Adhd hos vuxen, ni som har det hur ter det sig?

känner precis som du,har igår och idag varit på utredning angående ADHD , han sa att jag hade de den 1 0 april ska jag träffa han igen för vi ska gå igenom alla tester som gjordes och vilken form av behandling jag ska få .
Han trodde att jag skulle få tabletter ..

har en god vän som nyligen diagnostiserats med adhd. hon var precis som du säger otroligt trött och rastlös.

nu får hon medicin och mår jättebra. har inte sett henne så lycklig någonsin. hon har jobb och hund och ORKAR plötsligt. även om en diagnos känns tuff, så kan den ju vara räddningen. styrkekramar till dig!

Har en kompis med ADHD, som äter mediciner för det.
Han har svårt koncentrara sig längre stunder. Har omöjligt att hålla tider (kommer alltid minst 3 timmar efter utsatt tid, går tyvärr inte bestämma att man ska åka nånstans med han om det är inom en viss tid) och svårt ta sig för många saker. Rastlös.

Jag har som du TS, men jag orkar inte ens ta tag i det, vet inte vart jag ska vända mej eller nånting så jag bara fastnar mittimellan att jag tror att jag har adhd och jag struntar i att få den vård jag troligen behöver.

Ett av mina största problem är just att jag har tokdålig ekonomi, jag borde inte ha det men jag glömmer bort räkningar, handlar för mycket och så sitter jag där och undrar vad sjutton som hände.
Annat är väl att jag så lätt blir uttråkad och mår då fysiskt dåligt om jag måste göra det där dötråkiga, somnade ofta i skolan just pga att det var så tråkigt.
Kan inte planera nåt för då blir det mos i huvudet, blir helt tafatt och så står det still i skallen.

jag är 34 år och börjar också undra om jag har adhd. jag är ständigt rastlös,stressad,uppjagad,kan inte varva ner eller  vara lugn. på kvällen är jag så trött så jag däckar så fort jag sätter mig ner. jag kan inte har rast på jobbet för då tar jag mig inte upp igen nästan.jag blir superstressad och uppjagad för det minsta lilla.jag går upp i högvarv för ingenting.och när det blir för mycket ljud och stök runt om i hemmet så blir jag apatiskt och vet inte vad jag ska ta vägen. är det så ni har det? men utanför hemmet så störs jag inte så mycket av ljud om jag inte är uppjagad redan då förstås.

Fick min diagnos nu hade ADHD kombinerad form så nu blir de medicin ..

fler som äter mediciner??
vilka mediciner äter ni??

Hej

Jag ar en vuxen kvinna på 33 år. Fick diagnosen ad/hd for två år sedan.  Vill borja med att skriva att ad/hd kan te sig på olika satt. Inte alltid lika latt att bli upptackt om man ar flicka med ad/hd som hos pojkar.. Ofta får kvinnor diagnos i vuxen ålder for att det ar svårt att se hos flickor i låg ålder.  Du ska veta att man inte ar dum for att man har ad/hd. Handlar mycket om att forsoka hitta sin vag till ett lattare liv. Men det kan ta tid och vagen kan vara lång.  Som barn fanns det inga experter som det finns i dag. Då fick man till svar att man var dum och lat. Men jag vet att med ratt hjalp och att hitta sitt satt fungerar allt.... De larare sa till mig att jag aldrig kommer lara mig något. I dag har jag kommit valdigt långt. Kanske ocks på grund utav att jag sjalv ar envis och ger mig inte forren jag lart mig något... Men vet att det kan ta långt tid att hitta dit. Jag får brottas varje dag med situationer. Men ger mig tusan på att det ska fungera. Om du ar kvinna så rekomderar jag dig att lasa boken flickor med ad/hd. En mycket bra bok... Sen så kanske du redan vet vad du tycker ar svårt. Koncentrera dig på att gora det du tycker om..  For utav det blir saker som ar svåra lattare.... Sen ar det olika for alla med diagnos. kan vara farligt också att få en stampel...  Men bra for en sjalv. Men sluta aldrig tro på att du inte krarar dig for det gor man.  Jag har svårt for att kanna ungerfar hur mycket 30 min ar.  Nar man bakar tvattar klader eller likande. Anvander en aggklocka till Hjalp eheheh

Jag fick min diagnos, för bara några år sedan.
Provade medecin förra året, men snetände något vidrigt, så var tvungen att sluta.
Ska prova att medicineras på nytt, men med en till medecin, som håller humöret i schack, hoppas att det fungerar bättre.
Jag trodde hon satt fel diagnos på mig, för jag är nog mer ADD, än ADHD, för så speciellt "hyper" är jag ju inte, som mina pojkar.
Men hon förklarade att min "hyper" sitter på insidan, det är min jobbiga rastlöshet, och det stämmer nog.
När man som mig har ADHD barn, så är det jätte viktigt att ha strukturerad vardag, för att underlätta för dom, men jag är nog den mest ostrukturerade personen, jag har oturen att känna, så det funkar inte.
Jag har fått dra ner på inredningen, inte så mycket prydnadsaker, hyllor mm, utan allt ska in i stängda skåp och bara några saker står framme.
Ärligt talat, skulle nog behöva få bort mer, men har svårt för den sterila miljön det blir då, men hjärnan min skulle säkert bli lite mindre överkokt .
Jag kan inte läsa av andra människor,och vet inte vad som förväntas av mig, så numera så lider jag av social fobi .
Har svårt att klara av nya och framförallt stökiga intryck, slår av mig i stökiga miljöer, som tex, affärer.
Varför envisas dom med att ha musik på i affärer?
Det kan stressa upp mig, så jag inte kan koncentrera mig på shoppingen, där kan jag säga att mediamarket, var den värsta butik jag gått in i! Hög musik, hemsk belysning, det känns som den blinkar till råga på allt, fy fasiken då mår jag skit.
Jag kan inte lära mig saker, teoretiskt, för jag kan inte koncentrera mig, läsa och få något att fastna på min teflonhjärna .
Finns säkert hur mycket som helst, men det blev lite långt nu, så dax att sluta .

