ung gravid. hur reagerade dina föräldrar mm.?

öh... funderar bara på att om du gjort en abort redan tididgare..och nu ändå blivit gravid helt oväntat???.. Hur kan man bli gravid oväntat, har du alltså skyddat dej på nåt sätt??

Jag menar som du skrev så är ju en abort ingen enkel grej, men du lärde dej inget av aborten???

Vill inte låta spydisk men jag blir lite fundersam...

jo de är klart att jag skyddat mej. åt p-piller förra gången jag blev gravid (och dom verkade juh inte funka så bra -.-) så snackade me en å bytade märke bara. men p-piller verkar tydligen inte vara nåt för mej. Jag kan nu själv tycka att ja var lite naiv genom att bara byta märke.

asså, de var juh verkligen inte planerat, man tror juh att det preventivmedel man använder ska funka.

efter min abort så tänkte jag att ja inte ska bli gravid förrän jag planreade det runt 30 kanske, men så händer det igen.

TS

Jag var lite äldre än du, arton år och hade (har) en pojkvän. (vet inte om du oxå har den ) Men när vi berättade för våra föräldrar var det bara glada reaktioner. Min pappa har velat bli morfar sen jag föddes, hehe.. å han har "tjatat" på mig sen jag var 15 år Min killes föräldrar blev också glada, hans morsa börja grina. hehe.. Hon va lite "rädd" också tror jag för hon började ett tag senare att i frågasetta vårt sätt att skydda oss, eller alltså.. om vi skyddade oss över huvudtaget (vilket hon inte har att göra nåt med alls, vårt sexliv alltså..)
Men vi blev oxå gravid trots p-piller, så den här ggn är det kondom till vidare som gäller ;)

Lycka till och hoppas du får stöd av din familj hur det än blir :)

Jag var 19 när jag blev gravid med min första och min mamma blev helt GALEN!! Snacka om abort o adoption o allt möjligt! Tror inte hon fattade att vi lever på 2000 talet och att man kan få hjälp. Min pappa däremot bara skakade på huvudet, har en äldre bror (min pappas från tidigare färhållande) som fick barn tidigt, hans tjej var 17 när dom blev gravida och han var 20 så jag tror inte att han tyckte det va så konstigt. Han var ju redan farfar. Men eftersom jag var "ensamstående" blev det tillslut min mamma som åkte med och var med på förlossningen och hon var arg ända in i det sista, tom i bilen på väg till sjukhuset haha, men hon klippte navelsträngen o höll min dotter direkt när hon kom och efter det förändrade allt. Vi fick bo där, hon hjälpte till att köpa allt bäbisen behövde och har under min dotters 4½ år skämt bort henne nåt fruktansvärt. Säger inte att alla föräldrar reagerar så här, tycker det verkar som det mest är mammor som blir arga/oroliga medans papporna inte riktigt vet hur dom ska reagera. Men om du skulle bestämma dig för att behålla det så har du ju ett bra tag på dej att "bearbeta" din mamma, visa henne UL bilder, prata om din graviditet och gör henne delaktig från början, och prata om dina planer, hur du tänker rent praktiskt med pengar osv för att få henne att förstå att du kan klara detta så kanske hon tillslut känner att hon är delaktig från början! Lycka till oavsett vad du bestämmer dig för

TS

Jag tänker såhär..
Det är endast ditt val ( & killens ) Ingen mamma eller pappa kan bestäma erat val till att göra abort eller ha kvar barnet.
Vissa föräldrar kan reagera väldigt dåligt, men jag tror att det är rädsla från deras sida om ni ska klara av det osv.. För att ha barn är inte som att ha ett djur, eller en leksak som är kul ett tag, utan det är ett livslångt ansvar! Jag ska dock inte predika för dig, utan jag hoppas på att du bestämmer dig för det som du tycker känns bäst. Men ta del av det din mamma säger, vissa saker har nog en förälder rätt i också, spec när man är ung och inte har så mycket livserfarenhet själv.

Åter igen, lycka till gumman!
Kramar om!

Jag är 18 år (fyller 19 i mars) och väntar mitt och min pojkvän (fästman) första barn. Blev också gravid på p-piller trots att jag aldrig slarvade. Mina föräldrar blev bara glada när jag berättade, men kan tänka mig att de hade tänkt efter lite mer om jag hade varit under 18, men ändå stöttande. Pojkvännens föräldrar blev också glada, iallafall mamman. Hans pappa sa inte så mycket, men å andra sidan så är han rätt så tystlåten och småkritisk till allt, så det brydde vi oss inte om :P Situationen är såklart annorlunda eftersom att du är under 18, men du är ändå inte SÅ ung att det kommer att bli jättesvårt att få barn. Du måste känna efter hur du känner i ditt hjärta, men du måste också tänka förnuftigt; kommer du att kunna ta hand om ett barn? Kommer du att ha möjlighet att försörja barnet (även om det "bara" blir genom bidrag)? Är du redo att ta ansvaret för ett barn, det vill säga att inte sätta dig själv först? Tänk på att man inte bara kan "lämna iväg" barnet till mamma och pappa när man känner för det. Säger inte med detta att du är oförnuftig, men man måste ändå ha dessa saker i åtanke! Lycka till :)

Jag fick min lilla prinssesa i december och då va jag 20,5 år.. Mina föräldrar sa inte mkt dom kunde nog inte fatta det. Men veckorna innan mitt snitt så ringde min pappa typ varje dag och frågade om de va sant att hon skulle komma då.. Min sambos pappa blev jätte glad och sa att han väntat på de ;) hans mamma blev helt shockad hehe men hon blev jätte glad också..

Hoppas du kommer fram till ett besut
Kramar om