Hur agerar en person med borderline?

En BP kan vara som vilken människa som helst på många plan. Det kan vara båda bra egenskaper och dåliga som vem som helst kan ha, men bilden av att vara som en normal människa vara inte länge, deras humör slår över på 1 sekund, sen bryter helvetet löst.

Men på det typiska karaktärsdraget för bp's så finns det inga direkta bra egenskaper.

Om du vill veta mer om hur jag hade det så minns jag inte så mycket, min sambo hade BP. Jag har förträngt mycket av hennes förbannade beteende...

Det vart iaf mycket aggressiva utbrott, våld, självskadebeteende, och ett tag utvecklade hon nån form av hat emot mig, polisanmälningar från hennes sida osv...

Om du är tillsammans med en BP så tycker jag att du ska ta ditt pick och pack och dra fort som fan, dom drar ner en i skiten annars.

jag kan inte göra annat än å skratta ner jag ser vad anonym ED skriver.
Jag lever med min tjej/sambo som har borderline.
Hon har lätt för att känna sig värdelös och ledsen och i de värsta stunderna så sköter kniven eller brännheta ting hennes värsta ångest genom att skära sig själv eller bränna upp sina armar.
De var nu flera år sedan något sådant har hänt eftersom hon idag vet hur hon ska tänka och förhindra att smärtan och ångesten blir så stark.
Hon har gått i enskild terapi och i dbt, mycket lyckat. Däremot så kommer hon att få äta zoloft resten av sitt liv. Hon har provat att sluta men humöret dalar genast och hon känner själv att hon mår bra/normalt när hon äter medicinen.

Hon är ingen elak person, tvärtom! Hon vill alla väl, vill vara bra/bäst på allt. Hon klarar inte att misslyckas eller att någon är arg på henne... då tar hon åt sig på en gång, hon tror genast att hon är värdelös och att allt fel är pga av henne. Idag är hon mycket bättre även på den fronten.
Genom dbt:n så har hon lärt sig känna sig själv och hur hon fungerar och varför hon fungerar på de här sättet. Jag skulle inte byta ut henne mot allt smör i hela småland! Hon är underbar och ingen människa vill mer väl än hon. Hon är fantastisk och får mig som partner att känna mig som den bästa och viktigaste på jorden. Även våra barn avgudar henne och alla våra vänner samt släkt skulle aldrig kunna tro ens att hon faktiskt lider av en borderline diagnos. När dom får veta så tror dom knappt på oss eftersom folk tror att borderline personer är aggresiva och hemska varelser. Hm... okunskap!

Jag har själv borderline och har svårt att komma på några positiva drag som kommer utifrån den delen. För mig visar det sig genom att jag har STORA svängningar. Inga mellanlägen med något! Jag kan älska en person så himla mycket, men sen kan den personen begå ett misstag (i mina ögon, kan vara en skitsak egentligen)och då är det kört, då hatar jag honom. Är fruktansvärt långsint. Mitt humör är en berg och dalbana. Kan vara glad i ena stunden, och 2 sekunder senare bli så arg att jag förlorar kontrollen för saker som andra människor inte ens hade reagerat över. Är ofta deprimerad..

När jag får de extrema ilskeutbrotten eller blir väldigt ledsen blir jag ofta helt hysterisk och kan skära upp mina armar. Inte för att dö, utan bara ytligt för att det gör lite ont, det får mig att komma ner på jorden igen

Jag har även svårt för förändringar. Är väldigt kontrollerande och svartsjuk för jag klarar inte av tanken på att min kille ska lämna mig. Jag gör ALLT för att förhindra det. Kan gå så långt att det blir till manipulation eller hot, tex att jag hotar att ta livet av mig om han lämnar osv..

När jag läser vad jag skrivit ovan så låter jag som en jobbig person, och det är jag kanske Alla med borderline är ju olika , så det behöver inte vara så för alla. Det är inget jag gör för att vara elak eller så, utan det är verkligen inte möjligt för mig att behålla kontrollen i vissa situationer. Väldigt jobbigt för de som har diagnosen, men samtidigt kan jag tänka mig att det är ÄNNU värre för de som lever med någon som har borderline. Det är svårt att förstå deras reaktioner, och det kan vara svårt att orka. För att inte tala om hur svårt det kan vara att lämna en sådan person..

För mig spelar det stor roll vilken sorts partner jag har. Vissa människor som är opålitliga och får mig att känna mig otrygg kan dra fram mina dåliga sidor hur lätt som helst, medan en trygg person kan dämpa de dåliga sidorna lite..

Anonym (Tro) skrev 2008-02-09 14:54:30 följande:

Hej

Vill säga att jag lägger ingen värdering i något som nån skriver här. Det finns inget som heter rätt eller fel.

Vill bara bara veta och få höra hur andra haft eller har det.

Så låt värderingar vara, berätta bara hur du upplevt eller upplever det. Och då antingen att leva med borderline, eller leva med nån som har det. Eller hur det var att leva med det innan personen eller du själv fick själviniskt.

Är otroligt glad att ändå fyra stycken valt att berätta om hur ni upplever eller har upplevt det. Skriv gärna mer och berätta. Ju fler som skriver ju bättre kan man ju förstå sig själv och sin make, maka, sambo eller släkting.

Nu i veckan så fyllde jag i en sån där SCID-frågeformulär, och gick igenom svaren med min psykolog. Han säger att han är rätt så säker på att jag har borderline, men han skulle gå igeom allt nu tills jag ska träffa honom i näst vecka. Så jag får se vad han har kommit fram till då, om det är borderline, eller inte.

Kan ändå skriva lite om min personlighet.....
Jag går alltid upp i allt till 200%, och det är alltid antingen eller...alltså allting är svart eller vitt.
Jag har väldigt lätt för att explodera, och bli riktigt ruskigt arg...kasta saker och skrika mig hes, tyvärr .
Jag har ätstörningar, som har gjort att jag har åkt in och ut på psyk.
Har vid ett par tillfällen försökt att ta mitt liv.
Skurit mig ett antal ggr i armarna.
Är över 30 idag, och har sedan jag var 14 år alltid haft förhållande, alla förhållande har påbörjats i samma veva som föregående har slutat, är alltså livrädd för att vara själv.
Känner ofta en tomhetskänsla, känner mig värdelös och meningslös.
Klarar inte av att någon säger något elakt om mig eller säger något som inte stämmer om mig.
Utåt sett så är jag den positiva, glada tjejjen som alltid säger att "det löser sig, det finns inga problem", och som alltid ställer upp för andra. Jag har många vänner, nära vänner. Som har trott förr att de har kännt mig utan och innan, men det har bara varit en fasad , de har nog fortfarande inte förstått att det är så det ligger till, det enda de vet är att jag under 1 års tid nu verkligen har mått skit, åkt in och ut på sjukhus.
Tja, det var lite om mig.

Anonym (Kanske?) skrev 2008-02-09 15:48:00 följande:

Anja
Har du haft din diagnos länge, och hur kom det sig att du fick diagnosen...alltså var det något speciellt som hände i ditt liv så att det var därför de kom fram till diagnosen?