Hej!
Jag och min jobbflirt är ihop fortfarande. Tycker mer och mer om honom. Dock har vi inte kommit lika långt som ni har TS. Men 7 månader drygt är rätt lovande, eller hur?
Trots att jag träffat en suuuperkille och vi är ihop, så har den här hösten varit rätt jobbig. Båda har långa förhållanden bakom oss (fast som tog slut för 3 år sedan) så jag tror att det är därför vi är lite mer försiktiga den här gången. Men jag vill mer! Av någon anledning vågar jag inte säga vad jag känner fullt ut. Han var suuuuupergullig i början, pratade om att flytta ihop och allt, men sedan började vardagen igen efter semestern och ja, allt sånt kom av sig. Jag har aldrig varit så nojjig med någon kille som med honom, tror att han ska göra slut varje gång han är lite deppig (över jobbet oftast). Och det gör ju att jag inte vågar visa hur jag känner, läskigt att satsa för mycket liksom. Men det har blivit en ond spiral känner jag.
Just idag känner jag mig bara så himla ensam. Flyttade och bytte jobb i höstas (inte för killens skull, men till hans stad), och så klart det inte hjälpte att ha honom i början, jag fokuserade inte så mycket på att hitta andra nya kompisar precis.
Nej usch vilket deppigt inlägg det blev. Förstår bara inte hur det kunde bli så här själv. För jag tror verkligen att vi är jättebra för varandra, och att det kan vara Han jag ska vara med.
Men jättegrattis till er som blvit sambos! Hoppas kunna joina den klubben innan året är slut i alla fall... Bra med en ny tråd så jag kan få ur mig lite funderingar. :)
/jobbflirt
Under trådens gång har flera relationsdramer hakat på - så nu kör vi igen!
