• Sjuan

    Någon har bytt ut mitt barn mot en skrikande, hysterisk galning!

    Dottern på 2½ år har blivit som förbytt. Visst har hon varit trotsig innan, och rent ut sagt omöjlig, men det är inget mot vad vi upplever nu! I princip gallskriker hon stor del av sin vakna tid. Utom på förskolan, där går det bättre. INGENTING passar, hon blir arg för ALLT. Täcket ligger 1 cm för långt åt vänster t ex för att nämna ett galet exempel. Vi hade inga vindruvor hemma, då skrek hon i 1½ timme. GALLSKRIKER verkligen så hon blir alldeles blå. Tillslut skriker man ju själv och måste springa ur rummet för att inte gripas av panik.

    Giv mig styrka säger jag bara. Någon som känner igen sig? Råd?

  • Svar på tråden Någon har bytt ut mitt barn mot en skrikande, hysterisk galning!
  • Maggis Nervis

    Oh my... Jag har inga konkreta råd direkt, mer än att det går över Piss att få höra det nu va? Nä, när min tjej blir sådär vansinnigt arg så behövs lugn och ro, både hon och jag så vi får helt enkelt sära på oss tills det arga har lugnat sig och vi kan prata. Jag läste även Trotsboken som Viföräldrar har gett ut, den är jättebra!


    Med ett sjysst järnrör slår man världen med häpnad!
  • Gemini 77

    Åh nej, blir det värre... Min dotter ska snart fylla 2, och hennes utbrott är inte heller att leka med.. Fast hon är iallfall inte arg HELA tiden...
    Det här var ju inte mkt till råd..  den enda "trösten" är nog att det går över..


    En mamma är egentligen bara en liten flicka som råkat bli stor !
  • Doriath

    Jag har också läst trotsboken (lånat på bibblan), det var bra tycker jag. Fast jag tänker inte på det som trotsåldrar utan som utvecklingssteg, då känns det bättre. Barnen gör inte sådär för att jävlas utan för att de inte kan hantera besvikelser.

    Själv så sjunger jag när jag inte riktigt orkar mer. Då känns det bättre
    Man får lite distans till det hela då på något vis.
    Vår tjej sköter sig också mycket bättre på förskolan, det är helt normalt. Ja, sunt faktiskt. I de allra flesta fall är det lättare att hantera ilskan och besvikelsen hemma än på förskolan (då det finns en hel hoper med ungar som också gärna hänger på).

  • Sjuan

    Jag har Trotsboken också, tyckte inte den gav så mycket, det stod mest att allt var normalt och att det går över, inte så många råd vill jag minnas. Men det var ett tag sen jag läste den så jag kanske ska läsa den igen. Eller så är det så att det enda som gäller är att intala sig att det går över...

  • ängeln 25

    jag känner igen mig så väl.. Kunde vara jag sov skrev allt... Man känner sig så himla värdelös och dum ... Usch så jobbigt det är... Hoppas det går över snart

  • Maggis Nervis

    Jo och försöka se det som så att där hon är tryggast med dom hon älskar, där vågar hon också visa sin ilska och besvikelse! JAg vet, det är skitjobbigt när det pågår, men rätt som det är en dag så har du helt plötsligt en liten solstråle där som kryper upp i famnen och säger att hon älskar dig


    Med ett sjysst järnrör slår man världen med häpnad!
  • Sjuan

    Maggis Nervis skrev 2008-02-07 20:08:17 följande:


    men rätt som det är en dag så har du helt plötsligt en liten solstråle där som kryper upp i famnen och säger att hon älskar dig
    Oh, den bilden ska jag försöka ha i bakhuvudet. Vad underbart det vore... Hoppas vi kommer dit snart!
  • JossanS

    Vi har det precis likadant hemma med våran tjej som blev 2½ i januari, allt är jättebra på förskolan men hemma skriks det dagarna i ända och utbrott för minsta lilla grej som är fel, hon har oxå skaffat sig jättemånga procedurer när hon ska göra nånting (sova, klä på sig, bada, äta osv) och gör man inte allt i "rätt" ordning så bryter hon nästan ihop Förvånad man vet ju inte var man ska ta vägen ibland.... och vissa dagar går jag bara och upprepar för mig själv "det går över, det går över, det går över"

  • Sjuan
    JossanS skrev 2008-02-07 20:17:44 följande:
    Vi har det precis likadant hemma med våran tjej som blev 2½ i januari, allt är jättebra på förskolan men hemma skriks det dagarna i ända och utbrott för minsta lilla grej som är fel, hon har oxå skaffat sig jättemånga procedurer när hon ska göra nånting (sova, klä på sig, bada, äta osv) och gör man inte allt i "rätt" ordning så bryter hon nästan ihop  man vet ju inte var man ska ta vägen ibland.... och vissa dagar går jag bara och upprepar för mig själv "det går över, det går över, det går över"
    Jag känner verkligen igen det där med procedurerna. Om det inte är exakt som hon tänkt sig vrålas det värre än någonsin. Nallen ska ligga exakt där hon tänkt sig, listan kan göras oändlig på alla saker hon vill att man ska hämta till sängen som ska läggas på rätt ställe, det ska pussas o kramas i en viss ordning. Börjar tro att hon fått tvångssyndrom! Eller så är det helt normalt.
  • Fröken T

    Har inga råd att ge men vi är i precis samma situation. Skrik nästan dygnet runt. Jag har nog aldrig varit så tacksam att få gå till jobbet som nu. Vår flicka är 2år och 4 månader.


    Kanske är min hjärna, tumlad och tömd
Svar på tråden Någon har bytt ut mitt barn mot en skrikande, hysterisk galning!