Hur dåligt kan förhållandet vara utan att det tar slut?

Jag känner igen det du beskriver och har varit i ungefär samma sits. Jag kunde inte heller tala med min man för han blev alltid arg för minsta lilla. Han förstod inte hur sårad jag blev av att han inte lyssnade. Till slut fick jag nog och bestämde mig för att separera. Inte pga. att jag inte älskade honom, utan för att han inte brydde sig om mina känslor längre.

Detta blev en väckarklocka för honom. Jag flyttade hem till mina föräldrar ett par veckor. Min man förstod att jag menade allvar och har verkligen ändrat sig. Detta är flera år sedan, och vi är fortfarande tillsammans. Vi klarade oss igenom krisen och har det väldigt bra idag.

Mitt råd är att du måste göra något. Gå inte bara och må dåligt.
Det finns inget värre än olycklig kärlek.

Ååh va jobbigt.. känner igen mig ganska mycket i det du skriver, vi får också såna svackor och de är djuuupa. Jag gillar att prata och älta och gräver ned mig och han blir tyst och sur. Min grej är att jag vet att jag älskar honom, jag älskar vår familj och vårt liv. Han ger mig trygghet och kärlek och även om jag tvivlar ibland så vill jag inte vara utan honom, inte just nu i alla fall. Det är mitt råd till dig, försök känn efter om du vill vara utan honom eller med honom och om du vill vara utan honom så ska du vara det. Låt inte ekonomi eller rädsla hindra dig från att lämna i så fall, sånt brukar lösa sig. Så himla trist råd att ge men: följ ditt hjärta..

Och hur man vet att det är kört.. När man säger saker till varandra som man bara säger för att såra varandra och inte är konstruktiva. Då har man tappat respekten och det är skitsvårt att reparera.

Hej! Jag o min sambo har haft många, svåra och långa svackor ibland. Men den senaste var värst, den kanske går att jämföra med det du skriver om. Han sårade mig hela tiden, inte med otrohet och så.. Men just det att han inte lyssnade och brydde sig inte om mina känslor då jag ville prata om något som var viktigt.. det blev värre och värre.. han gjorde slut hela tiden och ändrade sig hela tiden strax efter, alltså på någon halvtimme ändrade han sig, han missbrukade orden "jag gör slut". Han kunde göra det via mail, msn och allt! Och jag mådde då sämre o sämre, försökte säga det till han och 50% av gånger var han gullig, förstod och brydde sig, men resterade 50% så var han bara Extremt känslokall!

Jag var alldeles för svag, och kunde inte acceptera att vi inte skulle kunna vara tillsammans, så jag bet ihop och levde på hoppet. Men jag visste att om det skulle fortsätta sådär så måste jag sätta stopp, just då väntade jag bara på mer kraft!!

Och detta är en väldigt känslig, kärleksfull kille.. som försvann i våra problem och blev som en annan person ibland!

Iallafall, till slut gjorde han slut "på riktigt" pga att vi hade det så dåligt, efter massa prat så grät han för första gången och Nu skulle det bli bra.. och det blev det.. än så länge.. :)

Vad skönt med lite svar!! Usch, inte roligt detta.

Han sårar inte med otrohet utan det är löften som inte infrias (stora sådana) och diverse svek. Men han förstår inte att jag blir sårad och ledsen.

Delvis har jag tappat respekten för honom. Kan nästan bli äcklad när jag tittar på honom ibland, eller nä inte över honom utan snarare över hans beteende.
Jag har börjat ett nytt jobb och där finns en kille som är trevlig och snäll, en helt vanlig kille och han är normal, lyssnar och pratar. jag fick mig en sådan tankeställare för jag blev så glad att någon behandlade mig med respekt och faktiskt lyssnade på mig!! Alltså, förstå mig rätt, jag är inte ett dugg intresserad av denna kille, men bara att någon av manlig kön lyssnade på mig och att jag blir själaglad över det får mig att fundera över hur bra min egen relation är.
Usch, jag är ute på hal is denna gång, undrar om detta går att rädda.

Det jag blev kär i denna man för finns det inte mycket kvar av.

Skönt att läsa att det är några som fixat sina förhållanden trots allt. Jag har alltid trott att jag på något sätt ska "veta" när det är nog, när jag ska lämna, men det vet jag inte längre om jag gör?
Jag önskar på ett sätt att jag kunde ställa mig och se detta utifrån och fatta ett beslut utifrån det. Jag vill vara glad och lycklig.

Det är svårt att sätta en gräns på om man ska orka vänta vidare, eller avbryta förhållandet. Min sambo är mitt livs stora kärlek, och kunde liksom inte förstå att det skulle ta slut, det gick bara inte. Men samtidigt kände jag att jag fan är värd bättre, nån dag kommer han sitta där ensam i sin lägenhet utan mig och våra djur och undra vart livet tog vägen, medans jag är på väg framåt.

Men jag även hans bra sidor, hans Riktiga sidor.. det var därför jag levde på hoppet ett tag till, och till slut slog det han, verkar det som.. inte så längesen nu så man vet Aldrig med han, men nu har vi inte bråkat nåt sen dess iallafall och har det bättre än på mycket länge!

Du får nog bestämma dig för om du ska ge det lite mer tid, eller gå. Och sen utgå från ditt val.