Har ad/hd.  Men har aldrig varit speciellt hyper aktiv... Medicin kommer inte på frågan for mig. Men det kan vara olika for alla. kan saga att jag hittat mitt satt att hantera det hela i allafall så jag inte behover kanna mig så stressad inuti. Jag springer, tranar och dansar. De har fått mig att må bra i all stress inuti. For mig sitter allt på insidan. Så ingen ser ju att det faktiskt kan vara ett handikapp... Min forsta skolgång var ingen trevlig sits. Mina vanner alskade skolan i ettan jag hatade det.... Hade svårt att lara mig saker. Men allt går med ratt metod. Handlar i bland om att vanda på orden . Anvanda ord som man forstår. Minns hur min larare alskade att ha mig framme for att jag skulle skriva något. Det var tufft. Har inte haft problem  med att lasa och skriva men just inlarning eller att forstå en text och ta ut det viktigaste. Hade mest problem med matte... Rakanade med siffror som inte fanns eheheh. Inte så konstigt att jag inte fick ut talet. Kanner mig battre i dag då jag ar vuxen. Man kan bli ratt utsatt som barn av vuxna som har noll kunskap... De som hjalpte mig var mina klasskamrater. Blev rejalt mobbad av många larare.. Så minskolgång ser jag inte som några postiva år... Tog igen allt senare på en skola for vuxna det var grymt bra.... Fick hogsta betyg. Jag som trodde att jag var galen och dum i huvudet. For det fick jag till svars av lararna som barn. Man borjar ju till slut tro på det. På skolan for vuxan fanns det många larare med erfarnhet....Det var en jatte skillnad. Vill vara saga ge er aldrig. Det finns hopp......

Jag är 33 år och under utredning av ADHD, men i dagens samhälle tro jag dom sätter diagnosen för lätt. Jag har alltid  vetat sen jag va 5 år att jag inte är som andra. jag bråkade på dagis, slogs och sprang hem, jag fick inte gå i skolan 2,3,4 för det va hopplöst, jag blev inåtvänd efter alla turer i 5 och 6:an men i högstadiet spårade det ur och jag blev skolans värsting som slogs,bråkade,slog sönder saker,tände eld och allt man inte våga drömma om, jag hamnade på ungdomsvårdskola och blev ännu värre och värre.... jag levde ett liv i total kaos med depressioner,social fobi, panikångest ja you name it.
Jag levde på min höga energi dygnet runt där det ena ledde till det andra. Det va kaos inom mig och en stenhård yta utåt. jag förstog hela tiden att något va fel men alla psykologer sa att det berodde på min barndom hela tiden så jag gick i samtal i 8 år men va hjälpte det. det kom hela tiden nya grejer och den höga energinivån jag levde i fick inte utlopp tillräckligt så jag va totalt flippad. höll igång dygnet runt nästan. jag levde värre än en missbrukare. jag hade ständiga utbrott och slog sönder saker och gick genom eld för att få min vilja igenom. jag kunde inte jobba på alla år för jag hamnade i konflikter jämt.
ingen har nånstin pratat om ADHD med mig, bara min uppväxt och thats it!!!
När jag började jobbar för 5 år sen så har det sakta men säkert växt fram att ADHD kan vara svaret. Jag går mot strömmen, jag är inte som andra, jag är uppjagad,stressad,pressad,irriterad och asgarvar om vartannat, får utbrott och slår sönder saker än, otålig,rastlös,orkar inte vänta på något,kan inte ha rast, kan inte varva ner,kan inte läsa böcker eller papper,måste ha kontroll på allt o alla, kan inte lyssna på någon, måste avbryta, kan inte se på film eller Tv, måste ha händerna igång jämt, bli låst i hjärnan när det blir för mycket, kan inte ta in för mycket information, är superimpulsiv,rak,kastar mig in i saker utan att tänka, kan inte vara hemma för det blir rörigt i huvudet med barnen,mat,disk,tvätt, ja alla sysslor. blir galen på höga ljud här hemma, men inte ute oftast, känner mig jagad och oförstådd jämt, kan inte ha för mycket i huvudet för då blir det kaos som leder till utbrott...... ja listan kan göras lång.
Så idag kan jag förstå att det kan vara ADHD jag har haft hela livet. Jag förstår att min familj är mer kaotisk än andra barnfamiljer. jag behöver struktur men har ingen. jag kan ha en dag ledigt och gripas av panik och trycker in 5 saker på en dag sen blir det kaos och ilskan kommer som ett brev på posten, jag har ingen balans nånstans. Allt eller inget hela tiden. Är det inget att göra så skapar jag 100 saker att göra, och det ska göras fort fort annars blir jag galen och uppjagad. Sen rullar det på.
Så nu har jag beskrivit mycket hur jag är som person med ADHD.
Glömt en sak, pratar mycket och lyssnar lite är jag i ett nötskal. Jag ber om råd sen hör jag inget.