chanserna att graviditetet går bra MÅSTE väl vara större än att det inte går bra,,eller??
Det jag menar är väl att det finns så mycket risker, t ex missfall, ma, utomkveds,druvbörd m.m
Det är ju vanligt enligt allt man läser men det vanligaste måste väl ändå vara att graviditeten går bra eller?
Det beror nog på när man räknar ifrån.
Räknar man från befruktat ägg, som fäst i livmodern, så är jag nästan tveksam, utifrån en del siffror jag sett. En hel del missfall sker ju så där oerhört jättetidigt - och man vet inte ens om att man är gravid.
Räknat från något lite senare, så håller jag med 
Ja att graviditeten går bra är vanligare än att något går galet.
Som någon skrev
"Man vänter ett barn inte ett missfall"
Och har man haft en morla graviditet första barnet så är chansen stor att nästa graviditet går lika bra.
Självklart kan det hända tråkiga saker ändå, men risken är liten.
Men det skrivs ju mer om graviditeter som går dåligt än om graviditeter som går bra, så det är klart man tror att det är stor risk att något går galet.
Man får tänka positivt och inte låta det negativa ta över det positiva 
Jo jag har hört att har man haft en normal och bra graviditet med första barnet så misnakr risken för missfall nästa graviditet.
Men som sagt, risken finns ju där ändå, men den är inte lika stor som om du hade haft missfall första graviditeten.
Och får man missfall så är det oftast för att kroppen kännt att något är fel på barnet och avbryter då graviditeten.
Sköts allt som det ska ocdu är i V12 så gå inte och oroa dig
Läste fel, givetvis är det större chans att allt går bra, hade det var 50/50 hade nog inte så mpnga vågat bli gravida för att dom är rädda för att något ska gå snett
Chansen att det ska gå bra är ju 70-80% beroende på moderns ålder mm! 25-30% blir tidiga missfall och att barnet dör efter v 13 är väldigt ovanligt (typ någon % bara).
har fått det förklarat av bm att det 20% risk för missfall vid en graviditet. 95% av fallen beror det på kromosom fel. det ända man kan göra för att ha gjort sin "makt" är att sköta om sig och sova och äta bra, sen har jag slutat med kaffe. oro är inte bra för det växande fostret så släpp den!
är i vecka 7 nu och hade missfall för 2 månader sedan.
Man ska ta det där med 12 veckor med en nypa salt. Oftast har det gått snett tidigare än vecka 12 men att det upptäcks först lite senare.
Har du väl sett hjärtat slå på ett ultraljud är det mycket goda chanser till att det blir en liten bebbe
Precis vad de sagt till mig. Jag väntar mitt 6:e barn och har inte haft något konstaterat missfall.
Förlorade ett barn i magen i v20+2 i våras. Läkaren/forskaren som fick göra obduktionen på vår lille kille gav mig följande trösterika statestik när jag sa att jag nog aldrig skulle våga bli gravid igen.
det är ca 20% risk för missfall vid en graviditet det stämmer, de flesta av dem sker såpass tidigt att mamman inte ens vetat att hon varit gravid ännu. av dem som kommer förbi 12e graviditets veckan är det ungefär 2 utav 100 som råkar ut för någon alvarlig komplikation så som riskerande förtidsbörd, havandeskapsförgiftning missbildningar hos barnet etc. (utomkvedes räknas tydligen in i %en som inte kommer förbi v 12 av nån anledning men är väll för att det oftast upptäcks runt v7)
Tar man dessa 2/100 och klumpar ihop till 300 mammor så är det 2 av dessa 300 det går så illa för att mamma eller barn inte klarar sig.
Här på Fl läser man massor om missfall utomkvedes och andra komplikationer och ja det känns som nästan ALLA råkar ut för något tråkigt men tänk på att dem som har upplevt något traumatiskt ofta har ett behov av att prata om det, sällan det pratas så mycket om de "fall" när allt gick som det skulle. Odsen för att det skall gå bra är ialalfall mycket större än att det skall gå "dåligt"
Trodde på hans ord och är nu i v 27 och peppar peppar ta i trä, men ALLT (lovar fått massa extra kontroller denna gång) tyder på att ett friskt och välmående barn kommer komma i början av maj :)