Saknar att vara en hel familj

Jag håller helt med dig! Det är ingen dans på rosor att va ensam. All oro,ensamhet,ingen att dela vardagen med. Och det med barnen är så hårt-det gör så ont i hjärtat.

Och kärleken-den längtar jag efter! Kramar,kyssar mm. Och att veta att det finns en som älskar en.

Ja, verkligen!! Önskar att detta inte hänt! Så ensamt och tomt.... Å för att inte tala om att ens barn får växa upp i en sprucken familj.... Det gör så jävla ont!!!!

häller med men ibland kan man inte välja

Jag undrar om det beror på att jag valde separationen, men jag är jättenöjd med att vara ensam vuxen i min familj. Det är mycket lugnare nu och jag kan ägna barnen all min uppmärksamhet istället för att dalta med en man som krävde uppmärksamhet.

Jag ser min familj som hel. Det finns bara en vuxen men det finns fyra individer och tillsammans bildar vi en enhet som håller ihop.

Det är klart att det finns stunder när man inte riktigt räcker till eller orkar med, men jag tror faktiskt att jag skulle haft mindre ork och tid för barnen om jag fortsatt att leva tillsammans med deras pappa.

Nu ska jag ut och skotta snö! (Det finns tillfällen när man önskade att man hade en stor stark karl i huset...)

Jag har inte valt min skilsmässa.... bara fått acceptera....

Jag känner så där FAST jag inte är ensam! Lever särbo med sonens pappa och han tar INGET ansvar varken känslomässigt eller praktiskt.
Känner inte att jag fått uppleva den glädjen man borde fått känna när man var gravid, eller heller nu när barnet kommit.
Jag har ingen att dela glädjen med fast jag inte är ensam.. dålig ekonomi, sköter allt själv osv osv..

Jag är så j*äkla ledsen att inte ha den "kärnfamilj" jag skulle velat ha.

Så nu går jag i separationstankar.. kanske det blir bättre med nån annan, jag är ju ensam ändå.. känner mig mer ensam när han fysiskt finns på plats än när jag verkligen är ensam.

Vad ska man göra då? Hur länge ska man kämpa till max?

Jag håller med triss i tjejer.

Men det kanske också har med att jag valde separationen.
Jag bruka säga hellre ensam lycklig än tillsammans olycklig. Barn märker om föräldrarna ej har det bra tillsammans. Självklart ska man försöka kämpa men inte stanna på grund av endast barnen. Det måste finnas kärlek och vilja hos paret. Det fanns det inte i mitt fall.

Det är tufft mellanåt, speciellt under helgerna och dagen då sonen åkt till sin mamma. Det är ensamt! Jag saknar familjen jag hade (inte relationen i sig) och det smärtar att min son skall få leva '1-veckas' liv.

Jag valde separationen för att mitt ex inte älskade mig längre. Hon tog inte tag i sitt liv, förnekade sina känslor och levde inte fullt ut. Jag hade märkt det ett bra tag och fick henne till slut att gå med på rådgivning. Under denna tid kunde hon inte svara på sin kärlek till mig och under förra julen eskalerade allt negativt mellan oss. Jag insåg att jag var förtjänt bättre, en som älskade mig och valde att bryta upp trots att jag älskade henne. Hon hade knappt flyttat ut förrän hon träffade en ny och det slog ned som en bomb hos mig. Hon erkände då att hon inte älskat mig på flera år.

Jag vill inte ha tillbaka henne men livet är ensamt utan familjen. Det har nu gått ett år och jag har dejtat, träffat en hel del tjejer haft någon mindre förälskelse men trots det så känner jag att det inte finns någon som jag vill gå vidare med.

Livet kan vara tufft men jag ser fram emot 2008 och en underbar vår. Lycka till alla ensamma själar!

Ja jag kände mig också ensam i tvåsamheten så det var jag som valde att flytta men har hemska skuldkänslor för detta! Mitt x flyttade ihop med en ny efter ett par månader och allt har varit en sån jäkla soppa men att man kan med att flytta ihop efter så kort tid när det är barn inblandade alltså!!! Jag har fått se såna vidriga sidor av honom dessa månader så jag saknar verkligen inte relationen men däremot att få vara med barnen varje dag och att ge dem ett tryggt hem...
Jag har träffat en ny som är helt kanon och underbar med barnen men det blir aldrig samma sak....
Man kommer så lätt bara ihåg allt som var bra så här i efterhand!
Avskyr att jag fått ta all skuld själv med ångest och dåligt samvete för barnen och han bara springer o gifter sig efter 4 månader! Och en massa annat man fått höra!