Börja med att gå till hälsokost och köp Rosenrot extra starka och Ryskrot extra starka. På ett par dagar känner du dig mycket piggare, nöjdare och mer på gång. Ta 2 st av varje första 2 veckorna därefter en av varje.
Passa även på att köpa Mivitotal flex, flytande multivitaminer.
Du ska bry dig om Dig själv!!!
Börja med att göra saker som gör Dig lyckligare.
Man kan aldrig ändra på någon annan, bara sig själv.
Meditation är oxå jättebra, man kommer till insikt.
Lyssna till den lilla rösten innom Dig.
Säg nej om det är något du inte riktigt vill göra, vad det än gäller och vem som än frågar.
Man förlorar lätt sig själv.
Ställ dig ca 20 cm ifrån en spegeln och kolla in i dina egna ögon och fråga, vem är jag? Bli inte förvånad på vad du får veta.
Börja hitta saker som du är tacksam över varje dag, och försök sluta tänka på de dåliga sakerna. Tänker du på dåliga saker hela tiden ger du de mer energi. Det fungerar skitbra!
Börja varje dag med att vara tacksam.
Även om det är svårt just nu så ska du även hitta saker hos din sambo/man som trotts allt är bra. focusera på det så ska du se att det kommer att vända fortare än du tror, om det är det du vill.
Jag satt själv fast i spiralen för ett tag sedan, jag vet att det är jättejobbigt och deppigt.
Men det är bara du som kan ändra/hitta dig själv för att må bättre.
Stick till hälsokost direkt när de öppnar i morgon, det är värt varje sekin, jag lovar!
Tänk nu bara på de bra sakerna och ge de energin i stället.
Jag vet att det fungerar!
Har du hört talas om filmen "The Secret" Handlar om ens inställning till saker och ting, den är skitbra!
Lycka till kära du.

rötter: bra inlägg, du fick mig verkligen att tänka efter!
Jag ska verligen gå till hälsokost och köpa de du säger!!
Jag har någonstans på vägen förlorat mycket av mig själv, jag har gått med på saker jag egentligen inte vill.
Det känns som om jag gett bitar av mig själv, som om jag offrat bitar av mig själv för detta förhållande och det jag får tillbaka är att jag blir sårad, och han förstår inte varför.
Jag känner mig så kantsött så jag vet inte om jag klarar av att tänka positivt och försöka rycka upp mig och försöka "rädda" detta igen.

Usch, jag låter väldigt negativ nu, jag vet. Men idag har jag verkligen vart ledsen, har gråtit halva dagen, har knappt kunnat arbeta idag.
Men du har helt klart rätt i att jag inte kan lägga över min lycka på honom, vilket jag nog gör till viss del. men jag blir sårad över att han inte bryr sig över hur jag mår och känner.

Sårad,

Vad skönt att du har tänkt till lite.
Man har ju faktiskt otroligt lätt för att snöa in...
Man har ju även rätt att vara ledsen. Det är ju ortoligt lätt att bli medberoende och det kan ju vara lite farligt, att halka in på den banan. Har varit där oxå...
Sen jag började med röterna tycker jag att jag fått perspektiv på saker och ting, det var precis som om jag fick tillbax energi som varit lååångt borta.
I dag trugade jag i lite rötter till min för hårt jobbande man.
Hoppas att de ska fungera lika bra på honom.
Skriver mer senare, lill lillan vaknade.

Kram så länge

Hej!
Den frågan har jag ställt mig ofta de sensast två åren. Utan att komma till nåt vettigt svar. Har ställt mig i bostadskö men känner mig ändå inte hundra säker. det är jobbigt att ge upp nått som man trott på och levt för även om man känner att det är nåt som är fel utan at hita vad. Jag ahr ofta fått rådet förlj ditt hjärta..men vad säger det då? ina dagen si och andra så.
Familjerådgivnigne tror jag på. någon som kan lyssna på bådas åsikter och som kan får en opartisk samlad bild. det jobbar vi på.
var rädd om dig ....det är du värd

Vet hur det känns, jag har varit där flera gånger som dig.
Till slut bestämde jag att bryta upp relationen med honom för det går inte att försöka kämpa längre för min del. Jag försökte få vår relation fungerande i fem år! han var dålig på empati, osv.

Jag sökte upp lägenhet själv och flyttade med barnen, det blev ett livs bästa beslut jag gjorde i af. Jag var tidigare himla rädd att lämna den tryggheten vi hade, dvs hem och så. Men jag kunde inte utsatta mig för detta lidande som jag led med varenda dag.

Dock är alla olika, kanske mannen som du har vid din sida är egentligen den rätte men det är bara ett tids kämpande som behövs för att det ska fungera bra till slut? vem vet.

Det kan vara precis hur jävligt som helst, om ingen bryter upp eller vänder spiralen åt rätt håll så kan skiten pågå i all evighet. Tänk på att det finns människor som lever i misshandelsförhållanden, otrohetsförhållanden och andra slags nedbrytande förhållanden utan att bryta upp...

Jag är så trött påden eviga ramsan Vi-Har-En-Liten-Svacka-Nu-För-Femtioelfte-Gången-Den-Här-Månaden, jag kanske är negativ men det där eviga jävla snacket om tillfälliga svackor får mig att vilja spy. Är själv i en relation där det inte varit annat än tillfälliga svackor i flera år (nu är det säkert någon fiffig person som informerar om att då är det väl bara att lämna -tro mig, jag vet att den utgången finns, om det hade varit fullt så enkelt varje gång så hade jag knappast suttit här idag).