Babyblues... så tråkigt och jobbigt!

Känner som du till och från, blev mamma för första gången 28 dec -07 till världens finaste lilla gosse . Tror som du att sömnbrist spär på det hela mycket, hademan varit utvilad tror jag också man haft lite mer ork att vara positiv och klara av dagens utmaningar utan ett antal gråtattacker. Sambon började jobba förra veckan och idag har varit en aptuff dag där precis allt gått emot mig och Noah stackarn har varit förtvivlad hela dagen och inget jag har gjort har kunnat trösta. Man känner sig maktlös och vill bara sitta ner i ett hörn och lipa själv.

När föddes ditt barn? Jag fick en dotter 11 dec och jag mådde superkasst i början. Tänkte bara på hur tragiskt livet eg är, som att någon dött! Jag har haft stor sömnbrist sen hon föddes och jag tror det spelar in mycket. Jag har fortfarande sömnbrist och allt är jobbit, men jag känner mig ändå tio gånger mer hoppfull o normal än de första 3 veckorna. Hon e 7 veckor nu och jag tyckte det blev lite bättre efter 3-4 veckor. Just med den där ledsamma jobbiga känslan av att man inte alls var lycklig osv.

Åh vad skönt att höra att fler mått som jag... det är som att man har ett svart moln hängandes över sig till å från! Sömnbristen spelar säkert in en hel del! Vad skönt att höra att du mår bättre... det tar väl tid men vad bra att det går framåt! Nu är min lilla drygt 2 veckor... så det kanske inte är så konstigt det här då!

Man vill ju vara glad nu... inte så här butter å negativ!

Det är väl hormoner, omställning, sömnbrist m.m. allt på en gång... inte så konstigt att man blir lite "förstörd" när man tänker efter!

Kram på Er!

Idag, första gången efter att min lilla Max föddes, började jag gråta.. helt utan orsak egentligen, men får inte slut på det.. Det har varit så mycket anna också sen han föddes, min man har lite bekymmer med omflyttningar på jobbet (vilket ju inte gör det lättare då han nu är hemma) och min syster håller också på och kämpar med en sak som antingen kommer att göra henne superlycklig, eller jättedeppad, beroende på hur det går..

Så förutom lille Max att fundera över (varför han gråter, får han tillräckligt med mjölk etc.) så tar jag min mans och systerns bekymmer på mina axlar. Fast de inte alls kräver att jag ska göra det. Känns jätte jobbigt.

Känns som att jag inte alls har hunnit fundera över hur jag själv känner mig efter förlossningen. Jag måste sys ganska mycket, så har haft ganska ont. Det börjar också ta på krafterna att inte kunna gå på toa hur som helst. Tänk att man inte tänker på hur viktigt det är att sådana saker också fungerar annars!

Sen blir jag också ledsen över att bli lämnad ensam. Jag vet att min man skulle orka så mycket bättre med allt, om han slapp ut en stund, och jag vill att han ska få gå och "lufta" på sig lite. Men ändå känner jag mig så övergiven..

Och så är det ju sömnen också..är så trött..Max sover nu, så ska väl försöka göra detsamma..

Kram på er och orka!

Vilken tur jag hittade denna tråden!

Här är en nybliven mamma till som har Babyblues.

Mår jättebra i ena stunden, och i nästa mår jag skit, gråter som en stucken gris och vill bara lämna allt.

Jättejobbigt!

Men har familjen som stöttar, och har även turen ibland att kunna lämna lillkillen hos mor&farföräldrarna, så jag kan få vara för mig själv + ägna tid tillsammans med min man.

hade världens babyblues förra gången (äldsta föddes dec 06) fattade inte att jag led av något förrän man började må bättre och kände att det kunde vara så mycket bättre :) denna gång mår jag bättre än förra, men jag kan vara lite grinig nu också, men inte alls som förra gången! Har dock ganska kort stubin fortfarande.. mitt järnvärde har nog inte riktigt "återhämtat" sig :S 2 förlossningar inom loppet av 13 månader.. det sätter sina spår :S

sömnbrist kan göra mycket!

fick själv min andra son den 13 jan och han har kolik så vi sover ca 2h varje natt och gjort sen vi kom hem från bb. har en son sentidigare så kan inte sova på dagtid :(

O jag sitter väl och lipar varje natt och känner mig deppig..så jag tror att mkt beror på om man är utvilad eller inte!

