Jobba, göra lumpen, plugga mer - Hjälp mig välja väg i livet!
Det här kommer bli ett långt inlägg, det brukar ha en tendens att bli det när jag ska förklara något. Ska försöka hålla det kort ändå, och strukturerat. Vore jättetacksam om någon därute orkar sätta sig in i min situation och komma med några tankar.
Lägger det under ekonomi eftersom det i många avseenden handlar om min ekonomi i framtiden, men det kunde lika gärna ligga under relationsproblem (mina föräldrar lär inte bli lyckliga av det här).
Ok, so here it goes. Jag är en tjej på 24 år, pluggar på universitetet och blir klar i jan 2009. Har pluggat i 5,5 år, lite blandat men det blir en magistersexamen (naturvetare) till slut. Studieskulder på max, och dessutom ganska många hundratusen i bostadslån (för lägenheten). Har pojkvän, men vi är och kommer förbli särbos ett bra tag till, av flera skäl som inte har med detta att göra.
Under tiden jag pluggat så har jag hela tiden tänkt att jag vill göra lumpen. Av någon anledning har jag inte kommit till skott med att skicka in ansökningspappren och insåg häromdagen att när man fyller 25 är det försent. Fyller år om ett halvår så det är väl inte totalpanik riktigt än.
Känner mig lite i valet och kvalet om jag borde ansöka om mönstring eller ej. Skickar jag in pappren någonstans i april så kan jag bli kallad till mönstring omgående eller få vänta till efter sommaren. Under hösten är det tänkt att jag ska göra mitt examensarbete, och det vore ju toppen att inte behöva avbryta mitt i det för att jag rycker in då. Det går f ö att styra lite och beror ju på vilken befattning jag får (om jag nu ens kommer in, men nu handlar det om det scenariot, kommer jag inte in så har ju problemet löst sig självt). Vill inte skicka in pappren omgående, vill hinna träna upp den ändå hyfsade konditionen lite till innan.
Jag har alltid vetalt göra lumpen, så länge jag kan minnas. Är aktiv i frivilligförsvaret och trivs oerhört bra. Ser det dessutom som en möjlighet att utmana mig själv på något annat sätt och att utvecklas som person. Har lite svårt att motivera det hela mer än så, men det är något jag verkligen vill. Och det är sällan jag verkligen vill något i livet, brukar mest ta chanserna som de kommer annars, inte arbeta aktivt (usch vad patetiskt det lät.. 
). Och JA, jag inser att jag kommer vara gammeltanten på luckan, 6-7 år äldre än lammköttet som rycker in samtidigt.
Å andra sidan så talar alla dessa praktiska saker emot mig. Ett år med mycket sparsam kontakt med pojkvännen (borde överlevas, han är lika militärfrälst som jag på fritiden). Lägenheten och lånen (borde också gå att lösa, iaf delvis, med uppskov och de värnpliktsförmåner man har).
Det största praktiska problemet är kanske mer av livsstrategisk karaktär och det är här jag helst behöver feedback. Att lämna "verkligheten" ett år, nyutexaminerad, och låta sin utbildning bli ett år förlegad innan man fått sitt första fasta jobb... Det låter inte så fiffigt. Möjligen kan jag få någon projektanställning på några månader innan jag rycker in, men det vet man aldrig säkert.
Å andra sidan kan jag ju lika gärna gå arbetslös ett år efter examen, vilket inte är helt ovanligt för akademiker i min branch.
En tanke som slog mig är att man kan ta studieuppehåll när exjobbet är färdigskrivet, inte ta ut examen, rycka in, mucka och sen plugga någon kurs eller termin och ta ut examen då. På så sätt ser det något bättre ut i mitt CV.
Ska naturligtvis prata med en SYO om det.
Ungefär så långt har jag nog tänkt hittills.
Någon som har någon idé hur jag borde göra? Vad är smartast, följa sitt hjärta och våga eller satsa strategiskt?
Hur skulle du själv göra?
