Vi fick hem våran lilla Kikki idag.
Vi är lite oense.. eller vi vet inte riktigt vad vi ska göra.
Ena dottern vill absolut inte att vi ska sprida askan.
Och både jag o min man vill inte gräva ner urnan heller, för tänk om vi flyttar härifrån.
Vi funderade om vi skulle göra en liten hörna här inne till henne o låta urnan stå här.
Kan man göra så??
Hur gjorde ni?
Min far kremerade sin hund för några år sedan, och han har kvar urnan. Den har han ställt i en hylla
min faster har kvar urnan med sin gamla hund i .... den har stått i 10 år nu...
min hundar är kremerade och begravda där jag vet att dom brukade trivas när dom levde.
Annars finns ju en del djurhem med minneslundar i =)
Linköping har en sådan.
Jo.. det finns en minneslund vid Blå stjärnan i Borås.. men känner att det är för långt dit.
Jag antar att det är oki att man har dom hemma. Fast det känns skumt ändå på något vis.
Min förra hund står i sin urna hemma hos mamma. Först orkade jag inte ta emot urnan o sen kände jag att han nog skulle uppskatta att få vara kvar hos henne.
Vi har tänkt att begrava vår katt i flera år nu...sedan 2003...men än så länge står urnan kvar på en hylla. Just för att jag inte vill begrava henne på ett ställe som vi flyttar ifrån....
I sommar tror jag iofs att vi äntligen skall göra slag i saken och begrava henne vid vår släktgård 
Vi begravde Ståltassens urna i sambons föräldrars trädgård, långt bak. Vi märkte platsen med en stor, platt sten vi hittade på stranden.
Vi har kvar urnorna med askan av vår hund och katt. Dem står på en hylla, bredvid deras bilder och ljus...
Tervmatte:
Jo.. så där känns det nog som om jag också skulle vilja göra. En liten plats till henne.
Det känns bäst så tycker vi. Att dem ska vara kvar hos oss... Och vi tänder ljus där varje dag... Våra små älsklingar... Dem blir aldrig bortglömda...
Nä aldrig, aldrig. Vi kände väl också lite så att har hon varit med oss i 13 år, så ska hon få fortsätta vara här med oss. Även om det bara är hennes skal. Men det känns ändå bra på något sätt att ha henne här hos oss.
Vi har begravt dem på den plats de älskade mest. Känns väldigt bra.
Våran hund kremerades å vi begravde honom på hans favorit ställe som han hade när han levde
Mina 2 katter(syskon),den ena kremerad, ligger begraven med sin bror(mammas katt) på en liten kulle precis intill en liten sjö där min mamma bor. Jättemysig plats som ligger lite avsides men ändå nära. Den enda som saknas där nu är deras mamma som varit spårlöst försvunnen i snart ett år o anar att hon inte lever då hon alltid höll sig intill huset i vanliga fall. Varit dit o tänt ljus några ggr o i mars ska jag dit igen då det är 1 år sen jag fick lov att ta det jobbiga beslutet att avliva min Sigge.
Vår hund som vi fått avliva står framme i sin urna tillsammans med favvoleksaken och ett ljus.
Att tänka på om man vill sprida askan är ju att den inte är pulveriserad utan rätt grov.
Jag kremera familjens första hund den 13 december 07. Fick hem urnan nån dag efter o hon står så fint i vårt hem. Vi har gjort en liten minnesplats här hemma men alla gör som dom själva vill