Är kejsarsnitt mindre traumatiskt?

Jag var tvärtom snitträdd innan min första förlossning. Den slutade i akut snitt och nu efteråt är jag snarare förlossningsrädd och funderar på att välja snitt den här gången. Anledningen är att det känns med kontrollerat. Man vet vad som händer, hur och när. En vanlig förlossning kan ju sluta hur som helst känns det som. Det kan ju bli komplikationer oavsett metod såklart, men snitt känns ändå mer säkert. Man vet att man kommer ha ett stort ärr på magen och ont av det, men varken mer eller mindre. Bebisen kan få andningsstörning (det fick min) men det går ju över. Vid vanliga förlossningar som går fel kan bebisen få alla möjliga skador...

Egentligen vill jag helst föda vaginalt, men risken är att det blir som sist och det vill jag verkligen inte.

Att det är mer kontrollerat vid ett snitt är ju helt sant. Å speciellt när det är ett planerat sådant. Vid min förlossning som var väldigt långdragen tänkte jag efter varje krystvärk att de skulle rulla iväg mig för att snitta mig. Det var en skön tanke jag hade att gömma mig i när bebisen aldrig ville titta ut. Men det blev en vaginal förlossning och det är jag idag väldigt glad för.

Jag tror det beror på vad man har ställt in sig på. Jag ville verkligen föda vaginalt och det enda som kunde hindra det var om det tillstötte en komplikation som gjorde att det blev ett akut kejsarsnitt. Och hela den grejen hade nog blivit väldigt traumatisk.
Men likadant tror jag att det kan bli traumatiskt att föda vaginalt för den som inte har varit mentalt förberedd på det som kan hända i ett förlossningsrum, de som tror att de helt kan kontrollera sin förlossning och inte är beredd på smärtan och att det kan ta låång tid (som det gjorde för mig) eller att det kan gå jättefort. Hur man upplever en förlossning är ju högst individuell.
Själv upptäckte jag att det var den häftigaste upplevelse att få föda fram sitt barn på naturlig väg och jag hade inte velat vara utan krystvärkarna för allt o världen.

Äh men det är väl SJÄLVKLART att man inte vill trycka ut en kropp mellan benen om man slipper.

Fast det är ju inte så himla roligt att bli uppskuren på magen heller....

Jag förstår väl det resonemanget men fan vet om jag hellre vill skära upp hela min mage och behöva läka ihop efteråt. Det är ju som att välja mellan pest och kolera.

Jag har fött två barn men gjorde en bukoperation för ca ett år sedan. Är nu gravid med 3:e barnet och min bm försöker övertyga mig om att göra snitt. Men jag VILL INTE!! Fan vad ont det måste göra!?

värkligen INTE  självklart hade mer än gärna tryckt ut en kropp mellan mina ben men tyvärr så är det inget val för mig å det är för mig mkt ledsamt.....

Kan inte påstå att jag ser fram imot att få min mage uppskuren för 3:e gången

Innan jag hade fött ett barn var jag rädd för att det under förlossningen skulle bli komplikationer så att det skulle bli kejsarsnitt. Jag ville helst av allt föda vaginalt.

Nu när jag fött vaginalt vill jag absolut inte göra om det. Jag är rädd för att jag ska spricka upp lika mycket i underlivet som förra gången. Jag är också rädd för att skadorna då inte kommer att läka bra så att jag får men för livet. Jag tyckte att det var oerhört traumatiskt att få underlivet totalt söndertrasat.

Förlossningssmärtan är jag inte rädd för, utan eländet efteråt: att ha ont i månader efter förlossningen pga skadorna och mardrömstoalettbesöken då man tror att allt kommer att spricka upp igen.

Ett planerat snitt är mer kontrollerat och man slipper få underlivet söndertrasat.

jag vill absolut föda vaginalt...är inte minsta rädd för o trycka ut en liten kropp...
tycker faktiskt det verkar mer skrämmande med kejsarsnitt....vill inte någon ska snitta upp min mage iallafall... men kommer det komplikationer så man måste så har man ju inget val men skulle absolut inte göra allt för o få det istället...

har hört om en snitt historia där dem råka snitta i tjejens urinblåsa...usch... inte så trevligt.. vet inte hur det gick med blåsan men hon va hemma efter 1 vecka så det kan ju inte varit så dramatiskt men kanske inte så kul när läkarna berättar det sen.....

allting har risker.... oavsett om man väljer vaginalt eller snitt... är man inte beredd på det så ska man nog inte bli gravid iheller.... hur underlivet ser ut och magen och allt ja..det får man ta helt enkelt.... för man får det underbaraste till slutet ändå....

det jag ville ha sagt med snitt historian och blåsan var att det va ett planerat snitt där "allt ska va under kontroll" men tyvärr blir det inte alltid så...