Vägrar samarbetssamtal, ska lämna in stämning!

Vad är det han gör/inte gör som du blir irriterad på? Mår dottern dåligt när hon är hos honom?

eh...det handlar inte om HUR hon mår hos vardera föräldern utan HUR hon kommer att må av att två föräldrar inte kan prata med varandra.

Jag vet 2 barn som haft föräldrar som inte kunnat prata. Dom barnen mådde väldigt dåligt.

Pappan i det här fallet förstår nämligen inte att man måste ha en bra kommunikation för barnets skull.
En gemensam vårdnad innbär gemensamt sammarbete och bra kommunikation.
Och tydligen funkar inte det, så nåt måste ju göras!!

Jag är den förste att förstå hur du mår i denna situation, det är såååå frustrerande när man liksom ska gå omkring och låtsas att man inte har något att säga varann!?

Man har ju för fasiken BARN tillsammans och precis som du skriver så har man då ett "krav" på sig att få det att fungera på ett bra sätt utifrån barnets behov och i viss mån önskemål!! Jag har varit i din situation, skillnade var att han frivilligt lät mig ha EV, sen när det passade hans galoscher....då kom han och krävde vv och syftade på sina rättigheter, han som fullkomligt struntat i henne i flera år! Men då hade han ny tjej med bonusar inblandat, så då var det helt OK att vara pappa igen och visa upp sin fina papparoll!

Har man barn tillsammans, så har man faktiskt ett livslångt åtagande och det är att för barnets skull se till att det finns en välfungerande relation mellan dess mamma och pappa - det har de glädje av hela livet!! Det är en skyldighet gentemot våra barn....

Men... vvarför måste du få ge kritik och klaga angående hans skötsel av dottern? är det bara därför som du vill ha kontakt med honom??
Jag förstår honom, om jag bara fick kritik hela tiden av min skötsel av mina barn så skulle inte jag heller vilja ha mycket kontakt.

självklart ger jag inte bara kritik, men man MÅSTE uttrycka sig om det är nåt som känns fel. Eller hur?

Jag menar att jag vill disskutera ALLT som rör dottern, även positiva saker.
Men eftersom allt ska ske via sms på hans vllkor så säger det ju sig självt att det oftast blir missuppfattningar och man får inte alltid fram vad man vill säga genom sms.
Därför blir alltid våra sms-disskussioner negtiva då det uppstår irritationer och missuppfattningar.

Jag vill att han ska förstå att man måste kunna PRATA med varandra.

Man måste inte kunna prata, även om det underlättar. Om en situation är så infekterad att muntlig kommunikation bara leder till mer problem finns det andra sätt att föra kommunikationen på.

Min man och hans ex förde under flera år sin kommunikation via mail. Dottern bodde och bor fortfarande varannan vecka. Det gick jättebra. För det första så hinner man reflektera över vad man skriver. Vissa saker kanske inte är nödvändigt att ta upp utan bara skapar mer bråk. Dessutom finns allt skrivet vilket gör att man kan spara alla kommunikation om det mot förmodan skulle uppstå en tvist i tingsrätt.

Kritik bör man vara försiktigt med. Alla har rätt att leva sina liv. Såvida det inte handlar om att det är dåligt för barnet. Men å andra sidan när man inte lever tillsammans så finns det kanske en orsak till varför. Vilket gör att man er saker o ting från två helt olika håll. Han sätt kanske inte är fel utan bara annorlunda. Förmodligen tycker han att ditt sätt är fel.

Det viktigaste är inte att kunna prata med varandra. Det viktigaste är att barnet mår bra. Kan man lösa det på ett annat sätt så kan även det bli bra.

Jag håller med till 100 %

Anonym (inte) skrev 2008-02-03 11:26:42 följande:

tyvärr håller inte jag med.

enbart sms.kontakt räcker inte för mig. Ibland skiter han till o med o svara på dom.
Mail är oxå uteslutet då han inte skulle få ändan ur vagnen o skriva mail. Han skulle skita i det oxå. Allt för att för det så enkelt som möjligt för HONOM.

Gemensam vårdnad innbär att man MÅSTE sammarbeta gemensamt på ett normalt sätt.
Det säger familjerätten till mig.

Ett barn mår inte bra av att det är spänt och kyligt mellan föäldrarna.
Jag tycker väl inte heller det är så kul att ha kontakt med mitt ex, för jag "hatar" honom, men jag tycker att man har ett ansvar när man har ett barn ihop.
Man får sätta sitt ego åt sidan och göra det bästa av situationen.
Men det förstår inte pappan. Han har bara sitt ego.

"Gemensam vårdnad innbär att man MÅSTE sammarbeta gemensamt på ett normalt sätt."

Visst är det så. Men den stora frågan är VAD man menar med att samarbeta på ett normalt sätt? Om man samarbetar genom tal eller genom det skrivna ordet via mail spelar oftast inte så stor roll. Huvudsaken är att barnet mår bra.

Vad jag som mamma tycker om mitt ex eller hur jag vill ha saker o ting är inte viktigt. Det viktigaste är att det blir bra för barnet. Det är inte säkert att mitt sätt att se på saker o ting är det rätta. Det kan hända att mitt ex sätt är bättre även om jag inte tycker det.

Att det är spänt o kyligt mellan föräldrar som inte lever tillsammans är nog inte så konstigt. Jag känner mig inte speciellt bekväm när mitt ex är i närheten i tex skolan eller någon annanstans där vi måste träffas/umgås. Det känns konstlat och väldigt tvunget. Och då är vi inte ens osams o har aldrig varit det, men jag tycker inte det är speciellt nödvändigt att samtala med honom ens varje vecka. Han lever sitt liv med barnen varannan vecka o jag lever mitt. Så länge barnen är ok så känns det ok för mig.

Nästa fråga borde kanske vara hur mycket man måste samtala med varandra och hur ofta. Personligen tycker jag när det gäller små barn dvs i dagisålder att vid överlämningar räcker och då bara om det är något särskilt. Är det äldre barn räcker det att kommunicera när det är något särskilt. Allmänt småprat om ditten och datten vad det gäller barnet anser inte jag är nödvändigt för att det ska räknas som samarbete. Det viktigaste är att det blir bra för barnet.