Hur överleva utan barn varannan vecka?

PS. Mitt barn är 2,5 år, och visst har jag varit borta ett par dar med jobbet och så förut utan problem, men då har det ju varit tillfälligt bara.

Du får väl fråga en del killar som bara träffar barnen varannan helg osv...hur de klarar sig. De borde veta.

Man vänjer sig, jag lovar

Jag flyttade från mina barns pappa för 3 år sen. Visst känns det hemskt att inte ha dem hos sig!! Den första tiden var jag väldigt deppig när de åkt, var ju så tomt!
Nu har man vant sig, inte menat att man inte saknar dem, men man kan hantera det bättre. En vecka går faktiskt ganska fort!!

Skönt att höra!! Man missar ju liksom halva barndomen...men man får väl försöka göra alla "måstegrejor" under veckorna h*n inte är där, så har man mer tid över när man väl träffas.

ta inte varannan vecka då. ta tex att varje onsdag byter ni. alltså om det är pappas vecka söndag-söndag. den onsdagen hämtar du efter dagis och sen lämnar på dagis på torsdagen igen. sen när det är din vecka så har pappan onsdag-torsdag...

TS:
I början är det så tufft. Man saknar barnen och personligen så grät jag varje gång jag lämnade dem på dagis inför byte.
Grät inte inför barnen- eftersom att jag visste att de skulle ha det så bra med sin far och jag ville inte lägga på dem mina känslor. Utan jag grät när jag gick därifrån.
Första månaderna var tuffa- men sedan vande man sig sakta men säkert och idag så är det öht inget konstigt alls utan vi passar på att göra roliga saker och ta till vara tiden när de är hos oss och den veckan de är hos sin far så gör jag saker som jag inte har tid till annars.
*kraaaaam*

TS: Varannan vecka är lite länge för en 2,5 åring att vara borta från sin mamma. Det sägs att barnet inte ska vara borta fler nätter än sin ålder, alltså ca 2 nätter i ert fall.

Ni måste inte ha varannan vecka. Se till barnets bästa, inte föräldrarnas (för att det tvunget ska vara "lika lång tid")

Du känner klart ditt barn bäst, men det är bara ett råd. Jag är mamma själv och vet hur mitt barn reagerar när det är borta för länge från mig. Det får vänta helt enkelt tills barnet är äldre.

Lycka till.

Rent egositiskt hade jag ju mycket hellre bytt tex var tredje dag, men det kanske blir för splittrat för barnet? Eller är det bättre för barnet som då inte behöver bara borta så länge från någon förälder? Både jag och pappan vill verkligen umgås med henna så mycket det bara går, så det är inget alternativ att ha henne boende merparten av tiden hos den ena utan vi får dela lika.

På samma sätt som barnet tvingas vänja sig vid att vara utan sin ena förälder varannan vecka..

Jag bara grät och grät när jag var tvungen att lämna sonen vv, jag kände mig usel även fast det var jag som blev lämnad av sambon. Nu har det gått snart 1½ år sedan vi separerade men jag kan fortfarande gråta av längtan efter han. Jag tror att jag aldrig kommer att vänja mig. Kan inte inte koppla bort tanken på att jag missar halva hans liv.

håller med en vecka är för lång tid, har hört att max 2 eller 3 nätter sen är det inte så bra för barnet att vara borta. kan inte pappan gå med på att ha barnet varanan helg, men att ändå få träffa barnet när han vill om det skulle vara varje dag elelr varannan dag, så känns det inte så konstigt för barnet. eller om pappan har barnet också ngn natt i veckan o sen att du får träffa barnet är du vill.  jag har barn o vet ej hur jag skulle klara att vara ifrån dem.

Hur tror ni då barnet känner som måste vara ifrån sin ena förälder jämnt..

Ja, jag hade ju inte vv så länge pga pappans ovilja, men jag lovar, man vänjer sig och man kan tom börja njuta av det