Hej!
Jag har en tjej som heter Emma som har Downs syndrom. Hon fyller 6 till hösten och börjar då i förskoleklass. Jag skulle kunna skriva och berätta om min dotter men jag skulle aldrig sluta för det finns så mycket att berätta om denna lilla tjej som kom och vände upp och ner på mitt liv för snart 6 år sen. Det som började med glädje och sen blev till sorg blev ganska snart till glädje igen när vi lärde känna vår tjej! Minns hur jag grät för att hon inte skulle bli Sveriges Lucia, minns också hur jag grät för att jag var den sämsta mamman i hela världen för jag skulle aldrig vara stolt över min dotter minns hur jag två år senare satt längst fram på dagis och såg min dotter gå in först av alla i Lucia-tåget och jag var nog den STOLTASTE mamman av alla där! Och jag har fortsatt vara stolt över henne och det har jag all anledning att vara! *S* Hon är så fin både på in och utsidan, full av kärlek är hon och hennes leende kan smälta isberg! Jämnt blir folk runt henne glada och skrattar! Fast det händer pinsamma roliga saker med! *S* Som när vi var ¨på akuten i förra veckan för vi hade halsfluss då plötsligt så sjunger Emma Lucia-sången och som vi skrattade och alla andra sjuka människor fick sig också ett gott skratt och Emma skrattade så hon kiknade *S* Hemskt mycket Lucia snack *S*
Jag har skrivit några rader i din gästbok!
Lycka till med dottern hon kommer ge er mer glädje än du kan ana!