JO... bristen på sömn gör väl inte det hela bättre, och inte vädret heller för den delen!

Men efter vad jag nu fått höra så är vi tydligen helt "normala"... det är sån här man ska vara när man kommer hem från BB! Första månaden är visst något som man bara "ska" ta sig igenom... sedan blir det bättre!!

Hang in there!!

Här har ni en till!
Har en liten kille på 4 dagar och det enda jag gör är att gråta, gråta, gråta...
Tycker så synd om sambon som ska trösta både Viggo och mig, men det går verkligen inte att få stopp på tårarna!
Inte blir det bättre av sömnbrist och krångel med amningen heller... Ger visserligen ersättning och det funkar kanon, men nu har mjölken runnit till och brösten är stenhårda och ömma så jag har lust att krypa ur skinnet

Hur länge sitter baby blues i egentligen?? När kan man börja se ljuset i tunneln...

Oj... men som sagt... detta är helt normalt har jag börjat förstå nu... även om man känner sig helt knäpp vissa stunder!
Men det blir bättre (som alla andra säger), Nu är min lilltjej 4 veckor och det har blivit bättre... så ge det lite tid... inte konstigt alls att du mår som du gör, det har ju knappt gått en vecka för Er!

Skriv gärna till mig om du vill prata av dig!
Kram Kram

oj vad jobbigt må så dåligt..själv mår jag toppen,är faktiskt bara glad trots jag är ensamstående med min lilla baby. ibland tror jag det är bra vara själv,man har liksom inte tid känna efter o måste fixa allt själv..det blir man stark av! o stolt.

tvärtemot vad många säger har min graviditet o nya roll som mamma gjort mig gladare än någonsin o mitt humör är stabilare än någonsin....käner inte alls igen humörsvängningar,gråt o deppighet o har inte gråtit varken under graviditeten,förlossn eller efter. hoppas ni mår bättre snart,ju synd ej njuta av spädbarnstiden.

Vad "glad" jag blir när jag också hittat hit! Sonen är fem dagar gammal och jag känner mig inte alls lycklig som man borde?! Han äter och verkar må bra men jag antar att sömnbristen sätter sina spår? Känner mig bara så hopplös och olycklig och gråter. Hur länge håller detta på?

Bandyfot - Min son är 8 dagar och jag börjar redan må lite bättre De första 2-3 dagarna från att jag började gråta, var allra värst... Då funderade jag t.o.m på om det gick att lämna tillbaka lillkillen (och det gjorde ju inte saken bättre att man inte var överöst med moderskänslor) men det blir bättre!
Försök härda ut och ta en dag i taget, det är mitt råd!

Det är vanligt med gråtattacker när mjölken rinner till. Så jag gissar att det går över snart!

Läste inte klart alla inlägg innan jag kommenterade ditt första. skönt att du mår bättre!

Jag trodde jag mådde bättre denna gång, men nu när sonen är 3 veckor har det varit som jobbigast. varit jätteledsen mest hela tiden.. hoppas det blir bättre när det börjat gå någon månad..

Sommarfluga-känns skönt att du säger så. Antar att jag får ta en tag i sänder. Tack för svaret!
Kunde aldrig tänka mig att livet skulle bli så här upp och nervänt?!

Bandyfot - Jag håller med dig... Jag trodde vi skulle komma hem från BB och allting skulle vara frid & fröjd! Istället kom vi hem och jag satte mig ner och bara grät & grät... Har fortfarande lite svackor till och från, men nu känner jag mig åtminstone inte värdelös som jag gjorde i början
Hang in there!!

Hej allihop!

Nu är vår lilla skrutta drygt 1 månad... och här känns det nästan normalt... tänka sig att det kan svänga så mycket på bara några dagar/veckor!

Visst är det klurigt och ibland hamnar man i en svacka... men vi börjar förstå oss på varandra och jag börjar lära mig vad som är bäst att göra för att få lilltjejen nöjd... och för varje dag känns det lite bättre!

Så som sagt... Det blir bättre... och det går ganska fort, även om man inte tror på detta när man går där under sitt stora gråa regnmoln!

Kram på Er alla "Crasy Mom´s"!!

Reindeer - Vad skönt att höra!
Det är helt otroligt hur snabbt det kan vända...

Min son är 15 dagar idag, och jag mår mycket bättre nu
Som du säger, man har ju sina svackor, men det blir bara glesare och glesare.