger med er och fikar, mina fikakompisar har ju hoppat av så nu är jag ensam kvar... Säg det i en skämtsam ton. När ni sen sitter och fikar så var med i samtalet, sitt inte bara och titta på. Jag har svårt att tro att dina studiekamrater skulle tycka att det är besvärligt att du vill hänga med på ett hörn. Var öppen och positiv. Ha inte fördomar mot dina kamrater i klassen, de må vara unga, trendiga, snygga men det spelar ingen roll!!! Ni är där på lika villkor och ni har alla något att tillföra! Jag tror på dig och att du fixar detta! Lycka till!
    Långt citat, men jättebra råd. Studerar själv på lärarutbildningen och jag tycker att andra lärarstudenter ofta är oerhört öppna för andra människor, men man måste bjuda till, prata och skämta o.s.v.
Svar på tråden Hatar att vara i skolan. Mår så dåligt!